From YŪDANSHA NO AN'NAISHO by YŪDANSHA NO AN'NAISHO
Jumonji no Kata from Kihon Happo…
Read MoreTag: Uncategorized
Hicho no Kata – Ura Waza no 2
From YŪDANSHA NO AN'NAISHO by YŪDANSHA NO AN'NAISHO
Maybe you had problem understanding how I do some of the techniques, well it’s not supposed to be to easy. Anyway we just recorded the second Ura Waza to the Kimon Happo technique Hichō plus a few Henka.
Watch until the end and you will learn how to do Omotegyaku with the ass.
Enjoy!…
Read MoreHappy american syndrome
From Iwato 1810 by Iwato
En övertro till andras erfarenheter av budo leder stundtals till vad som kan kallas för ”Happy American Syndrome”. I boken ”Stridens Psykologi” är det ett begrepp då en glad amerikan lejs in för att lära ut sitt egenutvecklade revolutionerande koncept att utbilda (t ex i närkamp), vilket alltför ofta accepteras utan kritiskt granskande eller någon som helst diskussion om validitet. Fast när det gäller budo och närkamp kan det lika gärna vara en happy israel, ryss, japan etc eller till och med bara en mer generell ”sensei Glad” från Sverige med svart bälte i en egenutvecklad metod med obskyr proveniens och otydligt syfte.
Övertro händer när man försöker reducera sin egen otrygghet genom att härma något eller någon som man upplever mer framgångsrik, kanske tack vare dennes media-exponering eller karismatiska utstrålning. Det är självklart inte alla egenutvecklade metoder som är dåliga, och vi måste självklart värdesätta andras erfarenheter. Faran uppstår ofta i frånvaron av ett kritiskt tänkande till koncepten och närvaron av misstro eller till och med ren okunskap runt de metoder som redan används. Framför allt, om man saknar tillit till sin egen förmåga så vill man gärna söka efter en extern lösning.
Våld är inte är en naturlig del av våra vardagliga liv. Den har, tillsammans med döden, med tiden blivit något vi gömmer undan och helst inte vill se, inkluderat de som dött en naturlig död av ålderdom. Att vi lever i ett fredligt samhälle kan leda till vad vissa kallat för ett ”fredsskadat” land med en beröringsskräck mot alla former av våldsmedel, även för självskydd. Dock ser vi att våldsutövning är lika grundläggande färdigheter idag som tidigare genom historien, och kommer vara så även i framtiden.
Självskydd är en del av en extrem kontext. Det är ingen duell mellan två gentlemän, utan snarare ett brutalt överfall av den fysisk större och starkare på den mindre och svagare. En central faktor i självskydd är osäkerhet. Till vardags är våra liv relativt välordnade och schemalagda vilket gör att vi enklare kan förhålla oss till dem och de utmaningar de för med sig. Vi människor fungerar bäst då vi känner att situationen är begripbar, meningsfull men framför allt hanterbar. Det kända kan vi förhålla oss till och anpassa oss efter, men med ett stort antal okända eller otydliga faktorer är detta omöjligt. Vid ett stort mått av osäkerhet tenderar människan att förbereda sig för det värsta, vad vår fantasi målar upp är nästan alltid värre än verkligheten.
För att reducera osäkerhet måste vardagen genomsyras med ett förhållningssätt (ett annat ord för taktik) som gör att överfallet inte går att genomföra. Det handlar om att skapa rutiner i hemmet, jobbet, på resa och i vardagen som hindrar livshotande situationer. Det som uppenbart skiljer en livshotande situation från en normal, är att den oftast innehåller ett stort mått av risk och osäkerhet. Risk brukar normalt bedömas som en funktion av sannolikhet och konsekvens: vad är sannolikheten att något skall inträffa och vad är konsekvensen av händelsen? Risk uppfattas även efter hur direkt hotet är. Rån, misshandel, sexuella övergrepp upplevs exempelvis annorlunda än det kumulativa, osäkra hotet av bränder eller trafikolyckor. Ett exempel på ett förhållningssätt är när vi ser oss om innan vi går över gatan. Det är något vi lärde oss att göra som barn och sker numera intuitivt och är en passiv åtgärd som inte tar energi från oss. En mer aktiv åtgärd från vår sida är att vara vaksam och medveten om vår omgivning.
Resiliens avser individens förmåga att möta utmaningar och motgångar samtidigt som den funktionella nivån bibehålls. Hatsumi sensei kallar detta för ”godan-test 誤段” och har då använt kanji tecknet 誤 som betyder ”misstag” (jmf godan-test). Det är en av de allra viktigaste delarna i vår budo. Alla känner vi sannolikt någon som vi sett upp till, som haft förmågan att bibehålla ett orubbligt lugn trots yttre påfrestningar. Även om förmågan är biologiskt betingad kan vi säkert anta att individen inte föddes lugn med stål i blicken, utan att det hänt något mellan vaggan och den kontext där vi observerar denne. Bujinkan budo är ett sätt att bli mer resilient – ”Ge fan aldrig upp!”.…
Read MoreUtveckling av kampmetoder
From Sida 2 – Iwato 1810 by Iwato
Avsnitt ur Hatsumi senseis bok ”Hiden Togakure ryu ninpo” från 1981. Fritt översatt från japanska.
Det är en bok som innehåller Sensei tankar om filosofin bakom budo och ninpo och hur man hanterar kunskap…
Utveckling av kampmetoder [Kakuto jutsu] 格闘術の推移
Kampmetoder har utvecklats parallellt med mänskligheten. Men de ryu traditioner som lärs ut idag uppkom sannolikt under Kejsaren Go-Komatsus styre (1392 – 1413). Överföringen av kunskap genom generationerna övergick från kuden till makimono.
Dessa traditioner [ryu] fick inte sina namn direkt, det kunde gå länge innan de blev erkända och kunde då få namn efter platserna där de uppkom eller blev namngivna efter grundaren. Jag tror att vissa kallades för ”ho/po 法” istället för ”ryu 流”, och att man då refererade till platsen där de hade sitt ursprung. Det var då oftast lättare att förstå det bland vanligt folk. Om en tradition fick sitt namn efter grundaren så skedde det inte medan han fortfarande var i livet. Till exempel uppgav man Tsukahara Bokudens namn för många kamptraditioner efter hans död. På samma sätt var Togakure ryu ninpo namngiven efter den tredje generationens Togakure Goro.
I många makimono anges ursprunget till traditionen som en Kami eller Buddha. Detta kan antyda att man ansåg att man inte kan vara en äkta budoka om man inte studerade religionen. Metoderna för överföring av denna kunskap var skrifter, teckningar och kuden. Den skrivna texten innehöll ofta kodade meningar. Det var inte bara för att man skulle söka sig till sin lärare för att förstå innehållet, utan även för att hindra dechiffrering om skriften blev stulen. Därför kunde man inte förstå innehållet i en makimono om man inte gick i lära hos en expert. Några äldre makimono var skrivna med forntida tecken på bark av kryptomeria träd. Dessa finns tillgängliga än idag men är överförda till fint papper med tecken, teckningar och konstverk. Dessa makimono kunde ha olika symboler och tecken beroende på var de hade nedtecknats. En person som hade lärt sig kinesisk strategi kunde redigera om det till japansk stil. Sådana personer, med insikt i japanska koncept, kan ha överfört makimono som Amatsu Tatara Hibun till en mer vanlig japansk skriftrulle. Gamla makimono antydde ofta till shinden – gudomlig insikt – som man kunde få om man studerade dem. Detta eftersom inspirationen till innehållet kom från gudar så kunde studier av dem leda till andlig upplysning.
De budoka som vördade kami, erkände traditionens skyddsgud och tränade i stilens kampmetod tilläts att lära sig de inre hemligheterna. Dessa hemligheter för ryu kom i form av kuden, densho, shinden [心伝 mental överföring] och shinden [神伝 gudomlig överföring]. Endast efter full förståelse av dessa lektioner kunde en person läsa och förstå traditionens makimono. Så även om skrifterna blev stulna så betydde det inte att traditionen blev stulen. Makimono var kampformens symboler.
En historiker som bara studerar makimono för kamparter gör det förgäves. En person som inte har studerat och tränat i traditionen kan inte nå framgång i sådana studier.
…
Att slåss med en fiende är inte den högsta bedriften i budo. På samma sätt, de som vunnit många kampsporttävlingar är inte heller de bästa budoka. En sann budoka fortsätter att träna, är ståndaktig till förändringar som sker med tiden och lever med iver sitt liv med budo som bas.
Under Kejsare Tenji Tenno [626 – 672] kunde man välja bönder till att bli krigare om de var friska och kunde utstå påfrestningar. Då uppfattade man det sanna innehållet i tecknet bu [武] genom tecknet för korrekt [正] som var inkluderad i det. De valde inte bara män som ville slåss. Krigarens väg har uppfattats på många sätt under århundraden som gått men, essensen har alltid varit den samma: den sanna vägen [正道]. Många bushi utbildades under medeltiden till ärbara män. Ändå, jag tror att de verkliga prestationerna uppnåddes av herrelösa bushi med extraordinär andlig förmåga.
… Read MoreMeddelande från det Stora Trädet
From Sida 2 – Iwato 1810 by Iwato
Hatsumi sensei’s bok Jinsei Muto dori som kom ut 2019 består av 4 kapitel. Kapitel 1 består av en dialog med frågor och svar som är tung att översätta för en nybörjare som jag i japanska. Kapitel 2 har jag inte ens börja med medan kapitel 3 var det första jag tog mig an. Den består av korta artiklar om ”den smala inre vägen”. Alla avsnitt börjar med ”Om…” och går igenom att måla, att undervisa, ninjutsu, hitori geiko osv.
Kapitel 4 är väldigt intressant såvida att den innehåller Takamatsu sensei ”Shinden shura roppo” och avslutas med ”Land av trä – detta är sanshin no kata”. När man läser texten som till mesta dels består av en dialog med ”herr Stora Trädet”, så är den djup i innehållet och beskriver vikten av Sanshin no kata.
Men det som berör mig mest är det sista avsnittet som heter ”Meddelande från det Stora Trädet”. Den är skriven i diktform och en översättning av den kräver en professionell översättare, men jag har ändå gjort en liten ansträngning här genom att översätta den sista delen i dikten. Den gör mig melankolisk och lite vemodig eftersom jag tolkar att det Stora Trädet är Hatsumi sensei själv:
Bujinkan buyu, mina vänner, om ni vill
Ni kan använda mig när ni bygger er dojo
Jag börjar bli gammal och saknar skönhet
Önskar att jag kan leva i ert varma hjärta
Jag är lycklig, detta land, Nippon…