Skip to content

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

From 8þ Kabutoshimen by admin

I wrote this article more than 10 years ago and had it on my old web site. Here it is again, unfortunately it is in Swedish. I will translate it to english and update it when I have time.

Mats (August 2010)

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

Det här är inte baserat på grader utan ska ses som vägen till sin egen personliga utveckling med filosofin 守破離 Shu Ha Ri om att "bevara (memorisera formerna), krossa (ifrågasätta och bryta formerna), samt att överge (glömma formerna)" för att slutligen bli fullkomligt fri och upplyst Budôu-ka. Hatsumi Sensei har sagt att det tar minst 10 år för varje steg. Man kanske bör tänka på att han menar också förmodligen att man tränar hårt och envist under bästa möjliga instruktör. Man måste själv ta modet att vandra uppåt mot upplysning som Budôu-ka, om man vandrar för snabbt genom att fuska sig fram kommer man aldrig att nå slutmålet. Den enda person man lurar är sig själv..

Som ni kan se nedan finns det en otrolig mängd Kata som bäst kan beskrivas som teknik mönster eller former som förs vidare från generation till generation. Dessa tekniker finns beskrivna i Hatsumi Sensei's så kallade Densho's de hemliga dokument som överlämnats till honom från sin läromästare Takamatsu Sensei. Man måste förstå vikten av att studera formerna enligt de tre lärorna

  • Kuden (muntliga förklaringar av teknikerna, se det som mästarens visdom),
  • Shinden (bilden av teknikerna, man måste uppleva dom själv, förstå genom att uppleva) och
  • Taiden (själva teknikerna, så som författaren menade att dom ska utövas).

Hatsumi Sensei säger att "det är det som inte står i densho som är det absolut viktigaste och jag behöver väl inte säga att man själv måste ta del av Jitsuden, den verkliga träningen, för att förstå teknikerna."

Jag skulle vilja påstå att träna denna art ställer stora krav på individen själv, detta är och kommer aldrig att bli en sport! Man studerar Bujinkan för sin egen personliga utvecklings skull, och ingen annan. Det finns inga priser, det finns inga vinnare, det finns inga förlorare, det finns inga vi och dom. Man måste gräva djupt ner och rannsaka sig själv för att hitta den sanna viljan, där finns inget ego eller begär. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att nå personlig upplysning. Man kan lura andra, men inte sig själv.

Komihåg att det här är min egen personliga uppfattning, jag har förmodligen missat en hel del både oavsiktligt och avsiktligt. Bujinkan är en art man enbart kan lära sig genom 一子相伝Isshisôden (direkt personlig överföring av de hemliga kunskaperna från far till son relation) och det är ingenting man basonerar ut på nätet, fritt för alla att missuppfatta eller missbruka.

.

守

SHÛ

(Bevaka, skydda, försvara, lyd)
Studera och memorisera formerna utan att ifrågasätta.

天地人略の巻 Ten. Chi, Jin Ryaku no Maki (Himlens, jordens och människans principer). Hatsumi Sensei har gett ut en bok som kallas Togakure-Ryû Ninpô Taijutsu, denna bok har länge varit slutsåld. Sveneric Bogsäter har översatt delar och kompletterat med sina tolkningar i sin "lilla vita" bok som finns att köpa genom postorder, eller Budô affärer. Vi i Kaigôzan Dôjô följer denna boks exempel på vad man bör kunna från 9Kyu och upp till 1Kyu. Det här är grunderna inom Bujinkan Dôjô...

  • Junan Undo (Kroppstärkande och smidighetsövningar). Uppvärmning och stretching. Reishiki Vett och etikett.
  • Taihenjutsu Ukemigata (Falltekniker) tränas nästan alltid som en del av uppvärmningen. Det är en av de viktigaste hörnstenarna inom Bujinkan träningen för att vi ska kunna träna ordentligt. Här ingår också Ukemi som är konsten att mottaga en teknik utan att bli skadad alltför mycket.
  • Kamae Torigata (ställningar). Det finns ett otal grundställningar inom Bujinkan eftersom var och en av de nio skolorna har sina egna varianter av kamae. Alla positioner har sina syften och mål, det är viktigt att känna till. Dom är också mycket mer än en kroppsposition, dom kan t.ex vara bryggan mellan den kroppsliga manifestationen av psyket.
  • Dakentaijutsu (Slag och sparkträning). Här ingår Hoken-juroppo de 16 grundslagen inom Bujinkan. Dessa slag och sparktekniker tränas in i otaliga kombinationer, både i Koppojutsu (slag ämnade att förstöra benstrukturen) och Kosshijutsu (slag mot muskelfästen och nerv punkter). En annan benämning som ofta nämns i Bujinkan är Karate. Fast i det här fallet betyder det inte "tom hand" som i den moderna karaten från Okinawa. Karate i det här fallet betyder "kinesisk teknik", (de japanska kampkonsterna kom från kina till japan sent 900 -tal, därav namnet).
  • Jutaijutsu (grepp och kasttekniker). Om man tar bort "tai" ur jutaijutsu så blir det jujutsu. "Tai" betyder kropp, eller stor. Fast till skillnad mot den västerländska jujutsun (ofta romaniserat fel till jujitsu etc.) som har sitt ursprung från judo och karate, är jutaijutsu mera rörlig och mindre beroende av styrka. Här ingår också Nage kata (kast tekniker), Shimewaza (Stryptekniker), Gyakugi (fasthållningar, låsningar), Hajutsu Hyoho (frigöringar från grepp och fasthållningar), Suwarigata, Newaza (mattbrottning), m.m.
  • Shoshin Gokei Gogyo no Kata, mera känd som Sanshin no kata (de tre hjärtanas former). Här finns det fem stycken kosshijutsu tekniker från Gyokko-Ryû som är ämnade att lära oss grundrörelser genom att upprepa fem olika slag och sparktekniker. Teknikerna kallas Chi, Sui, Ka, Fu, Ku (jord, vatten, eld, vind och rymd). Här ingår också Gogyo kata och filosofin om att studera allting med en treårings nyfikenhet.
  • Kihon Happo (alla sidors grunder). Dessa åtta tekniker kommer från Gyokko-Ryû och ska inte ses som åtta utan som ett oändligt antal tekniker och varianter. Det ingår tre stycken slag och sparktekniker, samt fem stycken grepp och kast tekniker. Här finner man förståelsen om ki och all dess mysterier.
  • Nagekaeshi (försvar mot kastangrepp), Keri ni Taishite (försvar mot spark attacker), Haibuyori (försvar mot attacker bakifrån), Mutôdôri (försvar mot svärdsattacker), Santotonko no kata (practiserandet av att fly som en råtta) m.m.

ª  真剣型 Shinkengata (allvarliga tekniker) Det första kanji står för verklig, sann och det andra tecknet för svärd eller blad. Dessa tekniker skall tränas betydligt allvarligare, som om det gällde livet kan man säga. Det finns 10 stycken grundtekniker med 10 stycken varianter av tekniker som är ämnade att tränas på när man uppnåt 1Dan och upp till 5Dan. Det sägs att dessa tekniker är plockade ur olika skolor (inte nödvändigtvis bara Bujinkan) bl.a. en hel del ifrån Kukishinden-Ryû. Dessa tekniker ska tränas så nära en verklig fight som möjligt, dom ska vara korta enkla och effektiva. Visserligen stämmer det in på de flesta grundteknikerna i Bujinkans nio skolor, men här ska man träna med en allvarligare feeling.

ª  忍法三十六計 Ninpô Sanjûrokkei (De 36 kampkonsterna som utgör Ninpo Taijutsu) Det första tecknet nin betyder att dölja, att hålla ut, stå ut med. hô (uttalas pou när det är i en ändelse) betyder metod, lag, system eller princip. sanjurokkei betyder the 36 (ancient Chinese military) strategies (of which the best was said to be beating a retreat)

  • 武芸十八般 Bugei Jûhappan (de 18 krigskonsterna). bugei är den rätta benämningen för "(militära) krigskonster". (notera, jag är osäker på det sista tecknet, det betyder stämpel, sigill eller beslutsamhet). För att förstå Ninpo måste man lära sig de 18 krigskonsterna först. För att anses vara en äkta samuraj var man tvungen att kunna Bugei Juhappan som inkluderar ... lång lista med kort beskrivning är under arbete
  • 忍者十八景 Ninja Juhakkei (ninjan's 18 kampkonster). ninja betyder en person som håller sig i det dålda, en person som döljer sina kunskaper, eller en person med uthållighet och tålamod. Ninja kunde ha många olika uppgifter, en baskunskap av alla dessa konster var nödvändig. Men varje individ hade egna specialområden i det man redan hade talang i. De flesta var inte lönnmördare som man kan tro när man ser filmer och läser böcker. Ninjan's främsta uppgift var att ta reda på hemlig information, ofta inom fiende territorium. För att sedan rapportera till sin ledare, det var inte tal om att riskera sitt liv i en ärofull kamp som samurajer levde efter. När man hade kommit över värdefull information så skulle den komma fram till sin klan ledare först och främst. Detta var Ninja'ns främsta uppgift.
    • Seishin teki kyoyo (spirituellt finslipande)
    • Taijutsu (obeväpnad kampkonst)
    • Ninja ken (konsten att använda det korta svärdet)
    • Bojutsu (konsten att använda stavar)
    • Shurikenjutsu (konsten att kasta kniv, spik, kaststjärnor)
    • Yarijutsu (spjut kamp)
    • Naginatajutsu (hillebards kamp)
    • Kusarigama (kedae med spjutspets eller knivblad)
    • Kayakujutsu (eld och sprängmedel)
    • Hensojutsu (förklädnad, skådespel)
    • Shinobi iri (konsten att ta sig fram tyst)
    • Bajutsu (konsten att strida från hästrygg)
    • Sui ren (träning i vatten)
    • Bo-ryaku (strategi)
    • Cho ho (spionage)
    • Intonjutsu (konsten att fly och gömma sig)
    • Ten-mon (meterologi)
    • Chi-mon (geografi)

ª  武神館流派 Bujinkan Ryû-ha (Bujinkans nio skolor). När man har lärt sig grunderna i Ten-Chi-Jin Ryaku no Maki är det dags att lära sig att särskilja vad som är vad i Bujinkan. Grunderna är grundtekniker plockade ur dessa nio traditioner/skolor.

ª  En traditionell Budôsskola innehåller var för sig många grundtekniker. Skolorna är oftast uppbygda i nivåer, först fick man börja träna 基本 Kihon grundtekniker. Musashi lät till exempel en elev hugga ved för att träna hugg teknik, men kanske viktigare var att han testade elevens tålamod och vilja att lära sig. Takamatsu Sensei (Hatsumi Sensei's läromästare) fick lära sig fallteknik i ett helt år när de äldre i klubben använde honom som kastdocka. Sedan när eleven vunnit förtroende hos sin mästare fick han börja lära sig de första teknikerna ur 下伝型 Shôdengata, den första nivån av tekniker ur skolan. Sedan när man bemästrat dessa tekniker fick man lära sig 中伝型, Chûdengata mellan nivån. Sedan kommer 大口伝型 Ôkûdengata, muntligt överförda teknik beskrivningar. Därefter kunde ytterligare några nivåer finnas som endast ett fåtal personer fick lära sig. Däribland Kaiden.

ª  I de högre nivåerna skrev man oftast aldrig ner några teknik beskrivningar på papper ifall de skulle komma i orätta händer. Teknikerna som var nerskrivna beskrevs också väldigt enkelt med termer som ej kan förstås om man inte är insatt i skolans grundtekniker (kihon). Det var utformat så att om man inte hade förstått de lägre nivåerna kunde man ej heller förstå de högre. Kanji i dessa 伝書 Denshô (skriftrullar) blir koder som bara initierade förstår. Graderingsformerna som vi känner dom idag har sitt ursprung från slutet av 1800 -talet, när Jigoro Kano, grundaren av 柔道 Jûdô (allmänt stavat Judo) konstruerade ett graderingssystem som skulle vara mera uppmuntrande för eleven. Innan dess så hade man istället 称号 Shôgô titlar som beskriver vad 宗家 Sôke, skolans mästare ansåg att man var kapabel till. Dessa kunde vara t.ex. Kyôsei, normalt den första titeln man fick som talade om att man bemästrat grunderna. Renshi indikerar att man lärt sig de fysiska aspekterna av traditionen, här fick man oftast också rätten att lära ut arten till andra. Kyoshi indikerar att man kan lära ut de mera spirituella aspekterna av traditionen. Shihan betyder mästerinstruktör. Menkyôkaiden indikerar på att man bemästrat hela traditionen och får föra den vidare. Sôke betyder "familje överhuvud", bara en person kan bli den som för traditionen vidare under samma

ª  Sôke (familjeöverhuvud) för de nio skolor som ingår i Bujinkan Dôjô är Dr. Masaaki Hatsumi, här följer en kort beskrivning av dessa skolor...

  • 戸隠流 Togakure Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (den gömda dörren)
    Skolan grundades i slutet av 1100 -talet av Daisuke Nishina. Skolan är mest känd som en Ninjutsu skola i Bujinkan. Skolans specialitet är/var infiltration och samlande av information från fiende läger. I Bujinkan tränas det inte så mycket Ninjutsu idag, men principerna finns där hela tiden och det tränar vi. Hatsumi Sôke är den 34:e generationens stormästare av Togakure-Ryû.
  • 玉虎流 Gyokkô Ryû Kosshijutsu - Happô Hikenjutsu (tigerns kula, juvel)
    Skolan grundades i mitten av 1100 -talet av Tozawa Hakûnsai. De flesta Taijutsu grunderna i Bujinkan kommer ifrån Gyokko-Ryû. Däribland Kihon Happo, Sanshin no kata och Tahenjutsu Mutodori kata. Skolans specialitet är att slå med fingrarna mot muskler och nervpunkter. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Gyokko-Ryû.
  • 九鬼神流 Kukishin Ryû Taijutsu - Happô Hikenjutsu (de nio demonerna)
    Skolan grundades i mitten av 1300 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Den här skolan äv väl den som mest anses som en "äkta samuraj skola". Taijutsun är designad för en person i rustning på ett stridsfält.Skolan innehåller väldigt många vapen tekniker, och nästan alla vapentekniker som tränas i Bujinkan kommer ifrån Kukishin-Ryû. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Kukishin-Ryû. Kukishinden-Ryû är årets tema i Bujinkan.
  • 神伝不動流 Shindenfudô Ryû Daken Taijutsu - Happô Hikenjutsu (det orubbliga hjärtat)
    Skolan grundades i början av 1100 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Denna skola är mest känd för sin effektiva Jujutsu och Iainuki (att dra svärdet snabbt). 1998 var Shindenfudô-Ryû temat för all Bujinkan träning i Japan och på alla Taikai. Hatsumi Sôke är den 26:e generationens stormästare av Shindenfudô-Ryû.
  • 玉神流 Gyokushin Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (juvelens hjärta)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Sasaki Goeman Teruyoshi. Denna skolas specialitet är/var att förutspå väder, planlägga anfall. Skolan sägs inte innehålla speciellt många stridstekniker. Hatsumi Sôke är den 21:a generationens stormästare av Gyokushin-Ryû.
  • 虎倒流 Kotô Ryû Koppôjutsu - Happô Hikenjutsu (slå ner tigern)
    Skolan grundades i mitten av 1500 talet av Sakagami Taro Kunishige. Skolans specialitet är "Shinden Koto-Ryû Karate", att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Svärds teknikerna i denna skola sägs vara väldigt annorlunda, för att förvirra motståndaren. Hatsumi Sôke är den 18:e generationens stormästare av Koto-Ryû.
  • 義艦流 Gikan Ryû Koppôjutsu - Happô Hikenjutsu (rättvisans skola)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Uryu Hangan Gikanbo. Skolans specialitet är Koppojutsu, att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Hatsumi Sôke är den 15:e generationens stormästare av Gikan-Ryû.
  • 高木陽心流 Takagiyôshin Ryû Jutaijutsu - Happô Hikenjutsu (medvetandets plats i det höga trädet)
    Skolan grundades i början av 1600 -talet av Takagi Oriuemon Shigenobu. Skolans specialitet är Jujutsu. Skolan praktiserades som livvaktsskola. Rörelserna var mindre än t.ex Gyokko-ryu, eftersom teknikerna ska fungera i små rum och korridorer. Daishôsabaki-gata (Jujutsu med båda svärden i bältet) anses också väldigt viktigt. Hatsumi Sôke är den 17:e generationens stormästare av Takagiyôshin-Ryû.
  • 雲隠流 Kumogakure Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (dålt moln)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Iga Heinaizaemon No Jo Ienaga. Skolan härstammar egentligen från Iga-ryu som dog ut i slutet av 1500 -talet. Skolans specialitet var att genom långa hopp förflytta sig. Kamayari (ett speciellt sorts spjut) användes också som vapen och redskap för att klättra eller svinga sig från trädgrenar. Hatsumi Sôke är den 14:e generationens stormästare av Kumogakure-Ryû.

.

破

HA

(Bryt, förstör, besegra, omintetgöra)
ifrågasätt formerna och förstå dom

  • Sakkijutsu (konsten att känna motståndarens energier). När man innehar 4 Dan så kan man prova att ta 5:e Dan, det så kallade Godan testet. Detta test kan bara göras av Hatsumi Sôke. Det går till så att man sitter i Seiza no kamae med ryggen mot sensei, som står med en splittad bambu-stav höjd över huvudet. Sedan hugger Hatsumi Sensei så snabbt han kan ner mot den testandes huvud med intentionen av att döda. Den testande måste nu undan staven helt för att klara testet. Om han missar får han kanske bara en bula i huvudet och ett sårat ego. Klarar han det så graderas han till 5 Dan och får titeln Shidôshi. Att känna en motståndares intention av att döda finns normalt redan hos de vilda djuren, men har "glömts bort" hos människan (Takamatsu sensei sa att det var när människan började äta tillagad mat). Det här testet är också ett väldigt tydligt och enkelt test (för de som har tränat Budô med ett öppet och ärligt sinne i många år) som öppnar "dörrar" inom ens psyke. Genom att fortsätta träna Budô Taijutsu med ett ärligt och klart sinne kan man fortsätta utvecklas och finslipa det 6:e sinnet.
  • Happô Biken (de åtta hemliga svärden). Filosofin med Happô Biken är att man ska kunna använda precis vilket vapen som helst i kombination med sin taijutsu. Även saker som inte är tillverkat i syfte att vara ett vapen. Vad man än håller i handen blir ett effektivt vapen i kombination med ypperlig taijutsu. God grundkunskap i Ninpo Sanjurokkei (se ovan) är ett måste. Happô Biken är att bryta sönder alla vapenformer och göra de formlösa, finns det ingen form finns det inte heller något försvar. Genom att bemästra Happô Biken blir man oövervinnelig.
  • Juppô Sessho (kontakt med de tio riktningarna). Juppô Sessho är essencen av Ninpô Taijutsu. Ninpô Taijutsu är essensen av alla kampkonster.

.

離

RI

(Lösgöra, separera, avvika)
Glöm och gå bortom alla former

  • O (noll, den oändliga cirkeln utan hörn och slut). Här ska man våga överge och lämna alla kunskaper för att kunna bli en Tatsu-jin fullkomlig människa. Därmed inte sagt att man ska glömma allt man lärt sig, utan att man blir en med allt när man uppnår Satori, upplysning. Att kasta sig in här och överge allt som man borde kunna i tron att man kan allt bevisar bara en dålig självuppfattning och ett stort ego. Så kan det inte fungera helt enkelt, förmodligen har det bara funnits en handfull äkta tatsujin genom tiderna. Man får vara glad om man lyckas ta sig så långt att man kan få en liten om än ganska obetydlig förnimmelse av denna oerhört höga nivå.
  • Seishin teki kyoyo (Spirituell träning). Här ingår bl.a. Kuji-in och Kuji-kiri.
  • Satori (upplysning).
  • Banpen Fugyô (10 000 förändringar, ingen överraskning). Talet ska egentligen tolkas till oändligt antal förändringar, oavsett vad som händer så blir man inte överraskad. Ingenting är nytt, är man i kontakt med sitt sanna jag så vet man det.

Det kanske är lite dumt att lista upp så här men jag har försökt att göra det på ett sätt att det är enklare att förstå hur djup och fullkomlig Bujinkan Budô Taijutsu egentligen är. Se det som tre _väldigt_ stora nivåer man måste gå igenom för att bli en Tatsujin, fullkomlig och fullärd människa inom Budô. Man tränar inte heller dessa konster från a-z i någon speciell ordning. Vissa saker är viktigare än andra, kanske vid olika tidpunker i ens egen personliga utveckling. För att personlig är den verkligen, det är helt upp till var och en att sätta gränser för hur långt man vill komma i sin egen träning.

En del av de ovan nämnda saker tränar man väldigt sällan eller aldrig. Hur många har t.ex möjlighet att träna strid till häst, det finns väl knappast någon hästägare som skulle låna ut sin häst till sånt. Men Bujinkan är en öppen och fritänkade Budô art som inte låter sig begränsas till att bli en art bara för bevarandets skull. Bujinkan är ingen "museum kampkonst" där man måste kopiera sin instruktör för att det var så han lärde sig av sin instruktör, som lärde sig... osv. Därmed inte sagt att man får göra som man vill, man måste först kopiera sin instruktör för att förstå vad han lär ut, sedan kan man lägga till eller ta bort efter egen erfarenhet.

Noteringar...

Om ni tycker att jag stavat fel, nja kanske. Tja, hur stavar man t.ex. 武道? Jo man stavar det så som det ska uttalas. Antingen Budoo, budô, eller Budou beroende på vilken romaniseringsstandard man väljer att följa för att stava vokaler som ska "dras ut" (uttalas längre). Jag har följt den senare. Notera också att 武神館 skrivs egentligen bushinkan och att 道場 skrivs egentligen dôjô, men för att inte skapa alltför mycket förvirring har jag valt att skriva bujinkan, Dôjô

Jag har använt mig av Jeffrey's J/E Dictionary för att få fram rätt kanji och översättningar. Om ni är intresserade att studera japanska ska ni ta en titt på den.

Den här sidan var inte tänkt att bli speciellt lång. Men när jag väl hade börjat insåg jag att det går inte förklara Bujinkan på något annat sätt. När jag väl hade börjat ville jag göra det riktigt ordentligt. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig och inspirerat mig genom åren, och det är så många att jag inte vågar lista upp alla för rädslan av att ha glömt någon. Men jag vill framför allt tacka följande personer som hjälpt till med just detta dokument...

  • Peter Carlsson, som gav mig ett väldigt bra dokument som jag hoppas han publicerar officiellt snart.
  • Arnaud Cousergue, som skrev en underbar artikel som förklarade Shu-Ha-Ri. Den finns att läsa på min Kabuto hemsida.
  • Joji Ohashi, Shawn Gray, Stefan Lins som hjälpt mig med japanskan när jag inte fattat (och det är ofta kan jag meddela!).
Referenser...
  • "Togakure Ryû Ninpô taijutsu" (Ten Chi Jin Ryaku no Maki) av Dr. Masaaki Hatsumi
  • The meaning of Shu Ha Ri
  • Tidskriften "Hiden" nummer 2, 2000 (tack Stefan!)

För ytterligare information om vad 武道体術Budôu Taijutsu är gå till Kabuto's Bujinkan sida , klicka och sök dig fram till F.A.Q. från index sidan. Där får du många frågor besvarade.

Maila mig gärna om kommentarer, hur jag kan förbättra, eller göra texten mera förståelig. Bujinkan är ingen art man lär sig på en handvändning, jag har fortfarande låååångt kvar. Men jag börjar förstå arten mer och mer för varje dag, men jag förstår också hur lite jag egentligen vet. Jag är känd för att vara ganska envis, så jag ger aldrig upp.

PS. Och glöm inte att det här är min personliga tolkning av Bujinkan som Budô art! DS.

がんばって下さい
GANBATTE KUDASAI
(stå fast, håll ut, ge dom vad dom tål, du kan göra det, vinn vinn vinn!).

Sammanfattat av Mats Hjelm under våren i drakens år (år 2000)…

Jupi Summer Camp

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

The weather is getting smoother so we will not sweat as much as last year!

There are still a few places left for the summer camp which begins on the 21st of August

If you are interested read all about it at the JSC2010 website.

Be happy!


…

Obon: No Class

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

Obon paper lanterns carrying the spirits

Next week-end sensei will not teach because of the Obon, a Buddhist ceremony of filial piety in honor of the ancestors of one’s family.

This ceremony is held around mid August (it depends on the region of Japan and/or of the calendar in use solar or lunar) and is based on the Ullambana Sutra, one of the Sutra of the Mahayana Buddhism.

What I find interesting here comes from a discussion I had the other day with Senô sensei before the class took place.

The Obon (or Bon) is a very important time for the Japanese people as this is a time where the spirits are there. It ends with the famous paper lanterns floating downstream and symbolizing the souls of the deads going back to their own world.

Even though the Obon is not a holiday, it is a custom to let the people honor their ancestors and not work on these days.

Obon matsuri

Honoring your ancestors, and filial piety are linked to the bujinkan in many aspects.

When I was speaking with Senô sensei he used many times the word yûgen when speaking of the souls of the deceased; and also of the sanjigen (the third dimension).

And these two concepts were the ones we studied respectively in 2004 and 2003 whe nwe entered the world (sekai) of juppô sesshô. When those concepts were taught by Hatsumi sensei we had no clue about their meaning and they looked like some esoteric concepts far from our concern.

After all we come to Japan to train fighting techniques, no?

In fact  all through these last years Hatsumi sensei has been teaching us more than techniques, he has shown us the Japanese culture and shared with us his vision of the world as a Japanese.

Without his very special way of teaching we would still be excluded from this world of understanding and our improvement in the bujinkan arts would be limited. This way of teaching made us go from childhood to adulthood without knowing it.

Another interesting link to the bujinkan is the term sôke because its chinese origin (Mandarin Zongjia) conveys “strong familial and religious connotations. Etymologically it represents a family performing ancestor rites”.

As always there are various meanings but one interests us more as the “sôke is the one responsible for maintaining the ancestral temple on behalf of the entire clan organization. In Japanese texts,  sôke always implied a familial relationship replete with filial duty (but) the Japanese use of this word is not limited to consanguineous contexts” (from William Bodiford, UCLA).

“Bujin” in Chinese is “Wusen” which is, as you know one of the nicknames given by the Chinese to Takamatsu sensei. Therefore the bujinkan is the “house of Takamatsu sensei.

Sensei in front of the memorial

And this explains why Hatsumi sensei is using this specific term od sôke which is rarely used in the martial arts world. In fact, in my understanding Hatsumi sensei sees himself as the “son/heir” of Takamatsu sensei and he has developed the bujinkan in order to revere his memory.

The other day when we went to sensei’s second house in Tsukuba we performed a ceremony in memory of Takamatsu sensei and we were asked by sensei to put incense sticks on his memorial. The love and respect of Hatsumi sensei towards Takamatsu sensei is obvious when you watch the dvd “Takamatsu Toshitsugu, the last ninja”.

So if you are now in Japan do not be too sad if you have no training on Friday and Sunday because the spirit of Takamatsu sensei will be there with you for the whole week-end.

Obon fireworks

Share with the Japanese the joy of these two days where obori (obon dancing), fireworks and matsuri are held,  and on Sunday night go to river outside of Noda and watch those beautiful paper lanterns going down the river to reach the sea.

Be happy!


…

Kankaku 感覚: Can You Smell It?

From Bujinkan Santa Monica by Bujinkan Santa Monica

One night in my hotel room in Kashiwa, I had a personal breakthrough. It was after one of Soke's Friday night classes at the Hombu dojo in Noda. I was in the habit of taking detailed notes after training. Tonight these notes were different.





Normally, when I put pen to paper, the details of the class line up across the pages of my notebook faster than my hand can scribble. All sorts of details: names of techniques and henka, where Soke had his left hand, what weapons he used, things he said, etc. Tonight I stared at the blank page in a daze and wrote:

"Where to begin?

Holding without holding.
Striking without striking.
Technique without technique.

Accident turns to fortune.

Slipping - blending.
Letting opponent defeat themselves."

That was it? Vague ideas to be sure. These notes would probably be useless to anyone but me. But when I read them, they do trigger feelings from that night.

Sometimes in training I am left scratching my head. No matter how hard I try, or how intently I observe, I cannot repeat what Hatsumi Sensei has just shown us. I guess that's to be expected. Soke often states that he wants us to just get the feeling of his movement.

This is the idea of Kankaku
感覚【かんかく】
(n,vs) sense; sensation; feeling; intuition. Soke has many ways of expressing this. One time I heard him say that we might just notice the scent of it. It was a way of suggesting that the feeling was subtle and ephemeral and could pass by on a breeze. In my case, maybe I was passing a strong odor.

Another time, Hatsumi Sensei suggested that there was a strange wind blowing through the world. He said we should try to incorporate the mood of that wind into our movement. I don't know whether I can be that connected in training to invite the whole world into my movement, but I can at least open up to the feeling in the dojo. That is a start.


- Posted using BlogPress from my iPhone


…

Seiza or Seiza?

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

seiza no kamae

Whenever we are waiting or listening we naturally put ourselves in seiza no kamae. Over the years, this kamae has been assimilated and we do it without thinking. This is the objective we should have for every movement we learn in the dôjô; i.e. being able to do everything without thinking. By forgetting the self we forget the form and the flow is born.

One day I went with a buyu to attend a sadô seminar of the ura senke school in a Zen Rinzai monastery.

Even though we had explained to the superior priest and the sadô sensei that we were martial artists, our natural way of walking, kneeling, and standing was so natural that they suspected us from being sent by the Zen headquarters in Japan to check on them! Luckily we were not trying to infiltrate them like ninja.

seiza no sanshin (Arnaud, Beth, Eugenio)

The seiza 正座 or 正坐 (kneeling with the tops of the feet flat over the floor, and sitting on the soles) or the seiza 静座 or 静坐 (sitting calmly and quietly in order to meditate) are the same but differ in their meaning; the tai gamae (体構え) is the same not the kokoro gamae (心構え).

The first set of seiza is the one used in court when the samurai deserted the battlefields and the yoroi and began to live in the palaces. This is why one of the meaning of 正 is “righteous”. The second half being either 座 or 坐 and meaning respectively “cushion, seat, and “to sit”. From this we understand that seiza has the meaning of using the correct form of sitting 1) in general; 2) with a superior. It deals with the omote (表)

left over right foot

The second set of seiza is the one used in the temples for meditative purpose. The meaning of 静 is quiet, calm. Therefore “sitting quietly” can be done with or without a zafû (座蒲 or 坐蒲) and can be done even in fudôza (不動座). It deals with the ura (裏).

Technical tip: the left foot is on top of the tight foot to be able to draw rapidly the sword or to move from seiza to fudôza. Train these kamae.


…

Blue Pill or Red Pill?

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

Each time I return from Japan I keep thinking on the many things and ideas that sensei has given us during his classes. This is some kind of ritual that has developed into a necessary step for me to go further.

During one of his recent class Hatsumi sensei was saying: “I do not teach you death, I teach you Life”. But what is Life? Thinkers and philosophers have been dwelling on the subject for centuries and even though their conclusions are all interesting, what good is it for us poor budôka lost on this bujinkan path? To understand where we stand and discover how to handle this question we have to define “Life” according to our budô practice. Life is not death. Death is the easy way as once you are dead the physical life is no more the problem. Actually from a limited perspective death is the simplest solution but to develop our potential and become a bujin, a true human being we have to stay and build a life that is worth it.

The theme of this year, rokkon shôjô, gives us a hint. To be alive is to be happy but how to reach this happiness? Happiness is a positive state of mind that overwhelms us whatever hardship we endure. A climber on a new mountain path is often facing new challenges that push his abilities to their limits. Even if the climbing is tough and difficult, the happiness he encounters when reaching the summit is total. Actually the harder the path, the more happiness it generates. When things are easy we are pleased, when they are hard to get success makes us happy. When you learn a new movement in a class it takes time to reach this ETL (cf. previous articles on this blog). At first we are so wrong that it looks that we will never make it correctly. But after hard work and many mistakes we find the solution. We are finally happy like the climber on the summit (and if we can duplicate the movement we get even happier). Commitment to success is the key to happiness and as Saint Exupery wrote it, the most important part on the path is not the final destination but the many obstacles we had to overcome to get to the end.

Success is not given (and sometimes not achievable) but it triggers all our strength to reach it. Humans can do everything they want as long as they really try hard enough. Limiting our dreams to a dream state is wrong and the bujinkan leads us to understand that. You are what you want to be and not what the others want you to be. I see this like the blue pill and the red pill in the movie “the Matrix”. The bujinkan is the pill that breaks our illusions and gives us another choice for our lives.

So Life is about being yourself, leaving the omote and unfolding the ura. The tools we have to develop this ura are called: responsibility, courage, commitment, honesty.

Responsibility: You are responsible for your actions, always. You’d better accept it now because Life is about being “face value” and responsible. Responsibility is not taught at school or to put it better is not exactly what we are taught at school. Our educational system is mainly based on not doing things (don’t touch, don’t do this, don’t smoke, don’t drink). The power of the “don’ts” have shaped our behaviors year after year until we feel “happy” living within the norms of Society. This is not being responsible on the contrary it is blending with the common accepted life defined by others that keeps us in a “child state” during our whole life. This “sheep life” is a “cheap life”. The day you pushed the door of the dôjô is the day you have decided to be in charge of yourself and live your own life. Being responsible is the first step towards adulthood. But this requires a lot of courage.

Courage: We have to develop courage in all our actions. Courage is not something you can learn in a book it is something you build with time within yourself. It implies that you stop limiting yourself. One interesting thing about our self limitations (I cannot, I do not know, it is impossible, it’s too hard) is that you will always reach them. We are afraid of what we do not know so we create limitations to stay in the realm of the things we know. Courage is the opposite, it is going where we never went before and discovering new sensations (kankaku) and learning from new experiences. Fears are made by Society and the bujinkan helps us in many ways to push our limits and face our deepest fears and become better humans. Fear is a security attitude towards the unknown where courage is to adapt to the things that are unknown to us and for which we do not have ready-made answers. Courage is important but it requires a lot of commitment.

Commitment: Without commitment nothing can be achieved. Attending the classes in your dôjô twice a week is not commitment it is a routine! Commitment is the willingness to be the best amongst your peers. One of my favorite motto is primus inter pares or “first amongst your peers”. Being the first is ego if it is a personal decision but when the group recognizes you as the best and choses you as their leader, no one is unhappy. In the old days the chief of the tribe was the one chosen within the group to lead them to a better life. Leaders were chosen not imposed. The quality of your commitment to yourself and to your training is the foundation of your success. Whatever you want to achieve in your life requires true commitment, after all it is only between you and you and no one is going to walk the path for you. Your sensei is not going back from where he stands far away on the path to carry you on his back, you will have to walk on your own; he is a guide not a driver. Life is based on being committed and from the quality of your commitment depends your success. Being the first amongst your peers requires a strong commitment and strong values. From those many values, honesty is the one that matters the most.

Honesty: Cheating your way through life is a short vision, short term process. Be true to yourself and to others in life as in the dôjô you cannot cheat the others very long on your real value. Many high rank teachers in the bujinkan cheat their students on their technical abilities and often turns to some “spiritual esoteric path” to avoid facing the truth of their emptiness. If you have to be honest with others the main point is to be honest to yourself because you will be living with you for the rest of your life. Cheating others is not nice but cheating yourself  is wrong and stupid. Honesty is to be aware of who you are and where you stand; this is the starting point of your life as a true human being. Knowing what you are and who you are you can define the path to excellence in order to live a happy life.

Life is being able to read between the lines as sensei often says and about understanding that whatever you want you have the power within you to obtain it. Honesty gives you the starting point; commitment allows you to go further; courage pushes your limits; and the sense of responsibility makes you shine and recognized by your peers as the primus inter pares.

You can be who you want to be; do what you want to do; achieve all your dreams; and become a bujin, a true human being!

One day you have decided willingly to choose this difficult path, so now it is up to you to bloom or not. Hatsumi sensei doesn’t teach death, he teaches Life.

So, ura (red pill) or omote (blue pill)?

Be happy!


…

ETL (2)

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

In order to make myself clear I did a chart representing the exponential curve for the Error Tolerance Level (ETL). It helps to understand better what I tried to explain with my words.

Zero percent is never reached

In the diagram:

the abscissa (X) represents the number of repetitions (from 1 to 1000) and

the ordinate Y) represents the EL in percent (from 0% to 100%).

The more we repeat the movement and the smaller the EL. We strive for the perfect movement but we know that we will never reach it as perfection is of divine essence. Our goal is to reach an acceptable level of error that does not change the outcome of the fight, this is the ETL oe error tolerance level.

It is like the time paradox of the arrow shot at the target and never reaching it in Zeno’s problem (cf. Plato, Aristotle, Zeno). To the mathematician mind we will never reach the perfect movement; but to the warrior mind it is good enough.

Often in the dôjô and in life we want things to be so perfect that we don’t do them. The bujinkan is teaching us to act instead of thinking. Remember Watzlawick in “Munchausen pigtail” writing that action must precede reflection (thinking).

This is a path of action we have taken by entering a bujinkan dôjô not an intellectual one.

Don’t forget it (but don’t think too much about it).


…

Mistakes: The Path To Success

From Shiro Kuma's Weblog by kumablog

Senô sensei during the break

What everyone love about Jackie Chan’s movies are those last minutes at the end during the end credits of the film where we can watch the mistakes happening during the stunts sequences as if we were witnessing the shooting action.

Good stunts require many takes and sometimes end up in accidents. Once edited in the final version, the many “wrong” sequences are put into the action and everything looks smooth and perfect.

But we know this is a lie. Perfection is hard to get and will never be available on a one try movement a lot of time time, effort, and repetitive tries are necessary. Quality is an acquired result not a given one.

During Senô sensei’s class on Saturday he spoke of making mistakes during training. In the West through what Society teaches us we have been trained since kinder garden to do our best to avoid mistakes.

In fact, making mistakes is so bad that we often prefer to do nothing than to take the risk of an error. It is often related to our self esteem and ego and to the fact that we always want to look good in front of others. This is not the best way to learn budô. Thanks to Hatsumi sensei I learnt this error acceptance as it is part of sensei’s teaching. Many times in the past I would come to sensei telling him that I didn’t understand the movement he just did and many times he would stop the class and send me in the middle of the dôjô asking me to demonstrate it!

pre class discussion

How can you explain something you do not understand? You cannot! So you adapt your misunderstanding to the situation and do your best. The results at first were not good at all but through the many years with him they eventually improved and I grew up in confidence and expertise. It is good to accept to make mistakes because it makes you stronger. The judgement of others does not matter. You live and act for your own life.

Senô sensei’s approach to this “error” understanding is nice and can be easily applied in our daily lives (as long as we are ready to accept the consequences of our actions).

Basically Senô sensei explained that when we are discovering a new set of movements we are often wrong and make many “big” mistakes.

But through repetition though, the “size” of the mistake melts down until the point where the error level can be tolerated not for winning but for us not to lose. (Side note: this is why the Japanese shihan often ask us to train more slowly).

To make myself clear let’s say we do a movement for the first time with a 60% error level (EL). After a hundred repetition the EL percentage drops down to 30%. Add another 100 repetitions later we reach an EL of 10%, and a hundred repetitions later we get an acceptable rate of 5% EL.

After a thousand tries the movement will still have to be improved but the error level will be so low that only you will be able to see it and that it will make no difference on the outcome of the confrontation.

with Senô sensei

Our movements will never be perfect but through a consistent” trial and error” procedure we reach an error tolerance level (ETL) allowing us to make the movement correctly enough to survive in a real encounter. The beauty of this ETL training in the dôjô is that there is no risk at all (for us) even if the process takes many hours of training.

The dôjô is the place to study the movements so that they become permanent engrams available when necessary. Now consider the dôjô to be a laboratory for experiences and real life the field where to apply these acquired engrams (if not physically at least psychologically).

In the office, at the university or school, with your family and friends, your behavior will be naturally modified by the knowledge you acquired through hard work in the dôjô.

The ETL concept developed by Senô sensei is applicable to any activity in life. The acceptance of mistakes in our behavior frees us from stagnation and drives us faster towards the path of success.

The more we accept to make mistakes, the less we make mistakes. This is the best way to “create” and find the chance that sensei often speak about.

Be happy to be wrong as you are going to be right!

Rokkon shôjô!


…