From Sida 7 – Iwato 1810 by Iwato
ur Ninjutsu kyuden; Taijutsu av Masaaki Hatsumi, 2018 – i fri översättning
I en kamp på liv och död har man inte råd att förlora! Det är utgångspunkten för verklig bujutsu. De olika sätt att använda vapen som vi introducerade i boken om Bukijutsu handlade om att man måste kunna ”använda allt” och jag anser att det är det som är själva kännetecknet för Bujinkan Budo – ”att allt måste kunna användas som vapen”. Det är många olika vapen som används inom Bujinkan och deras ursprungs doktrin går att finna i nio ryugi [doktriner för klassisk stridskonst]. Jag kommer att skriva om de nio ryugi här i en omarbetad form för:
- Togakure ryu ninpo 戸隠流忍法
- Shinden Fudo ryu dakentaijutsu 神伝不動流打拳体術
- Koto ryu koppojutsu 虎倒流骨法術
- Takagi Yoshin ryu jutaijutsu 高木揚心流柔体術
- Kukishinden ryu happo biken 九鬼神伝流八法秘剣
- Gyokko ryu kosshijutsu 玉虎流骨指術
- Gikan ryu koppojutsu 義鑑流骨法術
- Gyokushin ryu ninpo 玉心流忍法
- Kumogakure ryu ninpo 雲隠流忍法
Men som jag skrev in den föregående boken om bukijutsu, är inte heller denna bok renodlat kategoriserad enligt ryugi. Det finns ingen anledning att göra en sådan uppdelning eftersom ”Bujinkan Budo” ska utövas som en praktisk bujutsu, och därför korsas och kombineras de olika skolornas tekniker. Därför är det också förståeligt att vi inte har någon målsättning om att man måste lära sig att behärska XX waza från NN ryu. På samma sätt som tidigare fast omvänt, om att ”man ska kunna använda allt” som omnämndes tidigare, gäller här paradoxalt nog att ”du måste kunna föra strid utan att använda någoting alls”.
Denna bok om ”Taijutsu” handlar om tekniker med tomma händer [toshu 徒手]. Undantaget är ”juttejutsu” och ”tessenjutsu”, som är vapen i en storlek vars tekniker överlappar med tomhänta tekniker. Så juttejutsu och tessenjutsu är inkluderade i denna bok eftersom hanteringen av dessa vapen inte skiljer sig så mycket från tekniker som man utför tomhänt. Detta indikerar också att i slutändan är det ingen skillnad på tekniker med eller utan vapen.
På sätt och vis kan man säga att det är taisabaki som bildar grunden för tomhänta tekniker [toshugijutsu 徒手技術] likväl som för tekniker med vapen [bukijutsu 武器術]. Dessutom, den som antar att det räcker att kunna använda kote vid utförandet av bukijutsu, blir snabbt genomskådad vid utförandet av toshugijutsu. Å andra sidan, om du kan träna dig till en nivå då du verkligen kan utöva bukijutsu med enkelhet, så kan du sannolikt även utföra vackra tomhänta tekniker. På så sätt är dessa båda är oupplösligt kopplade till varandra, de är i en relation till varandra både som grund [kiso] och vid appliceringar [oya].
Att bära vapen i dagens samhälle känns orealistiskt och jag anser att tomhänta tekniker är mer verklighetsförankrade än vapenmetoder [bukiho]. Faktum är att de tekniker och principer som presenteras i denna bok är både omfattande och enkla att applicera vid båda omständigheter.
Den ultimata läran inom Bujinkan Budo är ”Muto dori”. Det är att kunna ta svärdet från en svärdsman. Om du inte kan göra det på träning så har du ännu inte uppnått den skicklighetsnivån som krävs för att kunna utföra det i verklig strid. Det är bland de svåraste man har att lära sig i Bujinkan. Men det finns många ledtrådar till detta i denna bok, det kan man definitivt säga.…
Read More