From Iwato 1810 by Iwato
Enligt Takamatsu sensei bestod av ninjutsu av 8 studieomrĂ„den (jap. hachimon) varav en var ”Gunryaku” – strategi och taktik. För att bĂ€ttre förstĂ„ innehĂ„llets bredd i det avsnittet har jag sammanstĂ€llt en kort text om hur man tĂ€nkte om strategi generellt under Tokugawa’s Edo-period.
…
Edo-periodens strategiska tĂ€nkande i Japan (1603â1868) kĂ€nnetecknades av en stark betoning pĂ„ fred, social stabilitet och pragmatism. HĂ€r Ă€r nĂ„gra centrala drag som formade strategier inom politik, militĂ€r, ekonomi och samhĂ€llsstruktur:
1. Fred och social stabilitet (Pax Tokugawa): Efter sekler av krig hade Edo-periodens ledarskap, sÀrskilt Tokugawa-shogunatet, som mÄl att undvika krig och behÄlla fred. För att göra detta skapades ett strikt system dÀr landets daimyo (feodala herrar) var tvungna att följa en hierarkisk ordning och underkasta sig shogunens regler, ofta genom sankin-kotai (alternativ tjÀnstgöring), som innebar att daimyos mÄste spendera tid i Edo. Detta minskade risken för uppror och bevarade maktbalansen.
2. Konfuciansk filosofi och samhĂ€llsordning: Edo-perioden inspirerades starkt av konfucianska principer, vilket skapade en social ordning dĂ€r varje samhĂ€llsklass hade sin plats och uppgift. SamhĂ€llet delades in i fyra klasser â samurajer, bönder, hantverkare och handelsmĂ€n â med samurajerna högst upp. Denna ordning byggde pĂ„ lojalitet, moral och disciplin, och det strategiska tĂ€nkandet handlade ofta om hur man kunde upprĂ€tthĂ„lla och förstĂ€rka denna harmoni.
3. Ekonomisk strategi och sjÀlvförsörjning: Eftersom Japan under Edo-perioden i stort sett var isolerat frÄn omvÀrlden (sakoku-politiken) var sjÀlvförsörjning viktigt. Ekonomin strukturerades för att minimera beroendet av import och för att optimera jordbruket, eftersom bönderna ansÄgs vara en grund för nationens vÀlstÄnd. SjÀlvförsörjning och lÄngsiktigt tÀnkande prÀglade den ekonomiska strategin.
4. Pragmatiskt ledarskap och kontroll över kunskap: För att bibehÄlla kontroll och hantera eventuell opposition anvÀnde shogunatet ett system dÀr spridning av kunskap och utbildning i stridsteknik, filosofi och vetenskap reglerades noggrant. Samurajklassen trÀnades i strid men lÀrdes ocksÄ att vÀrdera moralisk disciplin och intellektuella fÀrdigheter över vÄld.
5. MilitÀr strategi som kontrollverktyg, inte aggression: Under denna period var det lite behov av militÀra aktioner, sÄ strategierna inom krigskonst inriktades pÄ hur man kunde undvika konflikt snarare Àn vinna den. Styrka och stridstrÀning blev frÀmst symboliska eller ceremoniella inslag för de flesta samurajerna, som ocksÄ Àgnade sig Ät kultur och administration.
6. LÀrostrategier frÄn militÀra klassiker och buddism: Trots fredsperioden fortsatte studierna av kinesiska klassiker inom strategi, som Stridskonsten av Sun Tzu, och inhemska japanska texter som Koyo Gunkan och Bansenshukai. Dessa texter integrerade stridsteknik med budo-buddhistiska principer och betoning pÄ att förbli lugn, anpassningsbar och intuitiv.
7. Informations inhĂ€mtning: Ăven om militĂ€ra fĂ€lttĂ„g sĂ€llan genomfördes, utvecklade shogunatet ett underrĂ€ttelsenĂ€tverk för att kontrollera information och hĂ„lla ordning bland samhĂ€llets olika klasser. Ninja (det fanns flera synonymer) anvĂ€ndes ibland i sĂ€rskilda operationer och för att spĂ„ra hot mot stabiliteten.
Sammanfattning
Edo-periodens strategiska tĂ€nkande formades av en blandning av kontroll, moralisk disciplin, och balans mellan militĂ€r förmĂ„ga och pragmatism. Fred och social stabilitet stod alltid i centrum, och dĂ€rför var strategierna mer inriktade pĂ„ att förhindra konflikter Ă€n att vinna dem.…
Read More