From Sida 4 – Iwato 1810 by Iwato
Ur Takamatsu senseis självbiografi Shinden shura roppo i fri översättning från japanska.
Det hände när jag var 17 år. Det kom en gammal man med ett träsvärd som promenadkäpp, med namnet Matsutaro Ishitani, för att besöka min familjs tändsticksfabrik. Han var en förstklassig budoka, men kunde inte längre försörja sig på budo och kom därför för att söka arbete.
Min familj anställde honom som väktare. Vi byggde en dojo i lagerlokalen och där undervisade sensei mig och andra intresserade i Kuki happo biken no jutsu. Det var en form av sogo bujutsu[1] med svärd, bo-stavar och shuriken. Jag undervisades även separat i ninjutsu. Men han var gammal och efter drygt 2 år gick han bort medan han låg med sitt huvud i mitt knä.
När jag vid 21 års ålder skulle mönstra för militärtjänst, så blev jag inte godkänd på grund av min spräckta trumhinna, men ansågs vara starkare en genomsnittet. Till exempel, vi behövde mycket rent vatten till familjens tändsticksfabrik och det hämtades från källan Kame no mizu (sköldpaddsvatten) vid foten av Hitomaru helgedomen i Akashi. Den låg ungefär tio kvarter ifrån mitt hem. Jag fyllde vatten i hinken och bar iväg fyra åt gången. En vattenhink vägde 16 kan[2], så jag bar 4 hinkar om totalt 64 kan på mina axlar varje dag, 10 turer om dagen. Jag höll på så i månader. Jag var stark som 3 – 4 vanliga män.
Inte så att jag tyckte vattenbärarjobbet var betungande, men livet hemma var inte alltid så enkelt, så sommaren vid 21 års ålder lämnade jag mitt hem. Jag tog mig till Kame no taki vid Maya berget i Kobe och levde där på råris.
Medan jag var där, repeterade jag både tode och ninjutsu så som jag hade lärt mig sedan tidigare och utvecklade även något eget, och lite annat jag fick lära mig där av en gammal man där. Han var visserligen ingen tengu men var namnlös och outgrundlig på många sätt.
Jag var där 1 år och tänkte på vad jag skulle göra och kom fram till att jag kan inget göra utan pengar. Så för att få tag på pengar beslöt jag mig att resa till Qing dynastin [Kina].
I Qing vandrade jag under 10 års tid genom Manchuriet till Norra Kina. När jag var där ledde olika händelser till att jag fick gå en match mot Zhang Jilong[1], en mästare i Shaolin stilen[2]. Det var en mycket jämn match och slutade oavgjort, men resulterade i att jag blev nominerad till ordförande i Japansk Kinesiska Butokukai för ungdomar[3].
Tiden i Qing var kaotisk, en röra av både bra och dåliga händelser, och även mycket sådant som jag helst vill glömma. Jag högg av huvuden, slogs mot banditer och använde den unika japanska ninjutsu jag hade lärt mig.
Helt oväntat hade jag stor nytta av min ninjutsu där. Tack vare min ninjutsu kunde jag återvända hem med 200 000 yen, som var en betydande summa på den tiden.
Det var lite otydligt beskrivet av händelserna, men jag kan ta mer om detta i framtiden. Jag tror att i judo och sumo, likväl som i fäktning med svärd, att i det ögonblick man möter fienden måste man kunna förnimma dennes styrka och mentala förmåga, annars är man farligt ute.
Alla människor ska kunna med sitt sjätte sinne känna en fiendes mordiska avsikt[4]. Ta in det som med en radar. Om du inte kan känna in det så kan du inte kvalificera dig som budoka. Detta är från mina egna erfarenheter av liv och död som gjort mig ytterst medveten om detta.
[1] 張四竜
[2] Shorin-ha 小林派
[3] Nippon Senkoku Seinen Butokukai日本民国青年武徳会
[4] Sakki 殺気
[1] Sogo bujutsu 綜合武術 – blandstridskonst, integrerad metod med och utan vapen
[2] 1 kan 貫 = 3,75 kg; 64 kan = 240 kg…
Read More
