From Sida 23 – Iwato 1810 by Iwato

Zanshin är en vanligt förekommande term inom kamparter, men som under årens lopp fått många tolkningar. Tecknet 残 refererar här till något man lämnar kvar och 心 är ju tecknet för sinne/hjärta. Vår tolkning är baserad på den ursprungliga, som förekommer i Gyokko ryu densho, och som definierar zanshin ungefär som ”situationsmedvetenhet”.
Ett annan modernare japansk synonym är ”keikaikan” [警戒感] – en känsla av närvaro och ett annat är ”heijoshin [平常心] som är en fysisk beskrivning av tillståndet som ”sinnesnärvaro”.

Ofta ser man uttryck för zanshin inom kampsport genom att tori stirrar på uke efter slutförd teknik, men zanshin är mycket mer än så. Zanshin handlar om att tekniken inte har ett slut utan bara fortsätter i all oändlighet. Om man mentalt under träning föreställer sig ett slut på tekniken, övningen eller kata’n och jobbar mot det målet, så programmerar man sig att agera likadant i verklighetens vardag.

Det som verkar vara den avgörande sluttekniken i en kata kanske inte alls fungerar i verkligheten. Zanshin är en mental inställning om att alltid – i början, mitten och slutet av en övning – vara beredd på att improvisera. Hatsumi sensei kallar detta för ”sanshin no zanshin”.

En praktisk del i begreppet är zanshin är en tidig och lång blickfixering som inte flackar från motståndaren. En flackande blick kan inte vara situationsmedveten, så det gäller att lugna sinnet/hjärtat för att kunna hålla den kvar närvarande. Sedan 80-talet har det pågått forskning kring något som kallas för ”Quiet Eye”. Det är en teknik som sägs förbättra resultaten i olika uppgifter som kräver visuell uppmärksamhet, som t ex inom golf, skytte, kirurgi etc.

Det är rätt intressant att modern forskning nu börjar ta sig an ämnen som inom budo varit uppmärksammat i århundraden.…