Tag: Kukishin-ryu

From Sida 16 – Iwato 1810 by Iwato

Historik

Jutte, eller jitte som det också kan romajiseras, är den mest kända batong liknande vapnet i Japan och i väst. Den består av en kort metall stång som är rund, kvadratisk, hexagonal eller oktagonal i tvärsnitt, och är vanligtvis försedd med en L-formad krok känd som tachimogi no kagi (ordagrant ”svärdsplockande krok) precis ovan handtaget. Den finns några versioner som har en liten parerskydd och är utan krok, och andra som har flera krokar, likväl några med både krok och parerskydd.

Metaller som användes var smidesjärn och mässing. De av järn kunde vara belagda med en blandning av silver och kvicksilver som gav en blänkande effekt om den polerades. Eftersom denna ytbeläggning ofta släppte, var en del försilvrade, och därför kallades jutte ibland för ginbo (silver stavar).
Juttens handtag var vanligen inte annorlunda från resten av metallstången, men det är möjligt att finna modeller som har handtaget inlindat i läder, hajskinn, eller rotting, eller hade mässing band. Special modeller hade handtag liknande de på ett svärd. En del modeller hade till och med en balja för förvaring.

Jutten associeras ofta med Edo-periodens polismän och var en symbol för dennes auktoritet likväl som ett användbart verktyg för att arrestera kriminella. Beroende på tidsperioden, användarens samhällsrang, och nivån av faran denne kunde råka ut för, kunde längden på jutten variera väldigt mycket. Förutom att vara en symbol för Edo-periodens polismän, bars jutte faktiskt väldigt ofta även av de kriminella.

Det fanns en stor variation på jutte modeller, och en källa påstår att det fanns  ca 200 olika typer som användes under Edo-perioden. Längden varierade från 25-28 cm för korta. Och från 55-64 cm för långa. Före Edo-perioden fanns det långa modeller som kunde mäta upp till mellan 70 och 90 cm. De korta kallades för futokoro jutte, koshi jutte, och koshizashi eftersom de enkelt kunde döljas i en futokoro (kimono ficka) eller stoppas in i bältet bakom ens rygg för att man skulle kunna ta fram den fort. Vissa längre jutte var mer konstruerade för riktig strid med beväpnade och farliga kriminella och ronin och kallades för sentoyo jutte (strids jutte). Syftet var att jutte skulle ge skydd, och när man håller den i omvänt grepp med metall stången utefter underarmen, bör spetsen befinna sig utan för armbågen.

Runt Kyoho eran (1716-36) började en lag gälla som bestämde en standard för den officiella polis jutten. Vid en tid var den standardiserade längden ca 36 cm. Olika standrader och personliga modeller av jutte fanns, därför togs ett beslut att Edo-periodens polismän skulle förses med en tjänste-jutte när de skulle ut på patrull eller för att arrestera en kriminell, men de måste återlämna den på stationen efteråt. Den fick bara användas under överseende av ett högre befäl och fick inte tas med hem. Därför tillverkade eller beställde många lägre rankade polismän en privat jutte som de bar när de inte var i tjänst. Jutten som användes av befäl hade ett snöre och en tofs i olika färger, beroende på grad. Lägre rankade polismän fick inte ha jutte med snöre och tofs. Denna tofs-lösa jutte kallades för bozujutte (”skallig jutte”).

Trots det faktum att jutte är ett välkänt vapen så är dess bakgrund dolt i dunkel, och det finns flera teorier om dess uppkomst, en del mer rimliga än andra. Jutte, eller mer korrekt jutte-liknande vapen, har varit kända under många namn. Det går inte att lista dem alla men de bäst kända är

• –Jutte
• –Jittei
• –Koppu
• –Tebo
• –Tekkan
• –Kesan
• –Tettei
• –Ginbo
• –Tesshaku
• –Jittetsu
• –Jutto
• –Sakate
• –Tenki