From Sida 21 – Iwato 1810 by Iwato
Rubriken är en oxymoron, dvs en uppenbar motsägelse. Strid är i grunden kaotiskt och kan därför inte vara strukturellt på någon punkt. Men om man med struktur menar något sönderfallande, ett system som lyckas hålla kvar sin inre struktur genom att öppna och anpassa sig till förändringar i omgivningen, så kan vi använda den termen i våra sammanhang.
Trots att ordet kaos kan antyda till något negativt och destruktivt, så har det begreppet också en kreativ aspekt. Slumpelementet ger ett kaotiskt system viss frihet att prova en lång rad olika nyskapande beteendemönster.
Vi måste se på kampen som ett system av inre olikheter eller beroendeförhållanden mellan kampens element. Kihon framhäver teknikernas olikhetskaraktär, den enskilda tekniken är inte någonting i sig själv, utan skapas genom olikheten i förhållande till andras rörelser och handlingar i stridens hetta.
Happo handlar om att vara nollställd för att kunna välja autentisk inriktning och att inte ha förutfattade åsikter; att våga vara utan idé om hur striden skall kunna avslutas.
Tekniker och rörelser som vi använder skall improviseras, inte återanvändas ur minnet. All kunskap härstammar från sinnena och vår medvetenhet kan inte ge oss objektiv information om verkligheten eftersom den färgas av våra förutfattade åsikter och erfarenheter. Sanshin är våra övningar i att öva upp vårt ”för-medvetna”, så vi kan vara nollställda i Happo.
Termer och begrepp, som Kihon Happo och Sanshin, kan ge ett felaktigt intryck av oföränderlighet när de tillämpas på kamp. Kampens variationer, dess brist på konstans utgör en svårighet vid benämningar. Kamp är ett evigt rörligt mål, så en beskrivning av den måste ansluta sig till en dynamisk snarare än fast världsbild.
Kihon brukar vanligen översättas till ”grund”, men då måste vi föreställa oss en grund som något sönderfallande. Hatsumi sensei har jämställt termen ”kihon” med ”budo taijutsu” i boken ”Unarmed Fighting Techniques” och det är så vi måste se på den termen.
Under en kamp inget är oföränderligt, allt är föremål för kontinuerliga och oundvikliga förändringar som beror på en grundläggande och övergripande ordning i naturen. Happo brukar tolkas som ”i alla riktningar” och då föreställer man sig lätt en utgångspunkt för anfall som centrum för detta ”happo”, men något sådant finns inte i strid, det finns bara Kukan.
Allting rör på sig. Happo är som en balansakt på cykel, utförd på en slak lina, som sträcker sig mellan framtid och dåtid. Om man stannar så faller man. Alla former av poser, ställningar eller förutfattade åsikter är motsatsen till innehållet i begreppet happo.
