From Sida 8 – Iwato 1810 by Iwato
Gyokko ryu är den äldsta stridskonsttraditionen av Bujinkans nio ryu-ha, och bildar sannolikt grunden för dem alla. Den fick sitt namn och systematiserades på 1500-talet men har funnits som familjetradition (kaden) i alla fall ända sedan 1100-talet.
Vissa källor säger till och med att den är ursprunget till all japansk stridskonst.
Vi vet att det finns direkta kopplingar till Koto ryu, Togakure ryu, Shinden Fudo ryu, Gikan ryu och Gyokoshin ryu.
Namnet Gyokko översätts vanligen till ”tiger med juveler” men kan även tolkas som ”sfärisk tiger”. Begreppet juvel, som även används inom mikkyo buddismen, betecknar en inneboende förmåga eller något som vi alla har och äger, men kanske inte är medvetna om det.
Kärnelement till denna ryu-ha härstammar från Kina och kom till Japan vid tiden för Tang dynastins kollaps (907 eKr). Man spekulerar i att metoden utvecklades av en kvinna eller av en liten man, eftersom de sfäriska rörelseprinciperna verkar tyda på det. Det finns dessutom historiska texter som säger att det fanns i Chan-hovet (Tang dynastins huvudstad) en prinsessa som var känd för sitt kunnande i stridskonst och det kanske är hon som är ursprunget till denna skola. När Tang dynastin föll, är det ett historiskt faktum att många hovmän flydde till Japan.
Den dokumenterat formelle grundaren av Gyokko ryu Kosshijutsu var Toda Sankyo Isshinsai (1530-talet), men det går att härleda traditionen ända tillbaka till Hogen perioden (1156–1159 eKr), till den förste historiske personen i den muntliga traditionen, Tozawa Hakuunsai. Namnet Hakuunsai indikerar även en koppling till Hakuun ryu ninjutsu. Med hänsyn taget till att det är muntlig tradition, vågar man kanske påstå att Gyokko ryu är den äldsta stridskonsttraditionen i Japan.
Vi känner till att Toda Sankyo Isshinsai mottog traditionen under namnet Gyokko ryu Shitojutsu från Sakagami Taro Kunishige under Tenmon perioden (1532–1550 eKr).
Det var Toda Sankyo Isshinsai som sedan ur Gyokko ryu Shitojutsu skapade Gyokko ryu Kosshijutsu och Koto ryu Koppojutsu.
Historiska dokument, både sådana som är kopplade till Bujinkans nio skolor och som inte är det, visar på att Kosshijutsu är grunden till de flesta stridskonsterna av japanskt ursprung. Prefixet kosshi översätt normalt till ”fingerben” men kan även tolkas som ”ryggrad”, och vidare med tolkningen ”stridskonsternas ryggrad”.
I den japanska encyklopedin över alla stridskonster – Bugei Ryuha Daijiten – sätts Gyokko ryu i koppling med metoderna ”kosshijutsu, shitojutsu och ninpo”.
Toda Sankyo Isshinsai undervisade i både Gyokko ryu och Koto ryu och lämnade över dessa till Momochi Sandayu som även var huvudman för Iga ryu ninjutsu och tillsammans med Hanzo Hattori en av historiens mest berömda ninja.
Därav orsaken till varför Togakure ryu ninjutsu, som är en avknoppning från Iga ryu ninjutsu, använder sig av taijutsu från både Gyokko ryu och Koto ryu.
Kakute – knogjärn och Kakushi – tagg-ring
Kosshijutsu översätts också som “metod för att slå ned fiender med fingerben”. Träningen innehåller intensiva slag med fingrar, tår, knogar och andra delar av kroppen, men även med vapen som knogjärn, tagg-ringar, stavar, kedjor och svärd.
Gyokko ryu använder sig delvis av kraftfulla blockeringar med knogar mot inkommande lemmars kyusho punkter, med syftet att förgöra muskler och leder, och av genomdrivande utfall och sönder rivande grepp med fingrar och tår om och mot kroppens mjukdelar. Man stampar med hälen och råbrottas med grepp om småleder och kroppens veka punkter (kyusho).
Trots sin våldsamhet, är grundprincipen för kraftutnyttjande i Gyokko ryu att inte använda mer kraft än vad varje enskild situation kräver och omfattar därför även rörelser som smälter samman med motståndarens rörelser. En grundregel är ”situationen avgör metoden”.…
Read More
