Category: Contributors

From Iwato 1810 by Iwato

En teori är mer än en definition. Den är en referensram som tillhandahåller en metodisk förklaring till observerade fenomen. En teori skall hjälpa till att göra saker och ting begripliga snarare än att skapa oklarhet genom jargong och tungt språk. Den skall med utgångspunkt från grundläggande principer, systematiskt organisera och samordna en uppsättning observationer.

Nedan en artikel om de observationer jag har gjort om kampsporter och kamparter under närmare 50 år. Det är en artikel jag redigerat om många gånger och återpublicerat ett flertal gånger.

Termer:
Åke attackerar med rörelsen X och Tore skyddar sig då med tekniken Y, vilket resulterar i situation Z.

(Åke och Tore är omskrivning av termerna Uke och Tori som förekommer i japanska kamparter)

Nästan alla kampartssystem, både de uråldriga och de moderna, bygger på denna XYZ modell.
Dessa system går att kategorisera i;
– Teknikbaserade system med fokus på Y
– Taktikbaserade system med fokus på X
– Resultat inriktade system med fokus på Z

De kan beskrivas så här;

Teknikbaserade system

Teknikbaserade system fokuserar på försvarstekniken Y.
Denna teori utgår från att ju fler Y-tekniker Tore behärskar, desto bättre kan han försvara sig mot Åke. Det är inte ovanligt att teknikkatalogen för en traditionellt självförsvarsmetod består av över 1000 tekniker som var och en kan användas mot unika X angrepp. Systemet bygger på att Tore snabbare försvarar sig med sina Y tekniker än vad Åke kan attackera med sina X tekniker. Positionering, snabbhet och motorik är viktiga komponenter, förutom förmågan att memorera många tekniker.
En del av dessa system kan vara väldigt rigida i sin form av historiska skäl. Man utför rörelserna så som de gjordes förr eller efter konceptuella normer, jmf med många sk koryu-traditioner och vissa stilar av karate och aikido.

Traditionellt självförsvar är vanligtvis teknikbaserat medan kampsporter med sparring-lekar är en underavdelning till de teknikbaserade, som kan kallas för Fysikbaserade system. Eftersom sporter har detaljerade regler för vad man får göra resulterar det naturligtvis en kortare teknikkatalog och eftersom alla möjligheter för överraskningar är sanerade, vinner alltid den som är starkast, snabbast och/eller stryktåligast. Därav följer att man måste ha en mycket god fysik och psyke för att bli framgångsrik i ett slutet system av den här typen.
Den nybörjare som vill bli en kampsportare måste träna ett Fysikbaserat system, som t ex judo, taido, bjj, brottning, thai-boxning eller liknande.

Kännetecknande för alla former av teknikbaserade system är att de utgår från ett givet scenario.
I nästan alla fallbeskrivningar, som t ex sport-scenariot, möter man angriparen frontalt och man utgår från att han kommer ensam. Det är ett scenario som inte innehåller några överraskningar i form av plötsligt framkallade knivar eller andra vapen. I ett teknikbaserat system använder man också konventionella vapen på ett konventionellt sätt.

Taktikbaserade system

Taktikbaserade system fokuserar på de statistiskt vanligast förekommande X angreppen.
Det är oftast ett system som lärs ut till poliser och militär, ibland även som rena självförsvarssystem för civilister men baserade på militära erfarenheter. Kallas även för Konceptbaserade system eller Beteendebaserade system.

Man analyserar vid vilka situationer Tore har behov av att skydda sig, och vilka angreppsmetoder Åke då förmodligen kommer att använda. Man inkluderar både kontrafobisk träning och upplevelse baserad träning i sitt system för att vänja Tore i att hantera stress.
Genom att på detta sätt förprogrammera fasta beteendemönster mot vanligast förekommande angrepp agerar Tore automatiskt med snabbhet och större självsäkerhet.

Taktikbaserad träning resulterar i en mycket kortare utbildningstid än för de teknikbaserade systemen. Fördelen är att man snabbt lär sig tekniker som fungerar vid nästan alla situationer. Nackdelen är att man aldrig kan veta när de oförutsedda situationerna kan uppstå. Men å andra sidan är 6 av 10 lösningar vad som sannolikt räcker för en ordningsvakt eller polis eftersom miljön de rör sig är relativt konstant.

För att motarbeta nackdelarna behöver ett sådant här system ständigt uppdateras. Det måste finnas en stab av analytiker som sovrar bland de olika formerna av X-angrepp för att hitta generella Y-lösningar och koncept. Ju längre tiden går desto mer blir X-systemen lika Y-system om man inte även gallrar bland de befintliga teknikerna. Ett exempel är hur Krav Maga utvecklats från tidigt 80-tals version med få tekniker till den nuvarande splittringen i olika organisationer.

En del taktikbaserade system har stort fokus på pre-incident signaler (PINS) och kan därför kallas för Beteendebaserade system. En vanlig taktik då är att, när man upptäcker hotfulla PINS , gör man en sk ”pre-emptive strike”, dvs slår till innan angriparen hinner slå. ”Angrepp är bästa försvar” är taktiken (men kanske inte är juridiskt försvarbart enligt svensk nödvärnsrätt). Att läsa kroppsspråk och verbalt de-eskalera hotfulla situationer är delar av dessa system.

Den som vill lära sig självförsvar snabbt ska vända sig till en organisation som utövar Krav Maga, Senshido, Defendo eller något liknande ”modernt” självförsvar. För laga befogenhetsvåld har Polisen utbildningar för ordningsvakter, däröver finns även Durenwall-metoden och säkerligen andra metoder jag inte känner till.

Resultatinriktade system

Resultatinriktade system fokuserar på Z-målet. Tore utgår från vad han vill uppnå och baserar träningen på det, ibland utan att bry sig om hur Åke kan agera.
Många sk ”inre” system tränar på detta sätt. Man kallar det för att styra bort ”ki/chi/qi” eller att man mentalt påverkar Åke så att denne inte kan angripa Tore.

Men även ”hårda” system kan vara resultatinriktade. Man har ett antal ”verktyg” i sitt system som man använder i alla lägen. Allt som Tore gör skall resultera i att han får användning för systemverktyget, som kan ibland vara en favoritteknik (jap: tokui waza) eller favoritkombinationer, ex kedjeslag, shredder eller ett vapen i form av kniv, batong etc.

Vissa system ägnar sig åt det konceptuella verktyget ”funneling”, dvs man kanaliserar angreppet till ett fåtal situationer som man har förprogrammerade tekniker emot. Dessa ”funneling” system kan antingen vara resultat inriktade eller taktik baserade. Israeliska Haganah anger detta som deras främsta metod, men kretsar inom Wing Chun brukar också referera till detta verktyg.

Kännetecknet för många av dessa Resultatinriktade system är att de oftast använder verktyg, som kan vara konkreta såsom knivar, knogjärn eller liknande, men även abstrakta ”verktyg” såsom ”ki-styrning”.

Systemfel

Alla XYZ-system är vad som skulle kunna kallas för slutna system. Nedan har vi en matris med två axlar. En X-axel som definierar alla angreppstekniker och en Y-axel som definierar alla försvarstekniker. Z är en skärningspunkt i denna matris som man med X försöker angripa och med Y försvara.

Sammanfattningsvis kan man se att ett teknikbaserat system täcker en area i matrisen som är kvadratisk, medan ett taktikbaserat system är rektangulärt eftersom man eftersträvar att använda sig av fåtal Y-tekniker som skall skydda så många X-angrepp som möjligt. Arean för ett resultatbaserat system är också rektangulärt men inte heterogent, men där vinkeln Z är större än 90˚ eftersom man med sitt verktyg försöker hantera så många situationer som möjligt.

På en övergripande konceptnivå har matematikern Kurt Gödel bevisat att varje sådant slutet system måste vara ofullständigt i den bemärkelsen att man i systemets språk kan formulera satser som är sanna, men som likväl inte kan bevisas inom systemets ram. Dvs systemskaparen har gjort antagande och definierat en verklighet som inte överensstämmer med den riktiga verkligheten.
Om systemskaparen bestämmer för längden av X-axeln (dvs vilken av typ av attacker som man skall försvara sig emot), t ex genom utgår ifrån att alla angrepp utförs av en person som vi har i vår närmaste omgivning, men inte räknar med flera personer eller med beväpnade skyttar från distans, så har han skapat ett slutet system.

På en grundläggande metodnivå är det Hicks lag som talar emot XYZ systemen.
Hicks lag säger att reaktionstiden RT=log2(n+1) där n= summan av X, Y och Z.
Den kan tydas som så att ju fler tekniker (X, Y och Z) du kan, desto längre tid tar det för dig att reagera vid en akut nödsituation. Kunskap om tekniker, metoder och taktik kan bygga upp en falsk självförtroende som inte avslöjas förrän det är för sent.
Hicks lag pekar också ut att förr eller senare når man en utvecklingsmässig brandvägg som man inte kan ta sig igenom, dvs till en början ökar förmågan, men när man har nått systemtaket är det stopp, du utvecklas inte mer… och när ens fysiska förmåga minskar (med ålder etc) så börjar även ens stridsförmågan att sjunka. Vi vet ju t ex att mannens fysiska förmåga minskar när produktionen av hormonet testosteron börjar minska, dvs redan från 30-35 års ålder.

Stroop-effekten är annan negativ del som hör samman med många XYZ system.
Inom XYZ-system lär man ut tekniker och taktiker som habituerar naturliga genetiskt betingade reflexer och sätter därmed en begränsning i den naturliga stridsförmågan.
Om inte träningen är kongruent med kroppens naturliga alarmreaktioner så drabbas man av något som kallas för Stroop-effekten, dvs ju mer jag tränar desto sämre reagerar jag på det okända angreppet, pga att jag har habituerat mig till att använda hjärnans kognitiva system. Detta kallas även för ”kognitiv vägg”. Om man alltid har tränat sig till att blockera ett inkommande slag, kan den blockeringen vara förödande för mig om motståndaren har knogjärn och kan därför slå sönder underarmsbenet.

Ninjutsu
Under ett plötsligt och aggressivt överfall kan den kognitiva hjärnan inte processa en ”teknik”, istället tar den limbiska reptilhjärnan över och som producerar en rekylering undan angreppet, en sk ”flinch”.
De rörelser som kan utförs snabbast är genetiskt bestämda och styrs av motoriska program i hjärnans limbiska system. Sådana autentiska rörelser kan inte stoppas när de väl satts i gång. Rekylerna i vår Kosshijutsu Sanpo no Kata, är exempel på tre sådana program. Reaktioner som går via det limbiska systemet är dubbelt så snabba som de som går via det kognitiva systemet (cortex).

Kongruent träning i vår form av kroppsfärdigheter för budo, dvs taijutsu (som är baserad på intuition, instinkter och improvisation) konverteras denna primala överlevnadsreflex till en öppen stridsteknik.
Hemligheten bakom ökad stridsförmåga är inte tekniker förvarade i det episodiska minnet. Aparta tekniker i minnet är att förstöra limbiskt baserade överlevnads reflexer, som har hållit människan levande sedan stenåldern.

Därför tror jag på ett öppet närkampssystem – som ninjutsu – som är baserad på instinkter och vällande rörelser, och som hämtar kraft mha gravitation och spänningsbalans, och där man utgår från det man vet och har somatiskt inprogrammerat i ”reptilhjärnan”… och inte på ett slutet system som man försöker fylla med det man tror sig behöva kunna i en framtida oviss situation.…