From Iwato 1810 by Iwato
Vi har nyligen börjat införa tantojutsu i vår träning på Grundkurs 2 för att integrera det med våra Torite tekniker.
Klassiska japanska kamptraditioner är kända för många olika vapen och verktyg, och för hög nivå av skicklighet och förfining i bruket av traditionella vapen.
Kniven eller dolken kallas tanto, men ibland används även den moderna termen ”naifu” (en japanisering av det engelska ordet knife). Även om tanto är ett välkänt vapen inom bujutsu, har väldigt lite av dess stridsteknik, kallad tantojutsu, överlevt eller har förmedlats till nutiden. Hatsumi sensei lärde dock ut på 80-talet praktisk användning av naifu baserad på Gyokko ryu och Koto ryu.
Vassa vapen med egg är bland de mest kända av japanska bujutsu vapen, inklusive yari, naginata, och naturligtvis katana, wakizashi och tachi, svärd som avbildas som symboler för bushi eller krigarklassen.
Tanto verkar inte avbildas så ofta på japanska träsnitt, men fanns i verkligheten närvarande i stor mängd. De var kända under många olika namn, från yoroidoshi brynjebrytande dolk, till den lilla kaiken som vanligen förknippas som självförsvarsvapen för kvinnor, och i många olika former, alla de benämns kollektivt som tanto.
De varierade från att vara mycket vanligt och utilitaristisk, till att bli mycket konstfärdiga och få stor omsorg i tillverkningen likt svärden som de följde. De tecken som utgör namnet tanto är kanji för ”kort” och ”svärd”, som bekräftar dess nära relation till svärdet. En typisk tanto liknar de större svärden med klingan böjd i en kurvatur. Tveeggade tanto är inte ovanliga: ofta kunde de monteras som spjutspetsar, precis som de ibland skapades av trasiga svärd.
En tanto kan variera mycket i längd: ett intervall som brukar anges är 15-30 cm. En tanto kan dock variera något i längd beroende på tidsperiod eller vilken smed som skapade det, men överlag följer det dessa mått för att anses vara en traditionell tanto. Vissa har en tsuba (parerskydd) och liknar ett svärd, och kunde ibland vara utsmyckade, medan andra hade ingen tsuba och fästet direkt anslutet till mynningen av skidan när den mantlades (som kan ses i en aikuchi).
