From Sida 2 – Iwato 1810 by Iwato
300 år gammal kritik av elever som inte satsar fullt ut på sina studier i Budo. Ur ”Demons sermon on the martial arts” i fri översättning. Skrevs av Issai Chozanshi i början av 1700-talet.
…
Förr var budoka seriösa, de var absolut uppriktiga i sin beslutsamhet, de arbetade för att göra sin teknik komplett och lät sig inte avskräckas eller att bli slöa. De litade på vad deras lärare undervisade dem, strävade i sina ansträngningar dag och natt, testade sina tekniker, pratade om eventuella tvivel med vänner, strävade efter att behärska allt de lärde sig och lät principerna vakna inom dem. Som ett resultat trängde insikterna djupt in i dem.
I början undervisade deras lärare dem tekniker, men de sa ingenting om principerna som gömdes i dem. Istället lutade de sig tillbaka när eleverna på egen hand upptäckte principerna. Detta kallas ”att dra [en pilbåge etc] men inte släppa”. Det berodde inte på att de var snåla med det de lärde ut. De ville helt enkelt att deras elever skulle komma till insikt om lektionerna, samtidigt som de använde sina sinnen. Eleverna skulle anstränga sig helt och hållet samtidigt som de använde sina sinnen för att analysera det de lärde sig.
Om de kom att förstå något på egen hand, skulle de gå till sin lärare och om deras förståelse och tankar var korrekta, skulle läraren tillstå deras förståelse. Om istället läraren släppte (som i bågskytte), skulle ingenting läras ut. Detta var inte bara begränsat till budo. Konfucius sa: ”Om en elev inte är angelägen kommer jag inte att undervisa honom; om han inte kämpar med sanningen kommer jag inte att avslöja den för honom. Om jag lyfter upp ett hörn och han inte kan komma återkomma med de andra tre, jag kommer inte göra det”. Så undervisade mästarna i forna dagar. På så sätt var man säker på att studenterna tog sina studier i en lära eller budo på allvar.
I dessa tider är människor ytliga och saknar målmedveten beslutsamhet. Från ung ålder hatar de det svåra och älskar det lätta. När de ser något som anses begåvat, vill de lära sig det omgående. Men om de undervisas på det gamla sättet tycker de att det inte är värt ansträngningen.
Numera stakas vägen ut av läraren, de djupaste principerna visas även för nybörjare, slutskedet placeras direkt framför eleverna och eleven leds för hand.
Även med allt detta blir eleverna lätt uttråkade och många slutar. I denna metod tar principdiskussioner högsta sätet, och forna tiders mästare anses otillräckliga, kunskaper blir urvattnade, och eleverna anstränger sig endast för saker som de tror kan ta dem till nya höjder. Återigen, detta är vår tidsanda.
Av Chozanshi Issai (1659–1741) pseudonym för Niwa Jurozaemon Tadaaki, en samuraj ur Sekiyado klanen.…
Read More