Year: 2016

From Sida 13 – Iwato 1810 by Iwato

Människan är det enda däggdjur som förgör sig själv. En människa kan hata en annan människa, kan mörda en annan människa, en människa kan äventyra hela den egna artens existens.
För att ett självskyddssystem skall öka möjligheterna att överleva en akut nödsituation, en dödligt våldsam fysisk konfrontation, försök till våldtäkt, rån eller mord måste den vara rotad i kroppens verklighet. Kroppen är vårt första verktyg, den är oskattbar. Före språk eller idéer, är inlärning en fysisk process baserad på interaktioner mellan
kropp och omvärld; ögon och händer sträcks ut mot världen, vår ben transporterar oss.
Omvänt, externa verktyg och vapen är förlängningar av vår kropp, skapade i interaktion med omvärlden; handen blir till en hammare, gång rörelser blir till en cykel.
Kroppen och de verktyg den uppfinner och använder är manifestationer av den
fysiska intelligensen.
Systemet måste dessutom vara tredimensionellt. Den måste kunna hantera alla kampens aspekter kring fysiologi, psyke och beteende i termer av handlingskunskap om hur och varför kamp initieras och hur man läser av situationen för att förekomma angriparen etc.

För att definiera hur ett bra system är utformat, måste man först fråga vem och vad är det man behöver försvara sig emot?

Angriparens taktik

Han (jag skriver han eftersom det är vanligast att angriparen är en han) har ofta dessa fem taktiska fördelar:

1. Självförtroende
   – angriper sällan om han inte är övertygad om att vinna
   – självförtroende kommer från erfarenheten av att göra överraskande överfall
2. Erfarenhet
   – erfarenhet baserad på gatuslagsmål och inte från någon kampsports träning
   – erfarenhet kommer från verkliga lärdomar på gatan, både goda och dåliga
3. Kompetens
   – de flesta angripare har en eller två tekniker som det behärskar till fullo
   – dessa tekniker har testats på riktigt, i verkliga slagsmål
   – deras träning är riktiga slagsmål, inte i en trygg omgivning med moral och etikett
4. Metod
   – angriparens metod baseras på enkelhet, ju enklare desto bättre fungerar det
   – när attacken sker, fortsätter den ända tills offret inte kan röra sig
   – fysiska angrepp utförs med våld och kraft, brutalt och hårt
   – vanligen har angriparen den stora fördelen av att slå först
5. Omgivning
   – de flesta offer tror inte att de kan råka ut för ett angrepp och är därför inte vaksamma
   – angreppet sker oftast på angriparens hemmaplan, i en miljö som kan vara främmande för offret

Vanligen kan angriparens personlighet indelas i två typer; den affektive och den predative. Det är inte renodlade typer utan blandningar förkommer i olika grader.

Affektiv angripare

Den affektive angriparen har oftast ett stort ego och slåss för prestige och för att visa sin makt och dominans. För att bli attackerad av den renodlat affektive behöver man i stort sett inte ha gjort någonting, bara ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt.
Han kan oftast identifieras genom att:

• går med ”attityd”
• armbågarna skjuter ut från kroppen (”bär på TV”)
• verbalt aggressiv mot människor i sin närhet
• konfrontationer triggas vanligen enbart på grund av för lång ögon kontakt

Kroppsspråket står för mer än 60 % av kommunikationen med en affektiv angripare och om man kan avläsa hans pre-incident signaler har man möjlighet att de-eskalera situationen i god tid och undvika fysisk våld.

Predativ angripare

Den renodlat predative angriparen är ofta en återfallsförbrytare, en rånare, mördare eller våldtäktsman, ofta en person som medvetet eller omedvetet valt kriminaliteten till sitt yrke. Han gör sina övergrepp i syfte att tjäna pengar och skaffa prylar och mer sällan för prestige och dominans. Dessa personer kan vara svåra att upptäcka i vardagen, de försöker ofta smälta in i sin omgivning för att söka efter offer.
Den predative skickar ut pre-incident signaler genom sin vaksamhet. Han måste först välja ut ett offer som finns på lämplig plats vid ett lämpligt tillfälle. Han behöver närma sig offret och positionera sig rätt innan en attack kan ske. Med andra ord, det finns rätt många signaler som denne skickar ut innan angreppet kan komma till stånd.

Den affektive och predative angriparen är grova modeller för hur en farlighetsklassad våldsverkare kan vara, och i verkligheten består en angripare av en mix av båda dessa persontyper, kanske även inkluderat någon form av personlighetsstörning.

 …