2016 - NinZine 3.0

Utveckling av förmåga

IwatoMay 29, 2016

All vår träning av självskyddsförmågan baseras på två element;

varseblivning av hot
val av respons mot det specifika hotet

Självskyddsförmågan kan inte tränas upp med statiska eller tomma repetitioner, där tekniken och färdigheten reproduceras utan hot-stimulering. Träning utan stimulus som triggar igång en autentisk rörelse är i bästa fall ceremoniell eller teatralisk och har inget med verklig stridskonst att göra.
Hårdhänt instruktion är inte heller till någon nytta. Hårdhänt behandling i betydelsen stressade elever, förr en vanlig metod, är kontraproduktiv, och skapar en dålig grund. En undersökning visade att amerikanska kadetter saknade testosteron i urinen under de första veckorna under sin utbildning, ett symptom på stress. Lärandet blev dåligt, grunden porös. Detta inte sagt som kritik mot den tidens instruktörer, de gjorde så gott de kunde enligt gällande doktrin om ”train hard, fight easy” som är helt förkastligt idag.

Ninjutsu använder sig av ett annat leveranssystem för responsen mot hotet som är tätt integrerad med våra limbiska reaktioner och undermedvetna aktioner. Hatsumi sensei och tagit begreppet ytterligare en bit djupare och kallar det undermedvetna för en ”ultra-medveten” förmåga – cho-kankaku [超感覚].
Om man inom de traditionella pedagogiska systemen använder medvetet de fem sinnena för att varsebli ett hot, så skiljer sig ninjutsu från dem genom att det kräver ytterligare ett sjätte sinne. Detta sjätte sinne, som benämns ”shiki” inom Bujinkan och mikkyo buddism, är inget som man kan öva upp med specifika övningar utan är något som måste användas dygnet runt och baseras på allt det som är kännetecknande för ninjutsu; leveranssystemet och ultra-medvetenheten.

Det finns inga genvägar; för det krävs stora volymer av fysisk träning och stark förmåga att uthärda och för ultra-medvetenheten måste man ha mod att våga släppa allt det gamla man har lärt sig och ha en god lärare (shidoshi).…

Jin 人 – människan

IwatoMay 25, 2016

From Sida 12 – Iwato 1810 by Iwato

Takamatsu.Bo.seigan.2

Strid, liksom fred, är en konstart utan regler, normer eller struktur som går att systematisera. I praktiken utgör striden en serie unika situationer där olika personer tar sina egna variabla beslut i kaos och stridens hetta.

Det finns ingen – och kommer aldrig att kunna skapas – en allomfattande teori om stridskonst på grund av att all information i strid är subjektiv och följaktligen inte fastställd eller sann. Det går inte heller att skilja moral och psykologiska faktorer från rent fysiska faktorer och man kan aldrig vara säker på en människas innersta avsikter.

När en japan säger människa, person eller man, använder han två ord: ”ningen” [人間] eller ”hito” [人], som även kan uttalas som ”jin” eller ”nin” beroende på uttalsregler i det japanska språket.
Ningen är ursprungligen ett buddistiskt ord och placerades mellan ”chikusho-kai” [畜生界], platsen där fåglar, djur, fiskar, maskar och andra icke-mänskliga varelser lever, och ”tenjo-kai” [天上界], himmeln.
Ur denna buddistiska synvinkel kan ”ningen” tolkas som del av ”yoko-naka” [世史], som betyder ”att tillhöra världen/världshistorian”.

Ningen är konstruerad av två kanjitecken, nin (eller hito [人]) och gen (eller aida [間]). Tecknet för nin/hito visar två människor som stödjer varandra. Tecknet för gen/aida innebär ”emellan” eller ”ihop”.
Därför kan man göra tolkningen att ”ningen” betyder ”människor som stödjer varandra existerar i världen”.
Denna etymologiska analys visar att japaner alltid har sett på tillvaron som en relationell form av existens där vi ständigt interagerar med vår omgivning och aldrig som individuell existens.
Denna relationella existens är en plattform för vår tillvaro som även kan presenteras som in och yo 陰陽 (kin: yin och yang). Inom stridskonst betyder det att vi agerar med situationsunika rörelser/akter på det som motståndaren gör och undviker slutet systemtänkande i form av förprogrammerade rörelser/tekniker.

Bild ur en densho från 1726 för Kiraku ryu atemi, en skola som är närbesläktad med Gyokushin ryu.…

Zarei 座礼 – sittande bugning

IwatoMay 15, 2016

From Sida 12 – Iwato 1810 by Iwato

Nästan varje japansk kampkonst börjar och avslutar sitt träningspass med zarei, en sittande hälsning. Ursprunget till denna tradition ligger inbäddad i det faktum att man förr i tiden bedrev stora delar av vardagens aktiviteter ur seiza, ur en sittande ställning på tatamimattor.
Idag är det många som inte förstår eller ens märker att det finns en viss metod för att utföra seiza. Det är ju inte bara en fråga om att bara sitta ner på golvet. Det finns en tydlig betydelse bakom varje rörelse av ben, armar och kropp och den är relaterad till en enda sak – överlevnad.

Om vi skulle vrida tillbaka klockan till den tid då en krigarens liv bokstavligen berodde på hans preventiva metoder, vaksamhet och krigiska förmåga, skulle det bli uppenbart att ”bara sätta sig” kan betyda skillnaden mellan liv och död.
Varje ”revolverman” i den amerikanska vilda västern kände till den lektionen väl, liksom alla moderna specialförbands operatörer av idag.

I forna Japan var svärdet centralpunkten för en krigares vardag, som genomsyrade alla aspekter av den fysiska verkligheten. Krigare såg till att oavsett vad de än gjorde, så de var alltid i en taktiskt försvarbar position som inte erbjöd öppningar för fientliga attacker och såg till att alltid ha omedelbar tillgång till sina vapen. Detta var viktigt vare sig om de stod eller satt i seiza, eller om de hade sina större katana klingor vid sin sida eller enbart mindre wakizashi instoppade i sin obi.

Eftersom studier av budo numera nästan uteslutande utövas inom väggarna för dojon, kan man tycka att vi kan göra oss av med några av de gamla sederna. Men traditionella seder hjälper oss att förstå mer om stridskonsten, och även för att skilja den och dess utövare med en speciell etikett och uppförande protokoll. Att utföra en korrekt bugning, eller zarei, hjälper oss att behålla kopplingen till stridskonstens bakgrund och försätter oss i rätt sinnestillstånd för lektionen.…

Grepp om tsuka

IwatoMay 8, 2016

From Sida 12 – Iwato 1810 by Iwato

Även om det finns många nyanser i sättet att hålla om ett svärd med båda händerna och som beskrivs i de olika fäktskolorna, så kommer de flesta utövare känner igen beskrivningen nedan som en generell allmän version, lämplig för de flesta nybörjare i Bujinkan.

När man tränar med det japanska svärdet, så greppar höger hand om tsuka nära tsuba och vänster hand greppar om ändan av tsuka, med lillfingret placerat på kashira. Detta är det grundläggande sättet på vilket man håller ett japanskt svärd, oavsett om en person är höger- eller vänsterhänt.

Även om det kan tyckas att en vänsterhänt person skulle borde hålla svärdet på motsatt sätt, med vänster hand framför och den högra handen i slutet av fästet, så är detta olämpligt av flera viktiga skäl.
En stor fördel uppnås genom att hålla om svärdet med höger hand framåt. När du håller svärdet framför dig med spetsen riktad mot motståndarens ögon i seigan no kamae, är området runt ditt hjärta skyddad av svärdet och är mindre tillgänglig för din motståndare. Om du skulle hålla ditt svärd på motsatt sätt, blir området runt ditt hjärta mer exponerat och som ett lättare mål.

När det gäller avstånd till motståndaren, kan detta bestämmas av att båda parter att håller sitt svärd i seigan och flyttar till positioner där svärden överlappar varandra med ungefär 10 cm i från svärdens spets. Detta placerar varje individ inom cirka ett steg från att kunna nå sin motståndares kropp.
I den här positionen är den grundläggande placeringen av spetsen på svärdet på den vänstra sidan av motståndarens klinga, d.v.s. det som är hjärtsidan av motståndarens kropp. Detta sätter spetsen på svärdet på linjen för det kortaste avståndet till din motståndares hjärta.

Förutom att vara inom kortast räckhåll för att leverera en dödlig stöt mot din motståndare, är du också i en bra position för skydd. Om din motståndare skulle plötsligt göra ett utfall med kraft mot ditt hjärta, skulle ditt bästa försvar vara en enkel vridning av bål och höfter. Genom att föra din höger axel framåt och vänster axel bakåt undviker du attacken. På så sätt skulle ditt svärd avleda motståndarens inkommande klinga bort till vänster sida, medan ditt eget svärd skulle stanna kvar på linjen mot din motståndares hjärta.
Du kan föreställa sig att det skulle vara mycket svårare att göra detta om du höll svärdet med vänster hand framåt.

Med båda parter i detta strategiska utgångsläge, kan det tyckas att ett dödläge skulle kunna vara för evigt. Men även vid en nästan omärklig förändring i andningen eller förnimmandet av en vacklande blick, kan den ena sida se en öppning och plötsligt attackera den, genom att utgå från seigan – och striden tar sin början. Eller som i vårt fall, vi börjar vår träning.

PARIS TAIKAI 2016

kumafrMay 2, 2016

From Shiro Kuma's Blog by kumafr

IMG_20160403_130251 Organising and hosting such a big event as the Paris Taikai is always a challenge. Every year over 120 people from more than 20 countries gathers in the Bujinkan France dōjō for 3 days.

This year, the Yuro Shi Tenno: Sven, Peter, Pedro, Arnaud, promoted to Bujinkan Dai Shihan last year, will share what they learned in Japan in 2016 with Sōke Hatsumi. There are around 15 Dai Shihan amongst the half million Bujinkan members, and four of them will be there for you!

But don’t expect something too formal. The Paris Taikai is more like a family reunion. The four Dai Shihan have been training together for more than 30 years, and the attendees are friends from all over Europe that we meet regularly during our seminars or in Japan. If you didn’t have the chance to go to Japan this year, this is your best opportunity to understand better what Sensei has been unfolding recently.

The theme for 2016 is multiple: Zero, Katana, Mutō Dori, and the New cycle of 42 years. This will be the subject of study for this Taikai.

Sensei began the year in Japan, with a lot of sword training. He spoke about Yamaoka Tesshu, a famous swordsman, Zen master, calligrapher (1)(2).

Then his classes focussed more with Mutō Dori and the concept of “Zero” (3). In taijutsu and with/against the sword. More than a waza, Mutō Dori (4) is more than we think, it is the genuine philosophy of Natural movement.

Sensei spoke a lot about the “new cycle of 42 years” which he sees as a new beginning for the Bujinkan. After reading the “H2G2,” you all know the answer (5). But seriously, “42” has been used by many, over thousands of years and this is where the Bujinkan is heading now (6). To summarize, there will be a lot of sword study, and also a lot of taijutsu.

Sensei was very energetic last April at the Honbu, and he gave us many insights that we will cover during this Taikai.

To me, the best part of this April trip was that the four of us were reunited for Takamatsu Sensei’s memorial. Such a thing didn’t happen since the beginning of the century!

It was nice, and we had superb moments together, even if the Honbu was filled with 300 participants at each of Sensei’s classes! As one of my friend said, “during the memorial, the new honbu passed its sakki test.”

So, I officially invite you all to join the four Dai Shihan: Sven, Peter, Pedro, Arnaud for three days of sharing and studying.

Each one of us has been developing his own understanding of Sensei’s Budō over the last thirty years. And the Paris Taikai is the opportunity to meet these differences. As Sensei said once “ninjutsu is multiplicity within simplicity.” As we are four, then it will be simple.
The Paris Taikai is lasting three days and has become an institution in the Bujinkan community. For 12 years (I don’t remember exactly when we began), we have been conducting these 3-day seminars, the way we organized the Taikai for Hatsumi Sensei.

Another important aspect of this international workshop is that the group of participants is divided by rank into four groups. As we have four training halls, it is convenient. Each participant receives a lesson suiting his or her abilities. Pedagogically this is always a fantastic experience for all. The end of each day concludes with a class gathering everyone and the Shi Tennō.
There are four groups sorted by level: Kyū, Dan, Shidōshi, and Shihan. Each training group has around 30 trainees (6). For me, this is a fantastic chance given to any Bujinkan member, whatever his rank, to exchange privately with the Bujinkan Dai Shihan.

During the memorial, Sensei some strange happened. Sensei was holding the shinken (real sword) he received from Takamatsu sensei with the 9 Ryūha. He was on stage, the sword was naked.
Then he called each Dai Shihan one by one and asked to grab the naked blade. It was highly symbolic, like some kind of transmission, similar to this cold winter day in Kobe, when Takamatsu sensei asked him to grab the same naked blade. (7)

I hope this post will decide those still uncertain to join us. We are happy to welcome you to Paris mid-July. The last count I received from the Bujinkan France, there was already over 90 participants pre-booked. As we can accept 130 students, you still have time, but don’t wait too long…

Check our facebook page and website www.bujinkan-france.com
All you need to know is HERE

Ganbatte!

___________________________________________