From Sida 17 – Iwato 1810 by Iwato
Ingvar Hulterström analyserar mera. Se även inläggen om McDojo och Komplexa Dynamiska System.
[Mina egna tankar och kommentarer har jag markerat så här //Pertti ].
Ur: Några funderingar kring instruktörens roll i Bujinkan av Ingvar Hulterström
Play – det här är ett intressant ord på många sätt, med enormt många kopplingar i västerländsk kultur. Detta är ett ord vi behöver analysera mer på djupet för att förstå vad det är Sensei menar.
[Hatsumi sensei brukar avsluta sina demonstrationer och lektioner med uppmaningen Play!]
Men innan jag gör det, behöver jag starta med ett annat ord, ett ord som oftast misstolkas totalt, och enligt min erfarenhet i princip alltid används som sin totala motsats. Jag har nämligen aldrig hört ordet struktur användas utan att det man menar är vad jag brukar sammanfatta med ordet ritual. Följande illustration visar detta:
Det vill säga, de flesta menar att när man har en kaotisk situation behövs det struktur. Problemet är bara det att vad man då egentligen hamnar i är följande dikotomi:
Problemet är då att det vi önskar uppnå hos de tränande i Dojon, d.v.s. kreativitet och förmågan att i varje ögonblick agera partikulärt i förhållande till/tillsammans med hela det system personen är i kommunikation med, inte står att finna i någon av dessa två positioner.
Det måste alltså finnas en tredje position som, så att säga, inkorporerar aspekter av båda positionerna samtidigt.
- I kaoset finns det inget att reagera emot, ingen tid, inget lärande eftersom precis varenda ögonblick är totalt partikulärt.
- I ritualen kan detta inte heller finnas, det finns inget behov av tid, lärande, historia eftersom ritualen alltid fortgår på exakt samma sätt varje gång.
Denna tredje position är vad ordet struktur egentligen betyder.
Ett första exempel, för att börja introducera begreppet struktur, hämtar jag från språk.
Naturliga språk (Svenska, Engelska, Finska etc.) är nämligen på sin symboliska nivå högeligen strukturella. Detta betyder att ett enskilt ord, som symbol, inte har någon inneboende mening.
Vi kan alltså inte säga vad ordet egentligen betyder när vi bara har ett ord. Ett exempel på detta är ordet ”var”. Om vi går in i en ordbok för att hitta vad detta ord betyder hittar vi förmodligen (lite beroende på vilken ordbok vi tittar i) något som det här:
Vad ordet ”Var” betyder beror alltså på vilka andra symboler som kommer innan och efter, d.v.s., ordets betydelse kommer av dess position i en struktur.
Ett annat exempel är ett schackspel. Som nybörjare på schack kan man förledas att tro att spelpjäsernas styrka är inneboende, att det liksom är inbyggt att en dam är starkare än en bonde. Så är det ju naturligtvis inte. En spelpjäs styrka, betydelse, bestäms av dess position i förhållande till de andra spelpjäserna just nu. Betydelsen bestäms alltså av dess position i en struktur, och eftersom tiden här finns med som en variabel, är det också en struktur som förändras över tid.
När vi människor talar vårt modersmål gör vi inte det på ett deterministiskt sätt (Ok, kalle sa så, då tar jag fras 13b från listan) utan vi improviserar i språket. Såvida vi inte är autistiska, då är det mycket vanligt att språket är deterministiskt.
Det som gör det möjligt för oss att improvisera i språket är att vi har internaliserat (inte lärt oss, utan på djupet blivit förändrade eller strukturerade av) språkets struktur.
Det är på detta sätt jag, med skärpa, menar att det Hatsumi Sensei skapat, Bujinkan, är som ett språk. Jag säger inte att det är ett språk, utan att det är som ett språk, d.v.s., att Bujinkan är en symbolisk struktur där det inte går att förstå t.ex. en teknik i isolering. Och det är också på denna punkt Bujinkan skiljer sig från de flesta kampsporter jag stött på under de senaste 30 åren.
Så, hur gör man då när man internaliserar en struktur? Här bör vi gå till mästarna inom området, nämligen barnen. Och det är också här vi kopplar tillbaka till denna texts titel, för det barn gör, så ofta de kan komma undan med det är att just leka.…
