From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato
Vi människor är inte skapta för att vara nattdjur. Våra ögon och vår hjärna är vana att leva i dagsljus och vila i mörkret. Mörkret innebär för oss tydliga problem. Det är svårare för oss att hålla balansen när det är mörkt. Vi ser inte marken, vid helt beckmörker tappar vi dessutom horisontkänningen. Vi ser fel eftersom den stereoskopiska behandlingen av synimpulserna från de bägge ögonen, alltså det som får oss att kunna bedöma avstånd och hastighet, är anpassad till dagsljus. Du tycker att t.ex. byggnaderna är väldigt långt borta, för att plötsligt ha dem alldeles inpå dig – avståndsbedömningen stämmer inte.
Jämfört med många andra djur har vi väldigt dåligt mörkerseende. Vår synskärpa är endast 15% när det är mörkt. Särskilt dåligt är mörkerseendet just i fokusområdet. När du observerar i mörker måste du använda en annan metod än i dagsljus. Ögonen fungerar så att om du i mörker försöker fästa blicken mitt på ett föremål så ser du detta otydligt. Detta beror på ögats ”gula fläck”.
Du ser tydligare om du tittar ett stycke vid sidan om föremålet. Hatsumi sensei tipsar om att rotera huvudet i en liggande åtta för att på det sättet kunna fånga in synintryck. Stirra inte för länge på en punkt. Flytta blicken stegvis runt föremålet som du skall observera.
Våra ögon jobbar helt enkelt långsammare och kräver längre tid för att ”blända upp”. De anpassar sig efter ljusförhållandena men kräver minst 30 minuter för att ögat och seendet ska ställa om sig till full nattkapacitet, och vi som passerat 40-års strecket behöver ofta en kvart till. Anpassningen sker snabbast om ögat under tiden utsätts för fullständigt mörker. Om du blir bländad förstörs mörkerseendet omedelbart. Redan ljuset från en tändsticka är tillräckligt för att förstöra mörkerseendet.
Om du blir utsatt för belysning så blunda eller sätt omedelbart handen för ögonen. Måste du observera mot en ljuskälla så blunda med ett öga eller täck över det. På så sätt bevarar du viss del av mörkerseendet på det ögat.
Om du måste använda ljus så se på det belysta området, inte på ljuskällan. Trötthet och brist på sömn försämrar mörkerseendet. Ta därför vara på alla möjligheter att vila före träning i mörker.
Vid kamp så ska man helst välja en position varifrån du kan observera fienden mot en ljus bakgrund såsom himmel eller öppen terräng. Observera från en låg ställning. I Koto ryu finns det en metod som kallas katsugan, det genomskådande ögat: när fienden attackerar om natten, sänker man sina höfter, och utan att försöka titta på motståndaren skall man försiktigt förnimma ”luftens” rörelser och kasta senban i den riktningen. När man förstår detta, kan man kasta vad som helst. Genom att kasta något drar man till sig motståndarens ki, och kan rikta om flödet av den. Detta benämns som kiten – ki-vändning, att skapa en förändring.
Togakure ryu innehåller ”ankoku toshijutsu” – en teknik för att förnimma genom mörker. Man väver fingrarna på ett speciellt sätt för att skapa en ”glugg” som man observerar igenom. Gluggen för att ljus fokuseras och alla konturer blir lite klarare.
Takamatsu sensei visar ankoku toshijutsu
På grund av vår oförmåga i mörker blir vi rädda. Rädda i den driftsmässiga, djuriska betydelsen, eftersom pulsen stiger snabbare vid händelser och vi visar större tendens att styras av känslor och glömma förnuftet och är mer benägna att göra fantasifulla tolkningar av uppdykande fenomen. Mörker är en skrämmande existens, och denna rädsla är relativt instinktiv. Takamatsu sensei sa ofta att det sällan finns något att vara rädd för, men alla kan inte övervinna denna rädsla.
Han sa ”jag vill påstå att känslan rädsla, om den inte är överdriven, är en defensiv reaktion som skyddar människan, en utmärkt signal som varnar för fara”.…
