Skip to content

Shoninki books

From 8þ Kabutoshimen by admin

20121030-125323.jpg

I got a question today about these books, if they are important for Bujinkan practitioners.
http://www.coloradospringsninjutsu.com/Shoninki.html
http://www.shoninki.com/home/Welcome.html
For what it’s worth here is my answer.

Hello. I don’t think it is very important today, but probably very interesting in historical view. I know Don lived in Japan for many years and probably discussed the book with the Shihan when he run into problems in translation. I don’t know who the other person is, he might be better in Japanese, but if he haven’t been training he might have missed some things. Both books probably have errors, why not get both?
But I don’t believe it is that important, the knowledge is old. There is better modern books about survival skills, medicine, tools etc today.

Thanks for the links, I didn’t know Don also had a translation.

Happy training!

Mats

The post Shoninki books appeared first on 8þ Kabutoshimen.…

Modern warrior coming to Stockholm in October

From 8þ Kabutoshimen by admin

Dean with the Bufuikkan menkyo

There are many people in the Bujinkan who claim to teach reality based techniques without any real experience. There is however a few people that can do this, and do it very good. And one of the best one I know is my close and good friend Dean Rostohar Shihan from Croatia. With his experience from the civil war in former Yugoslavia, and as a former police officer he certainly knows what he is talking about.

Dean goes to Japan to train with Hatsumi Soke and the Shihan several times per year. He always train three trainings per day, to make out most of his time in Japan. Hatsumi Soke always put him up to teach about his experiences. When he was there earlier this month even more so, Soke used him as Uke often to teach the real feeling. Soke also awarded him with the Bufu-ikkan menkyo which he only give to his top students.

When Dean doesn’t go to Japan he practice in his own Dojo with over 100 students. He also attend many courses and seminars and further his studies in many areas with instructors outside the Bujinkan. He also practice shooting and military tactics with SPECWOG, and teach many seminars and courses.

In October 29-30′th I’m organizing a seminar with him in Stockholm. I can’t emphasize enough how important a seminar like this is for everyone training in the Bujinkan system. Especially if you want to learn self defense and tactics how to defend yourself against a knife or pistol. Running backwards on a flat floor in the dojo all the time until the opponent overextend himself and fall down is fine, but how reality based is the training, really? Your instructor may say this is reality, and then do something pretty stupid and cover it up with a henka and flow so that you don’t see how stupid the first response really was. OK, sorry! The word “stupid” might be a strong word, I know there is good teachers out there, but far from all. Being “stupid” is also a learning process that we all need to go through, but staying on the stupid level is just stupid ;-) .

I know there is many seminars all the time, and find the time and money to all is difficult. All I ask of you is to ask yourself what do you want from the training? If you think it is fun as it is in your dojo and you don’t care much about reality then fine, good luck! If you on the other hand think that being able to defend yourself is important, then you should really try to attend this seminar (or any other Seminar with Dean)! I promise it will be very eye opening, and you will see your training with different eyes.

Both knife and pistol is very scary weapons, defending against them is very difficult. But it is possible if you also know how to use them as weapons. If you don’t know how to use the weapons properly how can you say that you know how to defend yourself against them.

Dean Rostohar together with Noguchi Shihan, Hatsumi Soke and Kan Shihan.

This is the feeling Hatsumi Soke teach in Honbu dojo all the time. All instructors take what they want and do what ever they feel like for various reasons. By Hatsumi Soke using Dean in Honbu dojo so much, and constantly ask him to teach and explain in front of him, as well as being his Uke must mean that Hatsumi Soke appreciate what Dean is doing. I think also that Hatsumi Soke is learning from Dean as he watches.

So with this I really recommend you to come to this seminar! The web site is in Swedish, but there is translation buttons on top of the web site. If you have problem with the language, you can always contact me, I know the translator is not always 100% correct.

Remember to sign up, because the places is very limited!

 

The post Modern warrior coming to Stockholm in October appeared first on 8þ Kabutoshimen.…

flashback my past 15 years on the internets

From 8þ Kabutoshimen by admin

I just found my old web site on archive.org :-) , and a lot of memories comes back. When I made my first web site (in 1994 or 1995?) there was only one other web site on the whole internets that contained the word "Bujinkan" (I think his name was Shawn (an American not Canadian ;-) )). But before that I operated my own Fidonet BBS called 2:201/2123 Moko no Tora BBS on a computer under my bed between 1992-1996 (approximately, I don't remember exactly). I was also at Compuserve when they got their first modem pool in Sweden. At that time you could not access the internets from your home as a private person. There was no provider that offered a modem pool you could call up, it was only at big companies and university's at this time. Until Ragnar Lönn started Algonet in 1994 offering a connection for private persons. If I remember correctly, I got my subscription around Christmas time, and immediately started learning HTML by making the web site.

There was only the MS *plorer and Netscape browsers, I remember Netscape was better because you could change the colours on the fonts and background. There was HTML programs, but they where buggy, annoying and didn't keep up with the new features that the Netscape browser gave. So I learned typing HTML with a simple text editor. I still do this, but I also use a CMS system (this site is on W0rpqr*ss ).

Over the years I had projects that grew too big to handle. More and more people got Internet and found my web site, I see that in the oldest record on the way back machine at archive.org that in May 2000 I had 154 016 hits since march 1995, I'm not sure if that counts the hits I had before on my Algonet page (yes it still sucks!). In January 2002 I had 426 844 hits, Anyway some of the bigger projects was...

BUUYUU www.martial.arts links project

This was link site with thousands of Martial Arts links, driven by a text database, but someone had to manually update with new links, lot's of work. Thanks to Baubak G who helped me with this!

Masai forum board

Means polish your sword or skills. With a couple of thousand members it could sometimes get maybe too political, but often there was good discussions. Back then people where new to the internets and was willing to share stuff, even if it wasn't well researched (me included).

NinZine

NinZine actually started before in my Fidonet and Compuserve days. It was a type of multimedia magazine where you needed a PC with DOS to make it work. Later Liz made Ura & Omote which was more text based articles. I think I only released five or six issues. I tried to find the old zip files but can't find them. If anyone have them, please contact me :-) . I have planned for a while to use the NinZine name again for the bujinkan.me web site project.

Bushikai (the whole Bujinkan world on one site)

Was a kind of portal for each country that showed links to web sites, clubs and local seminars for respective country. Here is Sweden for example (13 training groups, 23 web sites and 6 seminars registered at the time).

Ryu-ha history

This was probably the most popular segment. Thanks to Peter C who gave me most of the school information in the beginning. I added more and more to the pages without thinking or being able to check it's sources.

At the end I removed most of the ryu-ha history notes because I was fed up with some people who knew better that liked to critizice instead of helping, people who took the information and presented it as their own. But mostly because it became too much work, people expected me to update the web site continually, and I wasn't making any money on it. In 2005 I moved the forum to another web site, and about his time I went from 10 000 hits per month to a couple of thousand.

today...

Sure I miss some of the projects a little, but if it means I have to do all the work and it is too much work or I don't enjoy it I won't do it any more. But I moved some of the projects to the bujinkan.me web site...

  • The bujinkan.me/ninzine is the new NinZine! It is a script that get articles via selected RSS sources. Contributions is by people with their own blogs that I think make a good contribution to the Bujinkan community.
  • The Dojo locator is the new Dojo address database!. This is now handled by Google places, just make sure to include Bujinkan as a tag to get included here.
  • The Seminar database is practically the same as before.
  • The links..., when I started there was no Google!

My Kabutoshimen / Kesshi web site is more my personal web site and blog, if you are interested in what I'm up to. The Kaigozan Dojo web site is my dojo. I got a bunch of other sites to, I keep it separated (Bujinkan, me, dojo etc.)...

Well I don't know how to wrap this article!
Can't believe I've been doing this for more than 15 years!
I wonder how it will look like in another 15 years?

Anyway... HAPPY TRAINING!
( I think I used this phrase for 15 years to :-) )

/Mats…

Taihen Kuden Shinden by Arnaud Cousergue

From Kabutoshimen by admin

Here is another old article I had on my web site 10 years ago, enjoy!

- Mats 2010-08-18

---

Background: This article was the result of me asking about the Shu Ha Ri (learn the technique, break the technique and then leave the technique) on a mailing list. And the response was so good that I thought more people should be able to read it. Click on the image on the right and it will explain the meaning of the Kanji. Shu-Ha-Ri is not only a Bujinkan term, it can be found in many Japanese Budô arts. And as Arnaud explains below, not necessarily just Budô, it involves everything we learn and master. Enjoy the article!

/Mats Hjelm - January 2000


Taihen Kuden Shinden by Arnaud Cousergue

Mats said: "I need some more information about that. I think most japanese Budô arts have this saying. Can someone give me a few comments or more information about this?"
The process of learning for human beings (maybe animals too) follows three basic periods:

you learn the new stuff,

you understand the new stuff,

you go beyond the new stuff, making it your own stuff.

If we take the process of learning how to ride a bicycle we have the following steps:

  • When you are a kid you first learn to stay balanced on your bike, you learn to stay up (i.e. not to fall). To help you keep your balance, your parents (Sensei?) add two small wheels to your bike so that you cannot fall on your side so easily. With the help of the wheels, you can learn to move the pedals and you can move forward.
  • Then you develop your experience by playing with your friends (training with partners) over the months. You fall sometimes but, little by little things get easier. You begin to feel and understand how the whole thing works and you free yourself from the "form".
  • After a while, you know how to ride your bicycle, you do not fall that much, you do not think on "how to ride" but more on "how to get to this place". You know how to ride a bicycle and you adapt your knowledge to your environment.

By learning how to ride your bike, you followed the three steps of: learning, breaking and leaving! But this is not the end of the story. You have been riding your bike for a few months and the little wheels are bent upwards because you trained hard. They do not touch the ground any more, but you don't know it. You think you are still using them to balance your bicycle and prevent you from falling. One day, your parents (Sensei?) see that and with a tear in their eyes admire your mastery :-) Watching you, they even saw that sometimes these little wheels where preventing you from riding properly. Because they love you, because they are proud of you they decide to take out these little wheels that you do not really use anymore, to make you more free of your movements.

Alas the whole process is to be followed again! You have to learn a different way of riding your bicycle. Everything you knew from experience is not good anymore.

  • you have to learn a new form of moving because without these little wheels you feel unbalanced (even if, without knowing it, you were not using the little wheels anymore). You fall again very often and you get more pain and bruises as you progress in learning this new process.
  • After a while you understand the new rules. You learn new angles you can use to change direction. Your bicycle becomes more the extension of your self.
  • After a small period of time, you do not pay attention anymore to your bicycle, you are more interested in getting to some place(adapting the technique to the environment). Your movements are free you are not limited anymore by the little wheels (basics?).

And if one day you want to learn how to ride a motorbike, you will have to go through another (yet the same) learning process of "learn-break-leave".

This is the same in Budô. You first learn the body motion trying to reproduce what your teacher is showing. You cannot do it but you try hard to understand the "mechanics" of motion.

Then by training hard with your partners you build YOUR understanding of body motion and little by little you adapt it to your own body and capabilities. You break the forms and use what is good for you leaving what is not. You break every step into small parts so that you can integrate them easily in your body natural movements.

One day, the movement is no more your teacher's movement but it is yours. You reached the "leave the form" step until you get a deeper understanding of it that will put you again through the learning process and the three steps.

Now, if we want japanese names we can give the following names for these steps:

  • learning the form = TAIHEN: learning through body motion,
  • breaking the form = KUDEN: breaking the form through the experience you develop by yourself, with your partners and with the help and advises of your teacher,
  • leaving the form = SHINDEN: you create your own form "naturally", your own spirit feeds your understanding of body motion. you can adapt your actions without thinking because you are one with the technique, you are above the form. The movement exists and you "manifest" it naturally, including it in different situations and environments.

For me this is what Hatsumi Sensei is teaching us. He is not only teaching movements or techniques. He is giving us freedom and this freedom can only be attain through hard practice, sweat and bruises. There is no limited time to get it, this is a whole life study!

I hope this will help you Mats :-)

Arnaud Cousergue

http://kumafr.wordpress.com/

January 25'th 2000…

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

From 8þ Kabutoshimen by admin

I wrote this article more than 10 years ago and had it on my old web site. Here it is again, unfortunately it is in Swedish. I will translate it to english and update it when I have time.

Mats (August 2010)

Vägen till upplysning av Mats Hjelm

Det här är inte baserat på grader utan ska ses som vägen till sin egen personliga utveckling med filosofin 守破離 Shu Ha Ri om att "bevara (memorisera formerna), krossa (ifrågasätta och bryta formerna), samt att överge (glömma formerna)" för att slutligen bli fullkomligt fri och upplyst Budôu-ka. Hatsumi Sensei har sagt att det tar minst 10 år för varje steg. Man kanske bör tänka på att han menar också förmodligen att man tränar hårt och envist under bästa möjliga instruktör. Man måste själv ta modet att vandra uppåt mot upplysning som Budôu-ka, om man vandrar för snabbt genom att fuska sig fram kommer man aldrig att nå slutmålet. Den enda person man lurar är sig själv..

Som ni kan se nedan finns det en otrolig mängd Kata som bäst kan beskrivas som teknik mönster eller former som förs vidare från generation till generation. Dessa tekniker finns beskrivna i Hatsumi Sensei's så kallade Densho's de hemliga dokument som överlämnats till honom från sin läromästare Takamatsu Sensei. Man måste förstå vikten av att studera formerna enligt de tre lärorna

  • Kuden (muntliga förklaringar av teknikerna, se det som mästarens visdom),
  • Shinden (bilden av teknikerna, man måste uppleva dom själv, förstå genom att uppleva) och
  • Taiden (själva teknikerna, så som författaren menade att dom ska utövas).

Hatsumi Sensei säger att "det är det som inte står i densho som är det absolut viktigaste och jag behöver väl inte säga att man själv måste ta del av Jitsuden, den verkliga träningen, för att förstå teknikerna."

Jag skulle vilja påstå att träna denna art ställer stora krav på individen själv, detta är och kommer aldrig att bli en sport! Man studerar Bujinkan för sin egen personliga utvecklings skull, och ingen annan. Det finns inga priser, det finns inga vinnare, det finns inga förlorare, det finns inga vi och dom. Man måste gräva djupt ner och rannsaka sig själv för att hitta den sanna viljan, där finns inget ego eller begär. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att nå personlig upplysning. Man kan lura andra, men inte sig själv.

Komihåg att det här är min egen personliga uppfattning, jag har förmodligen missat en hel del både oavsiktligt och avsiktligt. Bujinkan är en art man enbart kan lära sig genom 一子相伝Isshisôden (direkt personlig överföring av de hemliga kunskaperna från far till son relation) och det är ingenting man basonerar ut på nätet, fritt för alla att missuppfatta eller missbruka.

.

SHÛ

(Bevaka, skydda, försvara, lyd)
Studera och memorisera formerna utan att ifrågasätta.

天地人略の巻 Ten. Chi, Jin Ryaku no Maki (Himlens, jordens och människans principer). Hatsumi Sensei har gett ut en bok som kallas Togakure-Ryû Ninpô Taijutsu, denna bok har länge varit slutsåld. Sveneric Bogsäter har översatt delar och kompletterat med sina tolkningar i sin "lilla vita" bok som finns att köpa genom postorder, eller Budô affärer. Vi i Kaigôzan Dôjô följer denna boks exempel på vad man bör kunna från 9Kyu och upp till 1Kyu. Det här är grunderna inom Bujinkan Dôjô...

  • Junan Undo (Kroppstärkande och smidighetsövningar). Uppvärmning och stretching. Reishiki Vett och etikett.
  • Taihenjutsu Ukemigata (Falltekniker) tränas nästan alltid som en del av uppvärmningen. Det är en av de viktigaste hörnstenarna inom Bujinkan träningen för att vi ska kunna träna ordentligt. Här ingår också Ukemi som är konsten att mottaga en teknik utan att bli skadad alltför mycket.
  • Kamae Torigata (ställningar). Det finns ett otal grundställningar inom Bujinkan eftersom var och en av de nio skolorna har sina egna varianter av kamae. Alla positioner har sina syften och mål, det är viktigt att känna till. Dom är också mycket mer än en kroppsposition, dom kan t.ex vara bryggan mellan den kroppsliga manifestationen av psyket.
  • Dakentaijutsu (Slag och sparkträning). Här ingår Hoken-juroppo de 16 grundslagen inom Bujinkan. Dessa slag och sparktekniker tränas in i otaliga kombinationer, både i Koppojutsu (slag ämnade att förstöra benstrukturen) och Kosshijutsu (slag mot muskelfästen och nerv punkter). En annan benämning som ofta nämns i Bujinkan är Karate. Fast i det här fallet betyder det inte "tom hand" som i den moderna karaten från Okinawa. Karate i det här fallet betyder "kinesisk teknik", (de japanska kampkonsterna kom från kina till japan sent 900 -tal, därav namnet).
  • Jutaijutsu (grepp och kasttekniker). Om man tar bort "tai" ur jutaijutsu så blir det jujutsu. "Tai" betyder kropp, eller stor. Fast till skillnad mot den västerländska jujutsun (ofta romaniserat fel till jujitsu etc.) som har sitt ursprung från judo och karate, är jutaijutsu mera rörlig och mindre beroende av styrka. Här ingår också Nage kata (kast tekniker), Shimewaza (Stryptekniker), Gyakugi (fasthållningar, låsningar), Hajutsu Hyoho (frigöringar från grepp och fasthållningar), Suwarigata, Newaza (mattbrottning), m.m.
  • Shoshin Gokei Gogyo no Kata, mera känd som Sanshin no kata (de tre hjärtanas former). Här finns det fem stycken kosshijutsu tekniker från Gyokko-Ryû som är ämnade att lära oss grundrörelser genom att upprepa fem olika slag och sparktekniker. Teknikerna kallas Chi, Sui, Ka, Fu, Ku (jord, vatten, eld, vind och rymd). Här ingår också Gogyo kata och filosofin om att studera allting med en treårings nyfikenhet.
  • Kihon Happo (alla sidors grunder). Dessa åtta tekniker kommer från Gyokko-Ryû och ska inte ses som åtta utan som ett oändligt antal tekniker och varianter. Det ingår tre stycken slag och sparktekniker, samt fem stycken grepp och kast tekniker. Här finner man förståelsen om ki och all dess mysterier.
  • Nagekaeshi (försvar mot kastangrepp), Keri ni Taishite (försvar mot spark attacker), Haibuyori (försvar mot attacker bakifrån), Mutôdôri (försvar mot svärdsattacker), Santotonko no kata (practiserandet av att fly som en råtta) m.m.

ª  真剣型 Shinkengata (allvarliga tekniker) Det första kanji står för verklig, sann och det andra tecknet för svärd eller blad. Dessa tekniker skall tränas betydligt allvarligare, som om det gällde livet kan man säga. Det finns 10 stycken grundtekniker med 10 stycken varianter av tekniker som är ämnade att tränas på när man uppnåt 1Dan och upp till 5Dan. Det sägs att dessa tekniker är plockade ur olika skolor (inte nödvändigtvis bara Bujinkan) bl.a. en hel del ifrån Kukishinden-Ryû. Dessa tekniker ska tränas så nära en verklig fight som möjligt, dom ska vara korta enkla och effektiva. Visserligen stämmer det in på de flesta grundteknikerna i Bujinkans nio skolor, men här ska man träna med en allvarligare feeling.

ª  忍法三十六計 Ninpô Sanjûrokkei (De 36 kampkonsterna som utgör Ninpo Taijutsu) Det första tecknet nin betyder att dölja, att hålla ut, stå ut med. (uttalas pou när det är i en ändelse) betyder metod, lag, system eller princip. sanjurokkei betyder the 36 (ancient Chinese military) strategies (of which the best was said to be beating a retreat)

  • 武芸十八般 Bugei Jûhappan (de 18 krigskonsterna). bugei är den rätta benämningen för "(militära) krigskonster". (notera, jag är osäker på det sista tecknet, det betyder stämpel, sigill eller beslutsamhet). För att förstå Ninpo måste man lära sig de 18 krigskonsterna först. För att anses vara en äkta samuraj var man tvungen att kunna Bugei Juhappan som inkluderar ... lång lista med kort beskrivning är under arbete
  • 忍者十八景 Ninja Juhakkei (ninjan's 18 kampkonster). ninja betyder en person som håller sig i det dålda, en person som döljer sina kunskaper, eller en person med uthållighet och tålamod. Ninja kunde ha många olika uppgifter, en baskunskap av alla dessa konster var nödvändig. Men varje individ hade egna specialområden i det man redan hade talang i. De flesta var inte lönnmördare som man kan tro när man ser filmer och läser böcker. Ninjan's främsta uppgift var att ta reda på hemlig information, ofta inom fiende territorium. För att sedan rapportera till sin ledare, det var inte tal om att riskera sitt liv i en ärofull kamp som samurajer levde efter. När man hade kommit över värdefull information så skulle den komma fram till sin klan ledare först och främst. Detta var Ninja'ns främsta uppgift.
    • Seishin teki kyoyo (spirituellt finslipande)
    • Taijutsu (obeväpnad kampkonst)
    • Ninja ken (konsten att använda det korta svärdet)
    • Bojutsu (konsten att använda stavar)
    • Shurikenjutsu (konsten att kasta kniv, spik, kaststjärnor)
    • Yarijutsu (spjut kamp)
    • Naginatajutsu (hillebards kamp)
    • Kusarigama (kedae med spjutspets eller knivblad)
    • Kayakujutsu (eld och sprängmedel)
    • Hensojutsu (förklädnad, skådespel)
    • Shinobi iri (konsten att ta sig fram tyst)
    • Bajutsu (konsten att strida från hästrygg)
    • Sui ren (träning i vatten)
    • Bo-ryaku (strategi)
    • Cho ho (spionage)
    • Intonjutsu (konsten att fly och gömma sig)
    • Ten-mon (meterologi)
    • Chi-mon (geografi)

ª  武神館流派 Bujinkan Ryû-ha (Bujinkans nio skolor). När man har lärt sig grunderna i Ten-Chi-Jin Ryaku no Maki är det dags att lära sig att särskilja vad som är vad i Bujinkan. Grunderna är grundtekniker plockade ur dessa nio traditioner/skolor.

ª  En traditionell Budôsskola innehåller var för sig många grundtekniker. Skolorna är oftast uppbygda i nivåer, först fick man börja träna 基本 Kihon grundtekniker. Musashi lät till exempel en elev hugga ved för att träna hugg teknik, men kanske viktigare var att han testade elevens tålamod och vilja att lära sig. Takamatsu Sensei (Hatsumi Sensei's läromästare) fick lära sig fallteknik i ett helt år när de äldre i klubben använde honom som kastdocka. Sedan när eleven vunnit förtroende hos sin mästare fick han börja lära sig de första teknikerna ur 下伝型 Shôdengata, den första nivån av tekniker ur skolan. Sedan när man bemästrat dessa tekniker fick man lära sig 中伝型, Chûdengata mellan nivån. Sedan kommer 大口伝型 Ôkûdengata, muntligt överförda teknik beskrivningar. Därefter kunde ytterligare några nivåer finnas som endast ett fåtal personer fick lära sig. Däribland Kaiden.

ª  I de högre nivåerna skrev man oftast aldrig ner några teknik beskrivningar på papper ifall de skulle komma i orätta händer. Teknikerna som var nerskrivna beskrevs också väldigt enkelt med termer som ej kan förstås om man inte är insatt i skolans grundtekniker (kihon). Det var utformat så att om man inte hade förstått de lägre nivåerna kunde man ej heller förstå de högre. Kanji i dessa 伝書 Denshô (skriftrullar) blir koder som bara initierade förstår. Graderingsformerna som vi känner dom idag har sitt ursprung från slutet av 1800 -talet, när Jigoro Kano, grundaren av 柔道 Jûdô (allmänt stavat Judo) konstruerade ett graderingssystem som skulle vara mera uppmuntrande för eleven. Innan dess så hade man istället 称号 Shôgô titlar som beskriver vad 宗家 Sôke, skolans mästare ansåg att man var kapabel till. Dessa kunde vara t.ex. Kyôsei, normalt den första titeln man fick som talade om att man bemästrat grunderna. Renshi indikerar att man lärt sig de fysiska aspekterna av traditionen, här fick man oftast också rätten att lära ut arten till andra. Kyoshi indikerar att man kan lära ut de mera spirituella aspekterna av traditionen. Shihan betyder mästerinstruktör. Menkyôkaiden indikerar på att man bemästrat hela traditionen och får föra den vidare. Sôke betyder "familje överhuvud", bara en person kan bli den som för traditionen vidare under samma

ª  Sôke (familjeöverhuvud) för de nio skolor som ingår i Bujinkan Dôjô är Dr. Masaaki Hatsumi, här följer en kort beskrivning av dessa skolor...

  • 戸隠流 Togakure Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (den gömda dörren)
    Skolan grundades i slutet av 1100 -talet av Daisuke Nishina. Skolan är mest känd som en Ninjutsu skola i Bujinkan. Skolans specialitet är/var infiltration och samlande av information från fiende läger. I Bujinkan tränas det inte så mycket Ninjutsu idag, men principerna finns där hela tiden och det tränar vi. Hatsumi Sôke är den 34:e generationens stormästare av Togakure-Ryû.
  • 玉虎流 Gyokkô Ryû Kosshijutsu - Happô Hikenjutsu (tigerns kula, juvel)
    Skolan grundades i mitten av 1100 -talet av Tozawa Hakûnsai. De flesta Taijutsu grunderna i Bujinkan kommer ifrån Gyokko-Ryû. Däribland Kihon Happo, Sanshin no kata och Tahenjutsu Mutodori kata. Skolans specialitet är att slå med fingrarna mot muskler och nervpunkter. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Gyokko-Ryû.
  • 九鬼神流 Kukishin Ryû Taijutsu - Happô Hikenjutsu (de nio demonerna)
    Skolan grundades i mitten av 1300 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Den här skolan äv väl den som mest anses som en "äkta samuraj skola". Taijutsun är designad för en person i rustning på ett stridsfält.Skolan innehåller väldigt många vapen tekniker, och nästan alla vapentekniker som tränas i Bujinkan kommer ifrån Kukishin-Ryû. Hatsumi Sôke är den 28:e generationens stormästare av Kukishin-Ryû. Kukishinden-Ryû är årets tema i Bujinkan.
  • 神伝不動流 Shindenfudô Ryû Daken Taijutsu - Happô Hikenjutsu (det orubbliga hjärtat)
    Skolan grundades i början av 1100 -talet av Izumo Kanja Yoshitero. Denna skola är mest känd för sin effektiva Jujutsu och Iainuki (att dra svärdet snabbt). 1998 var Shindenfudô-Ryû temat för all Bujinkan träning i Japan och på alla Taikai. Hatsumi Sôke är den 26:e generationens stormästare av Shindenfudô-Ryû.
  • 玉神流 Gyokushin Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (juvelens hjärta)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Sasaki Goeman Teruyoshi. Denna skolas specialitet är/var att förutspå väder, planlägga anfall. Skolan sägs inte innehålla speciellt många stridstekniker. Hatsumi Sôke är den 21:a generationens stormästare av Gyokushin-Ryû.
  • 虎倒流 Kotô Ryû Koppôjutsu - Happô Hikenjutsu (slå ner tigern)
    Skolan grundades i mitten av 1500 talet av Sakagami Taro Kunishige. Skolans specialitet är "Shinden Koto-Ryû Karate", att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Svärds teknikerna i denna skola sägs vara väldigt annorlunda, för att förvirra motståndaren. Hatsumi Sôke är den 18:e generationens stormästare av Koto-Ryû.
  • 義艦流 Gikan Ryû Koppôjutsu - Happô Hikenjutsu (rättvisans skola)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Uryu Hangan Gikanbo. Skolans specialitet är Koppojutsu, att förstöra kroppens benstruktur genom slag, spark, kast eller låsningar. Hatsumi Sôke är den 15:e generationens stormästare av Gikan-Ryû.
  • 高木陽心流 Takagiyôshin Ryû Jutaijutsu - Happô Hikenjutsu (medvetandets plats i det höga trädet)
    Skolan grundades i början av 1600 -talet av Takagi Oriuemon Shigenobu. Skolans specialitet är Jujutsu. Skolan praktiserades som livvaktsskola. Rörelserna var mindre än t.ex Gyokko-ryu, eftersom teknikerna ska fungera i små rum och korridorer. Daishôsabaki-gata (Jujutsu med båda svärden i bältet) anses också väldigt viktigt. Hatsumi Sôke är den 17:e generationens stormästare av Takagiyôshin-Ryû.
  • 雲隠流 Kumogakure Ryû Ninpô - Happô Hikenjutsu (dålt moln)
    Skolan grundades i mitten av 1500 -talet av Iga Heinaizaemon No Jo Ienaga. Skolan härstammar egentligen från Iga-ryu som dog ut i slutet av 1500 -talet. Skolans specialitet var att genom långa hopp förflytta sig. Kamayari (ett speciellt sorts spjut) användes också som vapen och redskap för att klättra eller svinga sig från trädgrenar. Hatsumi Sôke är den 14:e generationens stormästare av Kumogakure-Ryû.

.

HA

(Bryt, förstör, besegra, omintetgöra)
ifrågasätt formerna och förstå dom

  • Sakkijutsu (konsten att känna motståndarens energier). När man innehar 4 Dan så kan man prova att ta 5:e Dan, det så kallade Godan testet. Detta test kan bara göras av Hatsumi Sôke. Det går till så att man sitter i Seiza no kamae med ryggen mot sensei, som står med en splittad bambu-stav höjd över huvudet. Sedan hugger Hatsumi Sensei så snabbt han kan ner mot den testandes huvud med intentionen av att döda. Den testande måste nu undan staven helt för att klara testet. Om han missar får han kanske bara en bula i huvudet och ett sårat ego. Klarar han det så graderas han till 5 Dan och får titeln Shidôshi. Att känna en motståndares intention av att döda finns normalt redan hos de vilda djuren, men har "glömts bort" hos människan (Takamatsu sensei sa att det var när människan började äta tillagad mat). Det här testet är också ett väldigt tydligt och enkelt test (för de som har tränat Budô med ett öppet och ärligt sinne i många år) som öppnar "dörrar" inom ens psyke. Genom att fortsätta träna Budô Taijutsu med ett ärligt och klart sinne kan man fortsätta utvecklas och finslipa det 6:e sinnet.
  • Happô Biken (de åtta hemliga svärden). Filosofin med Happô Biken är att man ska kunna använda precis vilket vapen som helst i kombination med sin taijutsu. Även saker som inte är tillverkat i syfte att vara ett vapen. Vad man än håller i handen blir ett effektivt vapen i kombination med ypperlig taijutsu. God grundkunskap i Ninpo Sanjurokkei (se ovan) är ett måste. Happô Biken är att bryta sönder alla vapenformer och göra de formlösa, finns det ingen form finns det inte heller något försvar. Genom att bemästra Happô Biken blir man oövervinnelig.
  • Juppô Sessho (kontakt med de tio riktningarna). Juppô Sessho är essencen av Ninpô Taijutsu. Ninpô Taijutsu är essensen av alla kampkonster.

.

RI

(Lösgöra, separera, avvika)
Glöm och gå bortom alla former

  • O (noll, den oändliga cirkeln utan hörn och slut). Här ska man våga överge och lämna alla kunskaper för att kunna bli en Tatsu-jin fullkomlig människa. Därmed inte sagt att man ska glömma allt man lärt sig, utan att man blir en med allt när man uppnår Satori, upplysning. Att kasta sig in här och överge allt som man borde kunna i tron att man kan allt bevisar bara en dålig självuppfattning och ett stort ego. Så kan det inte fungera helt enkelt, förmodligen har det bara funnits en handfull äkta tatsujin genom tiderna. Man får vara glad om man lyckas ta sig så långt att man kan få en liten om än ganska obetydlig förnimmelse av denna oerhört höga nivå.
  • Seishin teki kyoyo (Spirituell träning). Här ingår bl.a. Kuji-in och Kuji-kiri.
  • Satori (upplysning).
  • Banpen Fugyô (10 000 förändringar, ingen överraskning). Talet ska egentligen tolkas till oändligt antal förändringar, oavsett vad som händer så blir man inte överraskad. Ingenting är nytt, är man i kontakt med sitt sanna jag så vet man det.

Det kanske är lite dumt att lista upp så här men jag har försökt att göra det på ett sätt att det är enklare att förstå hur djup och fullkomlig Bujinkan Budô Taijutsu egentligen är. Se det som tre _väldigt_ stora nivåer man måste gå igenom för att bli en Tatsujin, fullkomlig och fullärd människa inom Budô. Man tränar inte heller dessa konster från a-z i någon speciell ordning. Vissa saker är viktigare än andra, kanske vid olika tidpunker i ens egen personliga utveckling. För att personlig är den verkligen, det är helt upp till var och en att sätta gränser för hur långt man vill komma i sin egen träning.

En del av de ovan nämnda saker tränar man väldigt sällan eller aldrig. Hur många har t.ex möjlighet att träna strid till häst, det finns väl knappast någon hästägare som skulle låna ut sin häst till sånt. Men Bujinkan är en öppen och fritänkade Budô art som inte låter sig begränsas till att bli en art bara för bevarandets skull. Bujinkan är ingen "museum kampkonst" där man måste kopiera sin instruktör för att det var så han lärde sig av sin instruktör, som lärde sig... osv. Därmed inte sagt att man får göra som man vill, man måste först kopiera sin instruktör för att förstå vad han lär ut, sedan kan man lägga till eller ta bort efter egen erfarenhet.


Noteringar...

Om ni tycker att jag stavat fel, nja kanske. Tja, hur stavar man t.ex. 武道? Jo man stavar det så som det ska uttalas. Antingen Budoo, budô, eller Budou beroende på vilken romaniseringsstandard man väljer att följa för att stava vokaler som ska "dras ut" (uttalas längre). Jag har följt den senare. Notera också att 武神館 skrivs egentligen bushinkan och att 道場 skrivs egentligen dôjô, men för att inte skapa alltför mycket förvirring har jag valt att skriva bujinkan, Dôjô

Jag har använt mig av Jeffrey's J/E Dictionary för att få fram rätt kanji och översättningar. Om ni är intresserade att studera japanska ska ni ta en titt på den.

Den här sidan var inte tänkt att bli speciellt lång. Men när jag väl hade börjat insåg jag att det går inte förklara Bujinkan på något annat sätt. När jag väl hade börjat ville jag göra det riktigt ordentligt. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig och inspirerat mig genom åren, och det är så många att jag inte vågar lista upp alla för rädslan av att ha glömt någon. Men jag vill framför allt tacka följande personer som hjälpt till med just detta dokument...

  • Peter Carlsson, som gav mig ett väldigt bra dokument som jag hoppas han publicerar officiellt snart.
  • Arnaud Cousergue, som skrev en underbar artikel som förklarade Shu-Ha-Ri. Den finns att läsa på min Kabuto hemsida.
  • Joji Ohashi, Shawn Gray, Stefan Lins som hjälpt mig med japanskan när jag inte fattat (och det är ofta kan jag meddela!).

Referenser...
  • "Togakure Ryû Ninpô taijutsu" (Ten Chi Jin Ryaku no Maki) av Dr. Masaaki Hatsumi
  • The meaning of Shu Ha Ri
  • Tidskriften "Hiden" nummer 2, 2000 (tack Stefan!)

För ytterligare information om vad 武道体術Budôu Taijutsu är gå till Kabuto's Bujinkan sida , klicka och sök dig fram till F.A.Q. från index sidan. Där får du många frågor besvarade.

Maila mig gärna om kommentarer, hur jag kan förbättra, eller göra texten mera förståelig. Bujinkan är ingen art man lär sig på en handvändning, jag har fortfarande låååångt kvar. Men jag börjar förstå arten mer och mer för varje dag, men jag förstår också hur lite jag egentligen vet. Jag är känd för att vara ganska envis, så jag ger aldrig upp.

PS. Och glöm inte att det här är min personliga tolkning av Bujinkan som Budô art! DS.

がんばって下さい
GANBATTE KUDASAI
(stå fast, håll ut, ge dom vad dom tål, du kan göra det, vinn vinn vinn!).

Sammanfattat av Mats Hjelm under våren i drakens år (år 2000)…

神傳不動流 Shindenfudō-ryū

From Kabutoshimen by Toryu

神傳不動流打拳体術 SHINDENFUDŌ-RYŪ DAKEN TAIJUTSU

神 SHIN, JIN, kami : gods, mind, soul
伝 DEN, TEN, tsuta : summon, propagate, transmit
傳 FU, BU : negative, non-, bad, ugly, clumsy
動 DŌ, ugo : move, motion, change, confusion, shift, shake
流 RYŪ, RU, nagare : current, a sink, flow, forfeit
打 DA, DASU : strike, hit, knock, pound, dozen
拳 KEN, GEN, kobushi : fist
体 TAI, TEI, karada : body, substance, object, reality
術 JUTSU, sube : art, technique, skill, means, trick, resources, magic

神傳不動流 Shindenfudō-ryū (the immovable transmissions by the gods) was founded by 源八郎為義 Minamoto Hachirō Tameyoshi in the Hogen Era (1156). The system has its origin from Kosshijutsu that came to Japan with Ikai and later transmitted to 出雲冠者義照 Izumo Kanja Yoshiteru in the Yeikyu Era (1113).

For the whole article click here...

http://bit.ly/shindenfudo…

Kukishin-ryu Bojutsu – Keiko Sabaki kata – 03 – Sashiai

From Kabutoshimen by Toryu

Disclaimer; this is not necessarily the correct way of doing this technique, it is the way I see how it should be done.

差合 SASHI AI

Technique No 3 from Kukishin-ryu Rokushaku Bôjutsu – Keiko sabaki kata

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(A)

1. I assume Chûdan no kamae and plan to make the opponent open up his left side…

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(B)

2. I move the left foot forward to the left and enter in to the opponent’s right side. I angle the body in a way to draw the attention to my left hand and hide the right hand sliding back to the end of the staff.

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(C)

3. I step forward with the left foot and thrust in chudan-tsuki to the opponent and force him to move. Since I enter on his right side I pretty much force him to move to his left.

Note: If he is not moving I strike through his guard and get him. If he put force into the block it is better for me, but I’m not waiting to feel it (physically) then it would be to late for the next step.

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(D)

4. I quickly move the right foot forward and strike his left elbow with dô-uchi.

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(E)

5. Then another quick kote-haneage strike from under to his right arm to completely disarm him. The kata officially finish here, but it is easy to keep going and take control of the space and the weapon he just lost.

Bojutsu - Keiko Sabaki kata - 03 - Sashi-ai(F)

6. Then I jump back to Seigan no kamae and assume zanshin (because the next kata starts from here which makes it easier to remember the next kata).

After you and your partner have learned the kata, try to work on a better defense with the sword. Try to be more offensive and gradually make it more difficult to attack with the staff, instead of moving backwards move forwards and be more offensive. The swordsman’s distance is shorter and he need to be on a safe distance or closer where he can get the opponent with the staff quickly. The person with the staff need to be outside the swordsman’s reach or be completely covered. You can practice this technique with more freely distance and timing, but keep the same sequence of attacks (keep to the kata). If you do this I suggest you use safe weapons (padded weapons) and maybe protections, or just be very careful.

There is also kuden; things taught personally from teacher to student, so please find a good teacher and study with him/her.

Happy training!

/Mats…

is the third Ninja boom coming?

From Kabutoshimen by Toryu


The first boom was in Japan during the 1960’s, they produced a lot of ninja movies then. The producers asked Takamatsu Sensei and Hatsumi Soke for advice and help. The first “Shinobi no mono” movie had Hatsumi Soke as advicor, it turned out to be really cool movie, they made eight movies between 1962-1968. There was also many other ninja movies.


Then in the beginning of the 1980’s the second Ninja boom cam, and it became really big in the west. The Swedish “Ninja Mission” hit big in the US, it was more popular than the new Clint Eastwood movie at the time. It had Bo Munthe who then was a 4′th Dan in Bujinkan (the highest ranked in Europe at this time), and many of his students did stunt work.

There was also plenty of ninja movies and TV series from Hollywood at the time. People came from everywhere and wanted to study this mysterious art Ninjutsu. In Stockholm the dojo had several hundred meters of people lining up to start training. In other countries which hadn’t so well established Bujinkan dojo’s there was charlatans who saw the opportunity to make money. The choice of American filmproducers how they displayed the art was not in favour for true Ninjutsu practitioners. It was often kung fu, tae kwon do, karate, kendo practitioners who got the stunt cordinator job for these movies, the biggest star of this era was probably Sho Kosugi.

He claims he learned Ninjutsu from a “strange neighbour” when he was 7 years old. I believe the neighbour was strange, but I don’t think he knew much about Ninjutsu. How the film industry portaited the Ninja was not good! I wish they (Hollywood industry) spent more time on research than listen to someone who was taught Ninjutsu by a crazy guy when he was seven years old.

Now 54 years later Kosugi still have too much influence in Hollywood, who apparently decided that there will be a third Ninja boom to cash in money on. They still prove they are too lazy to do proper resarch. The forth coming Ninja Movies (see below) this summer and autumn of 2009 will probably not be as successfull as in the 80’s, but they will certainly enforce the stereotype of what a Ninja and Ninjutsu is, which is not true at all.

Ninja Assassin (2009) by James McTeigue

He previously worked with films such as Matrix, V for Vendetta, and is currently working on the new X-Men to be released in 2011. In this movie the old star Sho Kosugi is playing Lor Ozunu. The main character Raizo in this movie is played by Rain, who is a big pop star in Asia.

Ninja (2009) by Isaac Florentine

The film stars Scott Adkins as a westerner named Casey, who is studying Ninjutsu in Japan when he’s asked by the Sensei to return to New York to protect the legendary Yoroi Bitsu, an armored chest that contains the weapons of the last Koga Ninja. Somehow, cops, the mob, and a rival ninja enter the picture. Much death, sword slashing, and ninja ass kicking ensue.

The Warrior’s Way (2009) previously The Laundry Warrior

G.I. Joe Rise of Cobra by Stephen Sommers

Not exactly a ninja movie, but there will be ninjas in it.

Kamui gaiden (2009) by Yoichi Sai

A Japanese Ninja movie, the ninja movie boom never really went away in Japan.

Recommended reading

If you as an practitioner or teacher in Bujinkan Dojo is getting interviewed by journalists, this article “Ninjutsu and the media” by Mike Hennessy is really good.

For people who doesn’t know much about Ninjas and Ninjutsu apart from what is portrayed on movies, comic books, and games, there is a few things you should know.

There was a Ninja master who died in the 60’s, his name was Seiko Fujita. He wrote books about Ninjutsu (only available in Japanese, and if you are lucky). There is many people who claims that they was taught by him. As far as I know they are all lying. Fujita died without a successor. Basically everyone that claims to teach from the Koga-ryu are all fakes, so please be careful about who to trust.

There was another Ninja master called Takamatsu Toshitsugu had many students in his life time, but at the end when he died in 1972 he only had one true student, and this was Hatsumi Masaaki. Before the first Ninja boom in the early 1960’s there was no other known master of Ninjutsu other than Seiko Fujita (who died without a successor), Takamatsu Toshitsugu and his student Hatsumi Masaaki (Yoshiaki at the time).

Hatsumi Soke is still alive today, he has many, many students all over the world. Hatsumi Soke is the last true Ninja…

Hatsumi Soke had two older students that only once met Takamatsu Sensei that broke off and formed their own organizations, namely Genbukan and Jinenkan. Hatsumi Soke still have students that still trains with him weekly in Honbu Dojo that also meet Takamatsu sensei on the same occasion. Anyone else living than Hatsumi Soke claiming to have been a direct student to Takamatsu Sensei is not telling the truth at all. Unfortunately there is people claiming this.

Organisations that is more or less still teaching Ninjutsu is the following…
- Bujinkan Dojo (headed by Hatsumi Masaaki)
- Genbukan (headed by mr. Tanemura Shoto formerly student of Hatsumi Soke)
- Jinenkan (headed by mr. Manaka Unsui, formerly student of Hatsumi Soke)
- Toshindo (headed by mr. Stephen Hayes, formerly student of Hatsumi Soke)

Unfortunately there is bad examples everywhere, so please don’t judge a whole martial art based on a few rotten apples. Keep an open mind.

There is also a few Japanese Ninja Museum’s, some of them also have coreographed demonstrations (rarely with no authentic Ninjutsu training at all). Please keep in mind these are Museums, and they are not Martial Artists!…

四世界 The four worlds

From Kabutoshimen by Toryu


I learned these stages of development a few years ago from my TCM (Traditional Chinese Medicine) teacher. He taught it as four levels of development in becoming a TCM master, but it goes with any trade or area of study.

The first stage is when you are in an incompetent awareness stage. When you start learning someting new you know that you are a beginner. You are humble and like a sponge, you absorb and learn everything new.

After some years of studying you are entering the incompetent unawareness state. The stage where you think you know it all. Be careful, many people get stuck in this level forever because of their ignorance. People say you are good, it is getting difficult to teach you because teaching can only go to a certain level, next you need experience and guidance. Maybe you heard about the “invisible training”? The more experienced you get the more transparent the teaching will be. Be careful that you don’t stop growing here or feed the ego to much. I’m sure you seen a few people that have some experience in other martial arts and after a few weeks or months they think they know Bujinkan.

When you get competent awared you have passed all the illusions and start seeing clearer. You know what you can do and can’t do. This is the stage when you are skilled in what you do, but hang on you’re not a master of the style yet. You need to always be aware of what you do to do it right.

The fourth level is when you are competent and unaware. In Bujinkan we often say it is the zero state. The art is so deep within us that we don’t need to think or remember any techniques at all. This is the level most people in Bujinkan is talking about. But I strongly believe you need to pass all levels. If you think you are at this level you could still very well be unaware of your incompitence.

You don’t need to think about this and try to figure out what level you are in. It’s no point doing that. Besides I remember Soke answering a question of what the highest level (in mikkyou, I think); he simply said there is no highest level. No matter how far you go you will never reach the end. This is also the 道 DOU, the path you have chosen to walk. …

才能魂器 sainou tamashi utsuwa

From Kabutoshimen by Toryu

This years theme is taijutsu with the feeling of rope, and also a little sword. It is still early to tell how the year will continue, I was there the first two weeks and it will of course change. It is stupid to think you can get the whole thing in just two weeks. As soke so often says, “nothing is decided.” We should go along with what is given by the gods or spirits, not steal techniques or take something that is not given. If you train slowly and correct you should be able to sense what uke is giving you, if you go to fast your ego is directing you and you will not be able to see and use what is given to you.

Enlightenment can be found in three places. Under your feet, up in the space (heaven), and written on your eyelids. It is as simple as that. In our case that study Bujinkan it is as simple as Soke says. Go to japan and train with him, and train with those that do to keep yourself on the right path. So simple!

To become a master you need three things. Ability (what you are born with), soul (how much you put into the training), and openness (being open enough to take in all that is taught). There is also other words that can explain the kanji in other words, maybe even different. Look them up in a dictionary and read what others already explained on blogs and forums.

I wrote this in January already and just discovered it waiting to be posted. Sorry, but better late than never.…