From Sida 32 – Iwato 1810 by Iwato
En viktig del i den japanska uråldriga stridskonstkulturen är dess språk och skrift, och Hatsumi sensei har nämnt att det kan vara bra att skaffa sig en viss grundläggande förmåga i att läsa japanska.
Han har till och med sagt att hemligheten till teknikerna i Gyokko ryu ligger i dess benämning av teknikerna.
Japanskan är en del i den Ural-Altaiska språkfamiljen, som inkluderar både koreanska och manchu. Dessa språk är aggluniterade, det vill säga språk där enskilda ord ändrar form för att kunna användas i olika grammatiska sammanhang.
Japanska skrivs med kanjitecken (kinesiska), som är ideografiskt, det vill säga tecken som symboliserar saker eller idéer snarare än språkljud. Kinesiskan är inte aggluniterad och därför behövde japanerna skapa två set syllabiska skriftsystem (tecken som indikerar en konsonant och en vokal för att kunna skriva agglutinationerna): hiragana och katakana.
Konsekvensen av detta blir då att många begrepp på japanska skrivs på två sätt: ett med japanskt ursprung och ett på kinesiska. Och dessutom, trots att kinesiska tecken har en unik tolkning, kan dess uttal ha flera betydelser på japanska. Kunskap om etymologi för våra begrepp, speciellt för Koto ryu och Gyokko ryu, är därför särskilt viktigt.
Allt detta får stora konsekvenser när man läser de gamla stridskonstskolornas ursprungsdokument. Termer och begrepp kan härstamma från alternativa läsningar/tolkningar. Ett begrepp kan ha en betydelse i on-yomi läsning (kinesiska) av ett tecken, men kan också få en helt annan betydelse i kun-yomi läsning (japanska) när man tillfogar tecknets uttal en betydelse. T ex förekommer begreppet ”sarutobi 猿飛” bland våra handlingar och det översätts vanligen till ”hoppande apa” eller ”flygande apa”, men i det gamla Japan använde man saru/zaru ざる som ett prefix med negationen ”gör inte”.
Så sarutobi kan även tolkas som ”hoppa inte”, dvs tvärtemot den allmänna tolkningen av begreppet. Hatsumi sensei har nämnt detta flera gånger och brukar säga att man inte får lita på de gamla dokumenten eller läsa dem ordagrant.
Det finns många andra liknande begrepp i våra densho, men de måste hanteras som ”kuden” – muntlig tradition eller ”hiden” – hemlig tradition och kan därför inte tas upp här.
Ofta handlar det om att den ”vanliga” tolkningen är offentlig, medan en eller flera ”esoteriska” tolkningar överför kunskapen till de invigda på djupet.
En traditionell kunskapsöverföring inom japansk stridskonst består av två delar och som kallas för kuden 口傳, muntlig tradition, och taiden 體傳, fysisk utbildning.
Men när det gäller överföring av ”soto no mono” tog de muntliga och fysiska överföringarna nya vägar, eftersom de inkluderade användningen av kroppen enligt bufu taijutsu på ett mer intuitivt sätt och det gällde att lära sig att bemästra sin överlevnads instinkt. Dessa nya utbildningsvägar kom då att kallas för ”soto no mono/soto mono”, men begreppet ”hiden” användes som synonym inom våra skolor.
T ex förvaltades Koto ryu koppo jutsu, hicho jutsu och senban jutsu som hiden inom Iga ryu ninjutsu…