From 8þ Kabutoshimen by admin
The Jutte or Jitte (十手), literally meaning “ten-hand” (i.e., the weapon with the power of ten hands), is a baton weapon for self defence.
The post New page about the Jutte appeared first on 8þ Kabutoshimen.…
Read MoreFrom Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato
Vi människor är inte skapta för att vara nattdjur. Våra ögon och vår hjärna är vana att leva i dagsljus och vila i mörkret. Mörkret innebär för oss tydliga problem. Det är svårare för oss att hålla balansen när det är mörkt. Vi ser inte marken, vid helt beckmörker tappar vi dessutom horisontkänningen. Vi ser fel eftersom den stereoskopiska behandlingen av synimpulserna från de bägge ögonen, alltså det som får oss att kunna bedöma avstånd och hastighet, är anpassad till dagsljus. Du tycker att t.ex. byggnaderna är väldigt långt borta, för att plötsligt ha dem alldeles inpå dig – avståndsbedömningen stämmer inte.
Jämfört med många andra djur har vi väldigt dåligt mörkerseende. Vår synskärpa är endast 15% när det är mörkt. Särskilt dåligt är mörkerseendet just i fokusområdet. När du observerar i mörker måste du använda en annan metod än i dagsljus. Ögonen fungerar så att om du i mörker försöker fästa blicken mitt på ett föremål så ser du detta otydligt. Detta beror på ögats ”gula fläck”.
Du ser tydligare om du tittar ett stycke vid sidan om föremålet. Hatsumi sensei tipsar om att rotera huvudet i en liggande åtta för att på det sättet kunna fånga in synintryck. Stirra inte för länge på en punkt. Flytta blicken stegvis runt föremålet som du skall observera.
Våra ögon jobbar helt enkelt långsammare och kräver längre tid för att ”blända upp”. De anpassar sig efter ljusförhållandena men kräver minst 30 minuter för att ögat och seendet ska ställa om sig till full nattkapacitet, och vi som passerat 40-års strecket behöver ofta en kvart till. Anpassningen sker snabbast om ögat under tiden utsätts för fullständigt mörker. Om du blir bländad förstörs mörkerseendet omedelbart. Redan ljuset från en tändsticka är tillräckligt för att förstöra mörkerseendet.
Om du blir utsatt för belysning så blunda eller sätt omedelbart handen för ögonen. Måste du observera mot en ljuskälla så blunda med ett öga eller täck över det. På så sätt bevarar du viss del av mörkerseendet på det ögat.
Om du måste använda ljus så se på det belysta området, inte på ljuskällan. Trötthet och brist på sömn försämrar mörkerseendet. Ta därför vara på alla möjligheter att vila före träning i mörker.
Vid kamp så ska man helst välja en position varifrån du kan observera fienden mot en ljus bakgrund såsom himmel eller öppen terräng. Observera från en låg ställning. I Koto ryu finns det en metod som kallas katsugan, det genomskådande ögat: när fienden attackerar om natten, sänker man sina höfter, och utan att försöka titta på motståndaren skall man försiktigt förnimma ”luftens” rörelser och kasta senban i den riktningen. När man förstår detta, kan man kasta vad som helst. Genom att kasta något drar man till sig motståndarens ki, och kan rikta om flödet av den. Detta benämns som kiten – ki-vändning, att skapa en förändring.
Togakure ryu innehåller ”ankoku toshijutsu” – en teknik för att förnimma genom mörker. Man väver fingrarna på ett speciellt sätt för att skapa en ”glugg” som man observerar igenom. Gluggen för att ljus fokuseras och alla konturer blir lite klarare.
Takamatsu sensei visar ankoku toshijutsu
På grund av vår oförmåga i mörker blir vi rädda. Rädda i den driftsmässiga, djuriska betydelsen, eftersom pulsen stiger snabbare vid händelser och vi visar större tendens att styras av känslor och glömma förnuftet och är mer benägna att göra fantasifulla tolkningar av uppdykande fenomen. Mörker är en skrämmande existens, och denna rädsla är relativt instinktiv. Takamatsu sensei sa ofta att det sällan finns något att vara rädd för, men alla kan inte övervinna denna rädsla.
Han sa ”jag vill påstå att känslan rädsla, om den inte är överdriven, är en defensiv reaktion som skyddar människan, en utmärkt signal som varnar för fara”.…
From Bujinkan Santa Monica by Michael
 |
| Mt Fuji all the way from Kashiwa, photo by Michael Glenn |
忍者の剣は、闇夜の剣を避けがたしThis can be read many ways. One interpretation is that “the sword of the ninja doesn’t rattle in the dark of the night”. In other words, avoid rattling your sword.
抜かず勝て、抜けば切るなよ、ただ忍べ、命をとるは大事とぞ知れWhen Hatsumi Sensei smacked the blade against Someya’s neck he was demonstrating this principle. He even told us that night that we were all too quick to use the sword. He said that when we tried to use the sword, we missed the kyojitsu.
Win without drawing the sword
if you draw it, don’t cut
Simply persevere
Know the significance
Of taking a life.
From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato
Vi har haft en kurs i ”Självförsvar för alla” och diskuterat en studie [ Attracting-Assault-Victims-Nonverbal-Cues-Grayson-Stein ] från 1981 av Grayson och Stein.
Här en sammanfattning av den studien.
Mänskliga rovdjur, precis som djur i naturen, väljer ofta sina offer baserat på signaler som avges av deras potentiella byten.
Du kommunicerar ständigt med omvärlden genom dina ägodelar, handlingar och beteende. Du läcker signaler hela tiden. Det är som ett främmande språk som kan läras och tolkas. Vissa människor läser och talar det flytande, medan andra inte har en aning vad som kommuniceras kring dem. Rånare och våldtäktsmän är ofta väldigt bra på att läsa kroppsspråk eftersom det är hur de väljer sina offer och deras effektivitet är beroende av det.
Det finns en studie av Betty Grayson och Morris Stein från 1981 då de filmade fotgängare på en gata i New York utan deras vetskap. De visade sedan filmen för 53 kriminella som satt i fängelset, dömda för flera överfall, rån och våldtäkter.
De ombads att kommentera personerna på filmen och plocka ut lämpliga potentiella mål för angrepp. Inom 7 sekunder valde de kriminella de fotgängare som de trodde skulle vara lättast angripa. De hade en klar konsensus på vilka som skulle vara lättast att angripa. Överraskande för de båda forskarna var att de kriminellas val inte baserades på kön, ras eller ålder. En del små kvinnor ratades till förmån för en del storvuxna män. Och man undra de då varför?
Forskarna insåg att potentiella offer kanske signalerar sin sårbarhet för angripare genom gester och kroppsspråk och att brottslingarna bedömde hur lätt de kunde överfalla målen baserat på dessa signaler. Detta baserades på flera icke-verbala signaler – hållning, blick, promenadtakt, steglängd och medvetenhet om omgivningen. Det var personliga attribut som ökade människans sannolikhet för att bli brottsoffer.
Potentiella offer hade rörelser som upplevdes vara mindre flytande och mer sporadiska. Deras gångart saknade organiserade rörelser och var mindre flytande.
Det var subtila signaler, men de potentiella offren sågs vara mindre koordinerade än icke-offren. Dessa människor betraktades som mindre självsäkra, mer otrygga, kanske mindre atletiska och i sämre fysisk form. Därför kunde de uppfattas att vara så var mycket mer benägna att utnyttjas, medan individer som inte sågs som potentiella offer hade kroppsrörelser som tycktes vara centrerade och rörelserna mer flytande, och deras kroppar med sina kroppsdelar upplevdes mer sammankopplade.
Precis som rovdjur i naturen, attackerar brottslingar ofta den långsammaste av flocken. Människor som släpar sina fötter eller visar andra ovanliga gångarter väljs oftare som mål än människor som går snabbt och med flytande rörelser. De kriminella var experter på att upptäcka små tecken på sårbarhet. Så hur kan man förflytta sig i vardagen och se mindre ut som ett offer?
…
Read MoreFrom Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato
Shuriken 手裏剣 kan översättas som ”klinga dold i handen”. Shuri 手裏, som även kan uttalas som ”te (no) ura”, syftar på insidan av handen, dvs handflatan och ken 剣 betyder vanligen ”svärd”. Förr i tiden klassade shuriken som ett hemligt vapen – hibuki – eller som dolt vapen – kakushi buki.
Shuriken omnämndes för första gången i en krönika från åren 1083–87 som heter Hiyori no ki. Texten beskriver ett slag från distans med en kort klinga – shuriken ni utsu – och beskriver hur man döljer en klinga i sin hand och ”slår” med den från distans. Den japanska termen för shuriken har skrivits på många sätt under årens lopp; 手裏剣, 手理剣, 手利剣, 修理剣 och修利剣.
Andra termer man använde förr var token 投剣, daken 打剣, gekiken 撃剣, fusatsuken 不殺剣, byo 鏢, onken 隠剣, anken 暗剣 och sanbukaken 三不過剣.
Shurikenjutsu som vi känner till idag utvecklades under den senare delen av Sengoku perioden (1467 – 1603). Effektiviteten i dess användning beror på snabbhet och överraskning och naturligtvis på att man träffar rätt. Hjulformade shuriken är förmodligen mest känd bland gemene man, men den avlånga kastspiken var förmodligen den farligaste och som var lättas att dölja i handen.
Den hjulformade, även kallad kaststjärna på svenska, som kunde ha tre eller fler spetsar, kallades för sha shuriken eller shaken, och den som var spikformad benämndes bo shuriken eller uchibari.
…