From Bujinkan Santa Monica by Michael Glenn
From Sida 16 – Iwato 1810 by Iwato
Historik
Jutte, eller jitte som det också kan romajiseras, är den mest kända batong liknande vapnet i Japan och i väst. Den består av en kort metall stång som är rund, kvadratisk, hexagonal eller oktagonal i tvärsnitt, och är vanligtvis försedd med en L-formad krok känd som tachimogi no kagi (ordagrant ”svärdsplockande krok) precis ovan handtaget. Den finns några versioner som har en liten parerskydd och är utan krok, och andra som har flera krokar, likväl några med både krok och parerskydd.
Metaller som användes var smidesjärn och mässing. De av järn kunde vara belagda med en blandning av silver och kvicksilver som gav en blänkande effekt om den polerades. Eftersom denna ytbeläggning ofta släppte, var en del försilvrade, och därför kallades jutte ibland för ginbo (silver stavar).
Juttens handtag var vanligen inte annorlunda från resten av metallstången, men det är möjligt att finna modeller som har handtaget inlindat i läder, hajskinn, eller rotting, eller hade mässing band. Special modeller hade handtag liknande de på ett svärd. En del modeller hade till och med en balja för förvaring.
Jutten associeras ofta med Edo-periodens polismän och var en symbol för dennes auktoritet likväl som ett användbart verktyg för att arrestera kriminella. Beroende på tidsperioden, användarens samhällsrang, och nivån av faran denne kunde råka ut för, kunde längden på jutten variera väldigt mycket. Förutom att vara en symbol för Edo-periodens polismän, bars jutte faktiskt väldigt ofta även av de kriminella.
Det fanns en stor variation på jutte modeller, och en källa påstår att det fanns ca 200 olika typer som användes under Edo-perioden. Längden varierade från 25-28 cm för korta. Och från 55-64 cm för långa. Före Edo-perioden fanns det långa modeller som kunde mäta upp till mellan 70 och 90 cm. De korta kallades för futokoro jutte, koshi jutte, och koshizashi eftersom de enkelt kunde döljas i en futokoro (kimono ficka) eller stoppas in i bältet bakom ens rygg för att man skulle kunna ta fram den fort. Vissa längre jutte var mer konstruerade för riktig strid med beväpnade och farliga kriminella och ronin och kallades för sentoyo jutte (strids jutte). Syftet var att jutte skulle ge skydd, och när man håller den i omvänt grepp med metall stången utefter underarmen, bör spetsen befinna sig utan för armbågen.
Runt Kyoho eran (1716-36) började en lag gälla som bestämde en standard för den officiella polis jutten. Vid en tid var den standardiserade längden ca 36 cm. Olika standrader och personliga modeller av jutte fanns, därför togs ett beslut att Edo-periodens polismän skulle förses med en tjänste-jutte när de skulle ut på patrull eller för att arrestera en kriminell, men de måste återlämna den på stationen efteråt. Den fick bara användas under överseende av ett högre befäl och fick inte tas med hem. Därför tillverkade eller beställde många lägre rankade polismän en privat jutte som de bar när de inte var i tjänst. Jutten som användes av befäl hade ett snöre och en tofs i olika färger, beroende på grad. Lägre rankade polismän fick inte ha jutte med snöre och tofs. Denna tofs-lösa jutte kallades för bozujutte (”skallig jutte”).
Trots det faktum att jutte är ett välkänt vapen så är dess bakgrund dolt i dunkel, och det finns flera teorier om dess uppkomst, en del mer rimliga än andra. Jutte, eller mer korrekt jutte-liknande vapen, har varit kända under många namn. Det går inte att lista dem alla men de bäst kända är
From Sida 16 – Iwato 1810 by Iwato
Kamparter och kampsporter, både sådana med en kulturhistorisk ursprung och/eller moderna metoder, har nått en rörelsemässig återvändsgränd. Utvecklingen når sin kulmen vid människans 30-35 års ålder, när kroppens muskler slutar utvecklas och reflexerna blir långsammare. Dödläget har sin grund i våra normala, vardagliga rörelser som är baserade västerländska idrottsliga ideal.
Forntida krigares – bushi – metod för rörelser, förflyttning och gripande av vapnet var sammansmält med konst, kalligrafi, Shodo, No-teater, Sado och naturligtvis av andra naturliga och spontana rörelser i vardagen.
Med Noh-teater i åtanke skrev svärdsmästaren Yagyu Munenori i ett brev till en närstående elev följande:
”Varje steg (förflyttning av kroppsvikt) och varje uttalad ord döljer en djup sanning. Det är sanningen som grundar Konparu skolans No. Det är intressant att notera att denna princip är den samma som styr Bujutsu rörelserna.”
Det han skriver om är: eliminering av ovidkommande rörelser och tillåter varje rörelse att bli effektiv och kraftfull utan användning av råstyrka.
Stridsteknikerna i de klassiska ryu-ha var skapta för att användas i alla typer av situationer. Sättet att förflytta sig, utgångsposition och användning av vapnet la grunden för koncepten hur en stor mängd av stridstekniker växte fram.
Alla stridstekniker skall kunna initieras mitt i en vardaglig rörelse – där i ligger den innersta hemligheten.
Alla moderna kamparter (judo, karate, aikido, jodo, kendo, iaido etc) som har skapats efter Meiji periodens grundande 1868 har en sak gemensamt: de använder en gångstil där kroppen används på ett annat sätt än i de klassiska ryu-ha.
I de moderna skolorna går utövarna som idrottsmän och atleter. Det betyder att benen är raka, bålen hålls låst i en position och de håller balansen med armarna diagonalt som orsakar vridning kring ryggraden, som i sin tur resulterar i en uppbromsning av kraften.
Detta beror på att nästan alla skolor under Meiji perioden habituerade sig till den ”västerländska gångstilen”.
Före Meiji eran gick bushi utan vridning av bålen. Man gick med sänkt tyngdpunkt utan att fullt räta ut benen, högra handen följde höger ben, vänster handen höll sig i närheten av svärdet för att när som helst kunna ta det i bruk. Detta sätt att gå kallades för Nanba aruki [ナンバ歩き]. Den orsakar ingen vridning i kroppen och resulterar inte i skiftningar i kimonon.
Under Edo perioden (1603-1868) muterade kamparterna i grunden. Pedagogiken anpassades för massutbildning, nya skolor grundades, spridning av stridstekniker, utveckling av nya träningsmetoder och skyddsutrustning och teknisk specialisering ledde till förändringar utan motstycke inom kamparterna, likväl som i sättet att förflytta sig.
De ursprungliga ryu-ha, trots synlig fokusering på vapenanvändning (bugei juhappan – arton ämnesområden för en krigare) var baserade på ett pragmatisk användande av kroppen i sin helhet, det vi kallar för Taijutsu.
För att kunna hantera alla dessa vapen och taktiska effektorer måste man lära sig en metod för grundmotorik som fungerade med alla former av verktyg och vapen. Gamla dokument visar att det fanns en gemensam utgångspunkt, gemensam metod för skydd och en metod för förflyttning som betraktades som skolans hemliga lära.
Samma typ av rörelse och förflyttning förekommer i alla av skolans stridstekniker: en förflyttning som är ljudlös, utan intentionsrörelse, utan fysisk friktion, inträder i motståndarens döda vinkel, utan påtaglig form etc.
Denna grundläggande princip för förflyttning är gemensam för alla ryu-ha men benämningen kan variera från skola till skola. Det finns termer som nami ashi, suri ashi, shinobi iri, musoku no ho, kage ashi etc. Vi kan kalla det för nanba.
Nanba syftar till att
Den metod som används i de klassiska skolorna är generellt okänd och helt annorlunda än den västerländska. Nanba tillåter oss at förbättra rörelsehastigheten samtidigt som den döljer förflyttningen av kroppsvikt och ökar verkan av stridstekniken. För en utomstående maskeras denna princip av en långsamhet eller blixtrande fart och det är svårt att förstå vad som har hänt.
Vid utförandet av rörelsen, istället för att rikta kraft mot underlaget, så släpper vi efter, vi minskar på muskelspänningen t ex i benen, för att låta vår kroppsvikt kollapsa in i rörelse och rikta den i en horisontell riktning. Den omfattar ett återupptäckande av gravitationen som en existerande kraft som kan användas och undvika den inlärda vanan att kämpa emot den.
Vi kan därför sudda bort alla intentionsrörelser (antydningar och rörelseansatser) genom att förflytta oss horisontellt, utan att rörelse förevisas lodrätt. Det blir inga onödiga vridningar av bålen, höjningar av axlar eller lyft av fötter och vi hittar alltid vägen med minst motstånd till ett avgörande.
Denna princip är applicerbar på alla typer av beväpning och låter oss agera utan muskelspänning och ha ett grepp som är mjukt och följsamt som handen kring en konstnärspensel. Den består av att följa med vapnets tyngd och röra sig enligt dess karaktär ( t ex kurvatur, egg, elasticitet, räckvidd etc).
Användningen av denna typ av rörelser kräver från första början en innerlig kännedom av ens egna kropp, eftersom det handlar om att använda den som en enhet med alla dess fysiska möjligheter och inte bara höfterna som är fallet med de flesta kampsporterna.
Vare sig man står med en stav, spjut, svärd eller kniv, eller helt obeväpnad, är principen för rörelsen den som låter oss sudda bort förflyttningen av kroppsvikt som är kopplad till roterande kroppsrörelser kring en axel runt kroppens gravitationslinje och slaget eller stridstekniken som karaktäriseras av enastående hastighet och kraft. Utan att vara fysiskt ansträngande, sjunker hela kroppen och förändringen av rörelseaxeln förenar kroppens olika delar till en enda förflyttning. Denna metod tillåter oss att erhålla fysisk hastighet utan muskulär ansträngning. [kuden]…
Read MoreFrom Bujinkan Santa Monica by Michael Glenn
 |
| 師恩 Shion on the wall in Soke's house. photo by Michael Glenn |
From Sida 16 – Iwato 1810 by Iwato
ur Togakure ryu ninpo taijutsu, 1984, av Masaaki Hatsumi
Junan Taiso to Kokyoho – Mjuka kroppsövningar och djupandning s.14
Smidighets övningar och andningsövningar är grunden för allt som berör bemästrande av kroppen och skall tränas dagligen. En viktig punkt att komma ihåg är att rotera fotleder och höftleder och alltid hålla ryggraden upprätt. Det sägs inom forntida medicin att kall huvud och varma fötter håller dig frisk. Det gäller även för Budoka. Det är viktigt att hålla fötterna varma, även under sommaren. När du tränar fysisk smidighet skall du även hålla ditt sinne smidigt.
Ryutai Undo – Drakens kropps övningar
Budo träning börjar med att skaffa smidiga ben och höfter, likväl som att stärka dem. I mitt fall, jag tränade fotboll i skolan och sprang ofta på fotbollsplan. Jag tränade judo i en judo dojo. Dessa sporter hjälpte mig att bygga upp min styrka. Men judo i sig själv övar inte upp smidigheten, även om det ser ut så. Det är viktigt att omvandla ”hårdheten” från judo till smidighet som krävs i Budo. Det är viktigt att starta rehabiliteringen av gång mönstret. Ansträng dig för att gå ”lätt”. Först skall vi lära fyra ”Drak” rörelser som gör höftleder och benmuskler mer smidiga.
1. Sätt ihop fotsulorna mot varandra när du sitter på golvet och öppna höfterna genom att pressa isär knäna. Håll om fötterna och vik överkroppen framåt så att den ligger an mot lårens insidor (som om du kramade fötterna). Du kan också böja dig genom att dra om tårna eller sträcka ut armarna framåt. S. 14-15
2. Sitt med benen raka framför dig. Rotera kroppen till vänster och till höger och böj dig sedan framåt genom att ta ett grepp om fotsulorna över tårna och dra. S. 15
3. Öppna benen isär så mycket som möjlig och slå försiktigt på benen från höfter och ned till vaderna. Böj dig sedan framåt genom att dra om tårna. Försök nå marken med bröstet. S. 16
4. Sitt upprätt [seiza] och pressa med tummarna eller handflatan mot hålfoten under en minut. Böj dig sedan framåt genom att hålla om fötterna. Sedan, lyft armarna framåt och åt sidan. Efter detta gör lite stretching (efter behov) för övre och nedre kroppshalvan. Öva även djupandning under dessa övningar. S. 17
Kokyoho – Andnings tekniker
En del människor tror att om de kan kontrollera sin andning så kan de slå kraftfullt med sin näve. Det är inte bara fel, utan även farligt. Ett nedslag är bra exempel; när du blir träffad stannar din andning för en stund. Andning är ett tecken på att du lever, det är viktigt att bemästra korrekt andningsteknik som följer din kropps naturliga rytm.
I Dojo’n övas oftast Kata och självförsvarsövningar först och andningsteknik lärs ut först efter att Kata behärskas. Det är viktigt att känna till att det är andningen som materialiserar kraften i de fysiska färdigheterna. Att lära sig bemästra detta avgör om du kan följa Budo ”vägen”
Shin Kokyo Sanaden – Tre djupandnings tekniker
Repetera varje övning 8 gånger.
Massera kroppen före varje övning. Massera över hela kroppen med handflatorna. Inse att även huden ”andas”. Ligg ned på rygg när du masserar.
Första rörelsen: s. 18 Andning framåt. Sitt upprätt och andas djupt, genom att öppna upp övre bröstkorgen. Flytta axlarna bakåt när du andas in, andas sedan ut genom att släppa ned axlarna. Se till att du andas ut till luften är ur lungorna. Gör övningen avspänt.
Andra rörelsen: s. 19 Andning åt sidan. Från upprätt position, vrid ansiktet åt höger. När du vrider, dra höger axel bakåt och andas in. Andas ut när du sänker höger axel, och återvänd till upprätt position. Repetera sedan åt vänster.
Tredje rörelsen: s. 20 Stretch andning. Sitt ner med alla fyra lemmarna utsträckta framåt, andas in när du för armarna åt sidan och andas ut när sänker armarna mot benen.
…