From Sida 19 – Iwato 1810 by Iwato

Den psykosociala dimensionen av rörelsekvalité refererar till uppmärksamhet, kroppsmedvetenhet och fokusering, våra intentioner och hur den omgivande miljön och kulturen har påverkat oss och slutligen vårt emotionella tillstånd. Liv Skjaerven refererar ett citat av Jacque Dropsy ”it is the mind that gives the quality to movement” för att förklara den psykosociala dimensionen.

Uppmärksamheten beskrivs som aktiv och mottagande, den kan både riktas proprioceptivt in mot sig själv och fokuseras ut mot någon [jap: zanshin]. Den får ses som en bas för att kunna skilja mellan det subjektivt känsloladdade och mer objektiva fakta i en situation. När man riktar uppmärksamheten mot olika sidor i rörelse blir man mer medveten om hur rörelsen känns och utförs. Genom övning kan man bli mer kroppsmedveten på t ex hur ens fokus och tankspriddhet påverkar de fysiologiska enheterna som t ex balans, hållning, andning och närvaro, rörelse och förflyttning. Uppmärksamheten ger inblick i en situation. Att ha en intension i rörelse är att handla utifrån situationen och rikta handlingen mot det man ska. Intention är en mental och kroppslig målinriktad mobilisering. Engagemanget styr hur stark intentionen och viljan till handling är.

Känslor uttrycks i rörelse och präglar dessa i dagligt liv och arbete. Detta exemplifieras med att ett rörelseuttryck kan vara kallt, funktionellt och effektivt eller också kan det vara mycket färgrikt och fullt av känslouttryck. De expressiva eller med emotionella karaktäristika kan beskrivas som lyriska eller som färgkvalitéer. Bildligt kan det beskrivas att känslorna sätter färg på rörelserna, det vill säga det expressiva uttrycket präglar form, rytm och integrering. Alla mänskliga rörelser är präglat av känslor. Vid en svagare nyans kan det visas/ge intrycket att den känslomässiga bakgrunden känns lugn. Vid starkare känslouttryck ges intrycket att den känslomässiga bakgrunden är eruptiv, het och vulkanisk eller nedtonad, som trött, sömning och tämligen ointresserad.

Kulturen och miljön vi befinner oss i påverkar vår rörelsekvalité. De tidigaste påverkarna är våra föräldrar som vi försöker härma. Senare i livet är det vänner och välmenande lärare och tränare. Ibland kan man avslöja en persons bakgrund genom dennes rörelser. En del f.d. fängelsekunder har skaffat sig en gångstil som avslöjar dem. De i sin tur tror sig kunna peka ut en polis i en folkmängd genom dennes rörelser.
När jag som 25 åring träffade Hatsumi sensei första gången frågade han om jag hade tränat kampsport tidigare. Eftersom jag hade 15 års erfarenhet av diverse sporter kunde jag bara stolt svara jakande. Han replikerade det med att ”det syns” och fick det att låta som en komplimang i mina öron. Flera år senare förstod att det var precis tvärtom. Min kampsport hade gett mina rörelser en dialekt som avslöjade min hobby. I en akut nödsituationen skulle den dialekten kunna försätta mig i fara på samma sätt som polis-hållning skulle kunna göra i ett gäng-kvarter i LA. Det tog mig lång tid att bli av med min dialekt, men än idag kan jag ibland få återfall i detta.

Det finns inget svårare än att lära taijutsu till en erfaren kampsportare. Trots vältränade reflexer och ofta smidig kropp, har de flesta en vana att låsa sig i sina rörelser. Problemet är en vass grundton i rörelserna och avsaknad av kontinuerliga rörelser. Vassa rörelser känns förförande effektiva, musklerna spänns och känns laddade, fokus är fullkomlig och när allt sedan släpper forsar endorfinerna genom kroppen. De är beroendeframkallande och förförande för självbilden, men är förrädiskt för rörelsekvalitén.

Vi har ett talesätt: ”Du blir bra på det du tränar på, var försiktig med vad du blir bra på. Det kanske är något som inte är bra för dig…”. D.v.s. allträning är inte bra för dig, viss träning kan dessutom vara rent kontraproduktiv – hur snyggt det än kan se ut på Youtube.…

Read More