From Sida 10 – Iwato 1810 by Iwato
Ursprunget till Kukishin Ryū Bōjutsu 九鬼流棒術 såsom vi utövar den kan hittas bland de stridskonster som utövades under Tang dynastin i Kina. En del av dessa färdigheter och metoder kom till Japan med Otomo Furumaro. Någon gång under Choho perioden (999-1004) blev metoden reformerad av Nawa Shinzaburo Motonaga och han blev Ryuso (grundare) för Chōsui Ryū 澄水流. Denna ryu-ha bytte namn, när den 3:e Soke Ōkuni Kihei Kitosumi ärvde överhögheten, till Kishin Chōsui Ryū 馗神澄水流.
På Kurama berget fanns en Shingon-präst med namnet Yakushimaru Kurando Takamasa, som hade studerat både Kishin Chosui ryu och Shinden Fujiwara Musō Ryū 神傳藤原無双流. Under sommaren 1336 deltog Yakushimaru på kejsaren Godaigos sida vid ett slag på Ikoma berget och när han under striden bröt bladet på sin naginata var han tvungen att strida vidare med bara skaftet. Det var en livsavgörande erfarenhet och han utvecklade tekniker med långstav – bō 棒 – och införlivade dessa i sin Kishin Chosui ryu. Senare grundade han Chosui Kukishin ryu som kort därefter döptes om till Kukishinden Tenshin Hyoho och som idag är känd som Kukamishin ryu.
År 1349 grundade Izumo no Kanja Yoshiteru Kukishin ryu Happo Bikenjutsu efter att ha studerat Chosui Kishin ryu. Bojutsu teknikerna blev nedtecknade i en bokrulle som benämndes Kangi no maki.
Den 27:e Soke för Kukishin ryu Happo Biken – Takamatsu Toshitsugu strukturerade om dessa kata till det som vi känner till idag som bojutsu, och lämnade överhögheten vidare till Hatsumi Masaaki, som därmed är den 28:e Soke för denna tradition. Takamatsu sensei tog det vi kallar för Keiko Sabaki gata från Kukishin ryu och Shoden-, Chuden- och Okuden gata från Kishin ryu. De tre sista kan även hittas bland dokument som definierar Amatsu Tatara Kukishin ryu bojutsu, och det första finns inkluderat i både Takagi ryu bojutsu och Kukamishin ryu bojutsu.
Kukishin ryu bojutsu har flera olika typer av stridsstavar. De två vanligaste är maru-bo (rundstav) och hakkaku-bo (oktagonal stav). Dessa två kunde också ha förstärkningar av metall runt ändarna. De två andra är donryu-bo 呑竜棒 (draksväljaren) och nyoi-bo 如意棒 (kräkla, mer ordagrant ”en god idé”). De två sista stavarna kräver en ytterst god taijutsu för hantering.
Numera har man standardiserat stavens längd till 6 shaku (6 fot, d.v.s. 182 cm), men förr i tiden skulle en stridsstav vara 1 fot (33 cm) längre än vad man själv var, men kunde även vara längre. Tjockleken på staven brukar vara 1 sun (3 cm), men även det kunde variera.
Nyuibo 如意棒
Tillverkad av trä och 2 m lång, inlindad i läder och täckt med metall dubbar. Användes på slagfält för att slå ned krigare i rustning och hålla de på avstånd. Ett slag kunde krossa en man. Kunde även användas som sköld mot pilar, svärdshugg och andra vapen. Ett långt rep kunde fästas i smala ändan för att vara behjälplig för tekniker, som t ex kast.
Bo no kagi 棒の鉤
Stav med krok i ena ändan som kunde användas till att kroka i kläder eller rustning på avstånd. Kroken kunde även användas som spets för slag och svep från sidan.
Kuki Gyoja bo 九鬼行者棒 – nio demoners pilgrims stav
Detta är ett vapen som även kallades Donryu bo 呑龍棒 – draksväljaren. Fyra metall spetsar är fästade vid ena ändan och infästningen är förstärkt med metall band som i sig har dubbar. Insidan är ihåligt och döljer en fyra fot lång kedja med vikt och som kan snärtas ut vid behov. Den andra ändan av staven är förstärkt med nio dubbade metall spikar och en metall spets.
Tetsubo 鉄棒 – järnstav
Samma som Kanabo 金棒 – metallstav. Kunde väga upp emot 5-6 kg.
Shakubo 錫棒 – vandringsstav
Denna stav hade en stor ring med nio mindre ringar fastsatta i den. Toppen av ringen hade en spets, likt en spik. Ringarna och spetsen av tillverkade i metall. Spiken kunde användas för stötar och slag mot fienden, likt en kort spjut.…
Read More