From Sida 26 – Iwato 1810 by Iwato
SHIKIN HARAMITSU DAIKOMYO!
”I varje sammandrabbning och möte finns ett gyllene tillfälle till upplyst medvetenhet”.
Med dem orden börjar och avslutar vi varje lektion, med tillhörande handklappningar, i Bujinkan över hela världen. Men vad innebär detta egentligen?
Enligt Lao Tzu och Buddha går vi igenom livet som sömngångare. Vi är aldrig riktigt närvarande i det vi gör, aldrig riktigt vaksamma på vår omgivning eller känner till de grundläggande orsakerna till vad som driver oss att göra och säga det vi gör.
Samtidigt har vi alla upplevt enstaka stunder av en högre nivå av insikt under akuta omständigheter. Det kan vara plötslig och oväntad trafikolycka eller farlig situation då tiden plötsligt tycks stå stilla. Då upplever man en djup förankring i sitt sinne och insikten utkristalliseras i nuet.
Denna insikt är skillnaden mellan liv och död, mellan förflutenheten och framtid. Men så snart en tanke tar form går den insikten förlorad.
Vi motsäger oss själva i varje ögonblick. Handlingarna går i en riktning medan tänkandet tar en annan väg. Vi blir mer och mer splittrade och förlorar helheten, förlorar enheten.
Sinnet befinner sig vanligtvis antingen i det förflutna eller i framtiden. Medan i nuet försvinner sinnet med tankarna. Det går inte att tänka i nuet. Man kan tänka på det förflutna, det har redan blivit en del av minnet och tankarna kan bearbeta det. Man kan tänka på framtiden för den är ännu inte här, men i sinnet kan man drömma om det.
I nuet fungerar inte sinnet, för det finns ingen plats för sinnet att röra sig. Nuet är bara en tunn skiljelinje, den saknar både rum och tid. Nuet avgränsar det förflutna från framtiden. Man kan vara i nuet, men man kan inte tänka där eftersom tänkande kräver utrymme. Tankar är materiella och kräver både rum och tid. I samma ögonblick som man börjar tänka i nuet så förpassas man till det förflutna. För att kunna leva i nuet måste alla tankar och allt internt tjatter stängas av. Inte heller kan man drömma i nuet, eftersom drömmar är en slags allegoriska tankar. Insikt innebär att befinna sig i ögonblicket så fullständigt att det inte finns någon rörelse mot vare sig det förflutna eller framtiden – allting är stilla.
Den här världen som vi har runt omkring oss är inte den verkliga världen. Inte så att den inte skulle existera, men vi ser den genom ett filter av omedvetenhet. Vi ser på den och tolkar den var och en på vårt eget unika sätt. Nutida forskning säger att vi bara uppfattar 1 / 1 000 000 del av all stimuli som vår omgivning sänder. Av denna marginella informationsmängd skapar vi vår uppfattning om världen.
Ibland är vi tillfälligtvis insiktsfulla, men det är enstaka situationer som gör oss det. Om någon försöker slå ihjäl dig kan du inte tänka i det ögonblicket, man kan inte vara utan insikt i ett sådant ögonblick. I detta speciella ögonblick kan man känna en fast plattform under sig – insikten.
Därför kan farliga lekar ha sin lockelse. Bilkörning i höga hastigheter tillåter inte strövande tankar, man måste befinna sig i nuet. Klättring uppför branta väggar fokuserar sinnet i nuet. Likadant är det med en strid, om du inte befinner dig i nuet blir du nedslagen.
Genom att fånga och bevara känslan av det insiktsfulla tillståndet i sådana situationer kan vi även initiera dem i vardagslivet.
Den kraftfulla känslan av att befinna sig i nuet ska inte vara situations beroende, den skall uppstå ur det inre med hjälp av den energi som frigörs av stillheten.
Det är om den känslan, den autentiska insikten, vi mässar om i början och i slutet av våra studie- och träningspass; Shikin Haramitsu Daikomyo…
