From Sida 19 – Iwato 1810 by Iwato
Den existentiella dimensionen av rörelsekvalité knyts till människans säregna funktion, den individuella erfarenheten, hela människan, det vill säga självbild, självmedvetenhet och självreflektion. Självmedvetenhet är ett tillstånd då kropp och sinne är integrerade och kan referera till den kognitiva förmågan att påverka reptilhjärnans reaktioner på hot. Självreflektionen är vår förmåga att se oss ur ett fågelperspektiv, hur vi relaterar till vår omgivning. Det är i den existensiella dimensionen vi hittar de mest avgörande skillnaderna mellan Budo å ena sidan och kampsport och självförsvarssystem å andra sidan. Budo har en altruistisk grundsyn, vi utövar den för att var till hjälp för andra. Under lång tid har fernissateorin dominerat synen på människans moral. Enligt den är moralen bara en tunn fernissa, som med nöd och näppe förmår dölja människas sanna natur, vilket är totalt självisk. Men på kort tid har denna uppfattning ändrats radikalt. Nu råder en bred enighet om att empati, altruism och samarbetsvilja inte bara är medfödda hos människan, utan även hos många primater.
Kampsport etc har kraftfull utgångspunkt i själviskheten, att JAG vinner och segrar. Både Toda sensei och Takamatsu sensei har skrivit att ”man utövar inte ninjutsu (budo) för egen vinning”.
Känslan av självet är en okvantifierbar element av rörelsekvalité. Utifrån det perspektivet av självmedvetenhet inom oss som människor kan vi uttrycka att jag är, och inom mig har jag, en viss känsla och en viss tanke. Detta ger oss människor en unik distans till känslomässigt innehåll och tankeliv. Denna funktion ger människan kraft och möjlighet till att vända sin uppmärksamhet in mot sig själv. Man kan vara nära och reflekterande över ögonblicket. Det kan beskrivas med att vara mer delaktig i sig själv, mer nära sig själv och därmed i en klarare kontakt med sig själv. Jag är och jag har mina tankar, min vilja och mina känslor. Jag ÄR refererar till upplevelsen här och nu. Jag HAR refererar till självobservation eller självreflexion. Här kan vi tänka: jag är och har en kropp. Det går att betrakta de båda sidorna i mig samtidigt som jag är närvarande i ögonblicket i nuet.
Att ha förmågan att specifikt fokusera på nuet, s.k. mindfulness, och notera varje andetag, balans/jämvikt och alla muskelspänningar ger oss chansen att göra oss av med dysfunktionella rörelsemönster. Att vara i ”stunden” reducerar det förgångnas konsekvenser och oro för framtiden, och öppnar en möjlighet till förändring. När vi är närvarande i oss själva uppfattar och svarar vi på den akuta nödsituationen vi befinner oss i på ett annat sätt än om vi endast följer känslosvallet. I en känsla av självmedvetenhet ser vi vad som sker utan att identifiera oss med det som sker eller våra känslor.
Närvaron framställs som det som tillför mening och ger en djupare kontakt med ens existens och personliga egenskaper. Närvaron kan ses som en bas för att kunna ta vara sig själv mer fullt och helt. Processen att stärka sin medvetna närvaro beskrivs som en träning och utveckling av den fysiska perceptionen, till den grad att vi överlever sakkitestet . Genom en sådan process kan man lägga märke till att man själv kan se både inre och yttre objekt. Det som tidigare var otydligt träder fram mer tydligt. Närvaron i en kan beskrivas som det personliga. I sökandet efter en närmare kontakt med kroppens mittlinje kan man bli mer medveten om hur den vertikala axeln utgör en djup bas för all mänsklig aktivitet och att det är genom andningen man kan få en klarare tillgång till ett inre och ett centralt stöd i våra liv [jap: tanden]. Via andningen kan man få en djup kontakt med den inre friheten och de levande processerna. Genom att utforska närvaro i taijutsu, via balans och andning, får man efterhand mer kontakt med kroppens enhet, det pulserande livet som en samlad och levande enhet, vilken genomströmmas av fysiologiska rytmer.
Buddha övervakar Budo-ka
I den existentiella dimensionen hittar vi även liknelser och skillnader med buddismen, som ofta förknippas med Budo. Den altruism som präglar sann Budo begränsas till vad beteendevetarna kallar för ”the ingroup”. Altruism i konflikter är i hög grad riktad på den egna gruppen, men alla människor är kapabla att känna empati för andra- ”the outgroup” – om det inte finns en konkurrenssituation. Budo riktar sig på att skydda och bevara den egna gruppen medan Buddismen utsträcker den även till att känna empati för grupper långt utanför vår egen krets. Min personliga erfarenhet är att man måste ha respekt för buddismens tankar för att utvecklas i Budo, även om man inte är aktivt praktiserande buddist.
De fyra kvalitetsdimensionerna i rörelse; en biomekanisk, en fysiologisk, en psykosocial och en existentiell kan även förstås i begreppen enhet av postural jämvikt, frigjord andning och närvaro/mindfulness. Detta leder till förfining i rörelser liksom till ett ökat välmående.…
Read More
