From Sida 13 – Iwato 1810 by Iwato
Krig, våld och aggressionshandlingar är högaktuella företeelser i världen idag. Aldrig någonsin har så många krig pågått samtidigt på jorden, aldrig har terrorism var så utbredd och aldrig har våldet varit större i våra städer och förorter, stora som små.
Vilka faktorer styr våra aggressioner och vilka kan föras tillbaka till vårt biologiska arv? Har naturlig aggression och krig över huvudtaget något med vartannat att göra?
Ett övergripande svar kan göras ganska enkelt. Vi är inte skapade för att leva i urbana miljöer med många främmande människor tätt inpå oss. Under årmiljoner har vi utvecklats i små, intima grupper, i vilka alla individer kände varandra. Vårt biologiska och psykologiska arv passar inte in i den moderna miljön vi har skapat under några få århundraden. De metoder människor har utvecklat för att hantera konflikter och som vi bär med oss i våra gener – flykt, kamp och försoning, fungerar inte i en storskalig stadsmiljö. Vapen som dödar på avstånd sänker dessutom aggressionströskeln, och vårt naturliga, medfödda förmåga att med ögonkontakt, tal och gester undvika en konflikt kan inte användas.
Inom aggressionsforskningen brukar man framhålla två olika typer av beteenden, dels hot- eller kampbeteenden när styrke- och dominansförhållanden avgörs, dels underkastelsebeteenden, som den besegrade uppvisar för att blidka segraren. Aggression uppträder exempelvis när någon eller några individer med framgång dominerar andra genom att tillgripa fysisk styrka. En annan form av aggression uppträder när till exempel hon-djur försvarar sina ungar.
Aggression är människans ursprungliga sätt att för en kort stund skydda sig själv och de sina. Biologiskt nedärvda aggressioner ligger således inte bakom krigshandlingar eller invasionsföretag. Krig är en organiserad form av mänsklig aggression. Krig och konflikter har, evolutionärt sett skett i mycket sen tid, först uppstått i områden i vilka trycket på resurserna blivit för stort, eller där rent av en näringskris har uppstått. Dvs, lågaggressiva jägare-samlare blev efterhand högaggressiva bönder och krig blev en del av människans vardag.
Man brukar skilja mellan två olika slag av krigföring inom förindustriella samhällen; överraskningsanfall eller räder, och arrangerad kamp på ett slagfält. Som regel är det de förra som kräver flest offer i döda och skadade, eftersom slagfältet nästan alltid mera är en uppvisningsplats för prestigefyllda föremål, klädedräkter och kroppsmålningar, men också en plats där potentiella ledargestalter får en chans att visa sin styrka och mod. Dessa grandiosa slag påminner ofta mer om fotbollsmatcher än om krigsskådespel och utgör exempel på vad som brukar benämnas rituell krigföring. Dagens låtsaskrigiska aktiviteter på läktare är många mäns favoritsysselsättning och har stor social betydelse genom att skapa tillfällen att visa prestige, både individuell och för hela gruppen.
Kanske är det här som den yttersta gränsen går för att människan skall få ett naturligt utlopp för den biologiskt nedärvda aggressiviteten, den som hos fångstfolk på ett ursprungligt sätt förbrukas vid jakten och skyddandet av de sina. Kanske är dagens våldstendenser i vårt inrutade samhälle resultatet av att vi inte får utlopp för vår latenta aggressionsdrift, vi behöver ju den i regel inte för vår försörjning. Det räcker att studera publiken på boxningsmatcher, hockeymatcher, rugby mm för att övertygad. Kanske skulle man kunna tala om ställföreträdande våld.
[publiceras första gången 070712]…
Read More