From Sida 30 – Iwato 1810 by Iwato
Begreppet hållning måste ses från utifrån två aspekter:
- Kroppshållning, dvs den rent fysiologiska, muskulära funktionen och
- Livshållningen, dvs människans attityd eller inställning till livet i dess helhet, dvs sig själv, omgivningen och alla fysiska och abstrakta objekt.
Kroppshållning i stridskonst handlar om att kunna förflytta sig och stå upprätt, för att skydda sig själv och för att få kraft ur underlaget till attacker och kontringar, men är även viktig för livskonsten.
Vikten av en bra hållning är något som de som är intresserade av att förbättra och bevara sin livs- och rörelsekvalité är mycket medvetna om. Genom att uppmärksamma på vårt sätt att hålla kroppen när vi går, sitter och står kan många rygg- och muskelbesvär undvikas. En bra kroppshållning ger dessutom ett dominant kroppsspråk. Det gäller att leva i en kroppsställning som kräver minsta möjliga muskelkraft för att bibehållas, dvs i jämvikt. En rubbad spänningsbalans innebär en förhöjd tonus, spänning i vissa muskler och en sänkt tonus i andra. Den senare reaktionen glöms ofta bort eftersom den förhöjda spänningen brukar dra till sig all uppmärksamhet, medan frånvaron av tonus kan uppfattas som vighet och stor rörlighet i muskeln.
Kroppens flexionsmönster – kroppens sätt att reagera – är en biologiskt betingad skyddsreflex och inställer sig dels vid akuta nödsituationer och dels i förbindelse med negativ stress:
- muskler dras ihop
- axlar hissas upp
- armarna roteras inåt
- rygg, höfter och knän dras samman
Åtgärder för att komma till rätta med symptomen för denna felaktiga hållning kan vara massage, töjning, styrketräning för den svaga muskulaturen etc. För att komma åt orsakerna krävs en förändring i djupet, som t ex genom våra Ryutai undo [drakkropps övningar] och annan funktionell grundträning.
När vi talar om att stå rakt eller ha en rak hållning, menar vi nästan alltid upprätt. Om vi tittar på ett anatomiskt idealisk skelett, hittar vi endast två korta avsnitt som mer eller mindre rakt vertikala; den översta halskotan och kotan mellan bröstet och höfterna.
Inga andra ben i hela skelettet sitter exakt rakt vertikalt. När vi säger rakt, menar vi uppenbarligen någonting annat, för vi har somatiskt ingen exakt idé om innebörden av ordet i detta sammanhang.
Ordet rakt är vilseledande. Det säger varken något om vad som måste göras eller vad vi förväntar oss att uppnå eller kunna se sedan en förbättring har skett.
Rakt används i strikt estetisk mening i samband med hållningen. Begreppet är varken användbart eller exakt, och kan därför inte fungera som kriterium vid felkorrigering av hållning.
Härav följer att varje hållning är godtagbar, så länge den inte står i strid med den naturlag som säger att
”skelettets struktur ska motverka påverkan från gravitationen och lämna musklerna fria att röra sig”.
Nervsystemet och kroppen utvecklas tillsammans, under inflytande av gravitationen, så att skelettet bär upp kroppen utan att slösa med energi, trots gravitationskraften. Om musklerna måste utföra skelettets arbete, kommer de inte bara att använda energi i onödan, utan även hindras att utföra sin huvuduppgift som är att ändra kroppens läge, det vill säga ombesörja rörelse – och inom stridskonsten – generera kraft till waza.
En dålig hållning innebär att musklerna utför en del av skelettets uppgifter. Så länge människan har funnits till har varje del av hennes system tvingats anpassa sig till gravitationskraften. För att kunna korrigera en felaktig hållning är det viktigt att upptäcka vad det är som har stört nervsystemets reaktion på gravitationen. Därav de övningar från Takagi Yoshin ryu, som benämns Geta no tsukaikata, och som syftar till att rätta till hållningen genom att trigga vår hållningsreflex.
När hållningen är frigjord från muskelanspänning, finns det plötsligt kraft och ökad rörelseräckvidd till utförande av slag, sparkar och hugg. Detta är kärnan i taisabaki; kraftutveckling utan att använda muskulär råstyrka.…