Tag: Svärdskunskap

From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato

Vid slutet av Tokugawa shogunatet-regimen, under den pågående maktkampen mellan Tokugawa och kejserliga familjen och rädslan för utländsk invasion, rådde stor förvirring i landet.

Tillverkningen av katana 刀 återspeglade tidens instabilitet och den blev både bred och lång med en stor kissaki för att ge stark och hård form. Många svärd var dessutom massproducerade. Katana från denna period kallas för shin-shinto 新々刀 – ny nya svärd.

Det finns ingen tvekan om att det japanska svärdets sugata 姿 baserades på förändringar i stridstaktik och övrig utrustning. Hur de påverkade striden är något som kräver vidare studier i kenjutsu – bruket av svärd.

Katana från sen Edo period:
1.Mei “Kaji-chōja Mutsu no Suke Hiromoto”, daterad Bunsei 9 (1826), nagasa 71.0 cm, sori 2.0 cm
2.Mei “Matsumura Masanao”, daterad Kansei 9 (1797), nagasa 71.3 cm, sori 1.6 cm
3.Mei “Dewa no Kuni-jū Taikei Shōji Naotane”, daterad Bunsei 3 (1820), nagasa 62.2 cm, sori 1.1 cm
Mei “Dewa no Kuni Taikei Shôji Naotane”, daterad Bunka 15 (1818), nagasa 76.0 cm, sori 2.2 cm

 …

From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato

Klingor som producerades under denna period skiljde sig avsevärt från de från tidigare perioder. Sugata var normalbred, sori var relativt grund med en markerad avsmalning mot spetsen. Kissaki var medelstor och totallängden var kring 69 cm. Denna konstruktion kan ses i de flesta svärd som producerades kring Kambun [1661 – 1673] och Empo [1673 – 1681] era och kategoriseras därför numera som Kambun-shinto 寛文新刀.

Dai-sho koshirae 大小拵 (monteringar med lång och kort svärd) som började brukas under Momoyama perioden reglerades officiellt nu. Wakizashi brukades som sho 小 i paret och var kring 48-51 cm långa. Ett fåtal tanto producerades under denna period.

Efter Genna eran [1615 – 1624] förändrades katana’s funktion och dess utseende fick mer betydelse än dess praktiska funktion. Smeden Tsuda Sukehiro från Osaka uppfann toran-ba濤乱刃 (som stora böljande vågor) var högsta mode vid denna tid. Dessutom var det populärt att gravera olika dekorativa objekt på klingans yta.

Berömda smeder från denne tid är förutom Sukehiro, Inoue Shinkai från Osaka och Nagasome Kotetsu från Edo. De skapade unika och förfinade härdningsmönster som gjorde klingorna eftertraktade.

Toran-ba härdningsmönster

From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato

Det landsomfattande krigstillståndet slutade slutligen när Oda Nobunaga tog makten 1573 och som följdes av Toyotomi Hideyoshi och Tokugawa Ieyasu som banade vägen till nationell enande.

Katana, på samma sätt som konst och arkitektur från denna period, tog en grandios form som om den föregående perioden aldrig hade funnits. Nanbokuchô perioden verkade ha återuppstått. Svärden antog formen av o-suriage 大磨上 (kraftigt avkapad tachi då nästan hela tången togs bort) som var bred  och nästan helt utan avsmalning ut mot spetsen med o-kissaki 大鋒先. Sori 反りvar ganska grund och helhetsintrycket av klingan var kraftfullt.

Klingans hamon 刃文 tenderade att vara fri och aktiv som gav ett intryck av smidet från den gamla Soshu 相州 skolan under Kamakura perioden.

Så under denna period blev många tachi 太刀 från Kamakura och Nanbokuchô perioden modifierade genom att man kapade dem till en längd för uchi-gatana 打刀.

De katana 刀 som tillverkades under Keicho eran [1596 to 1615] under denna period och senare kallas idag för shinto 新刀– nya svärd, medan tidigare verk går under benämningen koto古刀 – gamla svärd.

Shintô 新刀 betecknar inte bara nya svärd, utan pekar också på det faktum att smedens karaktär, deras hantverk, järnet och smidestekniken skilde sig drastiskt från Kotô古刀tiden.

…

From Sida 6 – Iwato 1810 by Iwato

Efter Onin- och Bunmei krigen började man använda spjut som vapen på slagfältet. Senare dök det upp även handeldvapen och man-mot-man striderna fick ge plats för storskaliga infanteri operationer.

I stora slag behövde man dra fram sitt svärd snabbare. De relativt långa tachi 太刀 som hände under bältet var svår att ta fram för användning och behovet av den avtog. Tachi ersattes nästa fullständigt av uchi-gatana 打刀, som började användas under föregående period. Dess klinga var inte mycket mer än 60 cm lång och sori 反りvar större ut mot spetsen än mot basen. Den typen av sori kallas för saki-zori先反り. Den har i praktiken ingen avsmalning mot spetsen. Nakago 茎 – tången – var kort för att man skulle kunna använda den med en hand.

Representativ hamon 刃文 (härdningsmönster) för denna period var olika midare-ba 乱刃(oregelbundna mönster) som bestod av gunome 互の目 (zick-zack mönster). Smeder på olika platser skapade egna unika och karaktäristiska härdningsmönster.

Denna period kallades för Sengoku-jidai – de krigande staternas period. Ständig rikstäckande krigföring resulterade i snabb förbrukning av katana 刀 och skapade en situation där efterfrågan var större än produktionen. Detta ledde till massproduktion av svärd av sämre kvalité som kom att kallas för kazu-uchi 数打者 (masstillverkade). Naturligtvis tillverkades det även svärd av god kvalité och dessa har ofta en signatur av smeden. Sådana katana kom att kallas för chumon-uchi 注文打 (skräddarsydda) för att särskilja dem från sämre kazu-uchi.

Typisk Muromachi periodens katana:
Mei “Bizen no Kuni Osafune-jû Saemon no Jô Fujiwara Ason Norimitsu”, daterad Chôroku 3 (1459), Nagasa 71.6 cm, Sori 1.9 cm

From Sida 7 – Iwato 1810 by Iwato

Enkel tumregel: tachi användes på hästryggen för att meja ner fienden medan katana användes till fots för att hugga. Under Muromachi perioden genomfördes de flesta strider på hästryggen, så därför var tachi det främsta vapnet. Efter Muromachi perioden ändrades taktiken och strid till fots blev normen så därav att katana fick en mer framträdande plats.

Man bär dessa vapen därför på olika sätt. Tachi hänger med eggen nedåt från koshiobi 腰帯 – en form av bälte runt midjan. På japanska används verbet ”haku 帯く” som refererar till något som bärs under bältet.

Katana bars genom att man körde in saya 鞘 (svärdsbaljan) med eggen uppåt in i koshiobi, och då används verbet “sasu 差す” (etymologi: bära under armen) för detta. En katana kunde även kallas för uchi-gatana – hugg-svärd.

Med andra ord, det är lätt att se skillnaden på tachi och katana om de bars i sin saya. Men det finns få ursprungliga koshirae 拵え (svärdets alla tillbehör förutom klingan) kvar från gamla tider. Därför måste vi titta på vilken sidan som mei – signaturen – är placerad på klingans nakago – tång.

Eftersom tachi bars på vänster sida, med eggen nedåt och vänster sida av nakago är på utsidan. Denna utsides position kallas för haki-omote och det är på den sidan smeden vanligtvis signerade sina tachi-klingor. På en katana hamnar signaturen på motsatt sida – äka sashi-omote – och gör att vi kan avgöra om svärdet är en tachi eller katana.

…