filosofi - NinZine 3.0

From Sida 3 – Iwato 1810 by Iwato

Våra tankar kan vara av typen ” jag anser…” eller ”jag tror att…”. Vid sådana tillfällen använder vi våra egna inre idéer för att konstruera en bild av verkligheten. Vår attityd är subjektiv.
Filosofi som är baserad på sådana subjektiva tankar kallas för subjektivism, en uppfattning om att varje företeelse för sin existens är beroende av ett subjekt som varseblir den eller reagerar känslo- eller viljemässigt på den. Platon (f427 f.Kr – 347 f.Kr) var en företrädare för denna skola.

Vid andra tillfällen baserar vi våra tankar på information via våra sinnesorgan.
Vi upplever verkligheten genom våra sinnen, och som ibland förstärks av diverse mätinstrument, och som vi stämmer av med vårt intellekt. Detta är objektivism. Aristoteles (f.Kr 384 – 322 f.Kr) var en företrädare för denna skola.

Subjektivism och objektivism eller idealism och materialism, utformar de två grundläggande typerna av filosofi. Båda är baserade på användandet av intellektet. Det finns naturligtvis även filosofier som är en blandning av dessa två grundläggande former. Det går inte idag att konstruera en allmänt accepterad filosofi som inte baserar sig på idealism, materialism eller en mix av dessa två.

Man brukar säga att dagens filosofi endast är fotnoter till det som Platon och Aristoteles tänkte fram för snart 2500 år sedan.

Är det då möjlig att ha en filosofi som inte baseras intellektuell kunskapsteori? Det enda verktyg vi har idag för att arbeta med inom filosofi är ju vårt intellekt. Kan vi spränga gränserna för traditionell filosofi?

Budo hör inte hemma i den komparativa världen; där vi säger att detta är bättre än det där, det ena är viktigare än det andra, och hör inte heller till inom området av fysiska jämförelser där det är bättre att vara starkast eller snabbast.
Syftet med all stridskonst är att överleva och det finns inga objektiva värdeegenskaper som gör det mer eller mindre lätt för oss att överleva. Inte heller är ninjutsu en art där subjektiva känslo- eller vilje yttringar ökar vår överlevnadsförmåga, t ex så vinner inte alltid den som är aggressivast eller slugast.

Agerande definieras inom mikkyo buddistisk teoribildning som kontakten mellan subjekt och objekt. Det är mötet mellan insidan och utsidan, bandet mellan avsikt och verkan. Detta ses inom buddismen som ett tecken på att kropp och sinne är ett.

Agera kan inte samexistera med subjektivt tänkande eller att objektivt känna med sina sinnen – eftersom att agera inte är i samma tidsrum som tanken och perception. Nuet är scenen för all agerande och därmed också stridskonsten, medan tänkande och perception till hör dåtiden.

Samtidigt är det inte möjligt att konstruera en filosofi utan intellektuell bas. Så agerandets filosofi är till sin natur en anomali. Den baseras på nekandet av intellektet och perceptionen, men förlitar sig på båda. Detta är äkta dialektik. Det är en motsägelse mellan intellektet och verkligheten. Inom det intellektuella området får man aldrig acceptera logisk inkonsekvens. Men agerandets filosofi pekar mot någonting bortom en intellektuell föreställning. Därför är det svårt att placera agerandets filosofi, och därmed vår stridskonst, inom ramverket för västerländsk tänkande.

Vi har med ovan lagt ut grunden för en annorlunda filosofisk utgångspunkt, men måste dock komma ihåg att denna filosofi är bara en utgångspunkt. Agerandets filosofi kan aldrig definiera den outsägliga naturen av verklighet – den kan bara peka ut riktningen. Den verklighet vi alla upplever är helt väsensskilt från de filosofier vi konstruerar. Den kan aldrig beskrivas i text.
Många författare försöker fånga en bild av verkligheten med metaforer och poesi. Hatsumi senseis metaforer för den verklighet där vi agerar är många; ku, mu, kukan, juppo m fl.
Hans företrädare har målat bilder av verkligheten i de olika Kata de skapat och benämnt med eidetiska och poetiska namn, som utnyttjar till fullo alla kanji tecknens bildbudskap.

I Tenchijin no maki har Hatsumi sensei skapat en beskrivnings modell för stridskonst baserad på de nio ryuha som ingår i Bujinkan.
Med Ten avsnittet försöker vi definiera alla de objektiva övergripande koncept som genomsyrar stridskonsten. I Chi definierar vi alla de subjektiva grundläggande metoder som måste underordnas Ten och ger oss verktyg för överlevnad i olika scenarier. Men det är i Jin som vi får beskrivningen av den verklighet som vi endast kan agera i.…

From Sida 11 – Iwato 1810 by Iwato

Vad är egentligen en ryu 流? Det översätts vanligen till skola, tradition och hos ibland även som idéströmning. Inga av dessa ord räcker dock till för att beskriva helheten.

Ryu kan betraktas som krigarens ”världsbild”, där olika kroppsrörelser, metoder och situationer besvaras och sätts samman. Världsbilden uttrycker verklighetsförankrade idéer, och måste också innehålla logik för att inte säga emot sig själv. Förutom att världsbilden lägger grunden för en krigarens stridskonst, så definierar den även dennes ”livskonst”, dvs vår filosofi.

En ryu kan också liknas vid ett stort pussel av kata och waza, där olika rörelser, metoder och situationer pusslas in i en struktur erfarenhetskunskap. Enskilda pusselbitar kan verka svåra att förstå, men i ett sammanhang med andra bitar blir bilden klarare. När man ibland hittar en bit som verkar bra, kan det vara förrädiskt lätt att fokusera all sin energi på den.

Målet för en ryu är att passa de olika bitarna med varandra, att se till att inga bitar saknas och att skadade och felaktiga bitar gallras bort. Om motsägelser finns, i systemet, går pusslet inte att ”lösa”. En ”förrädisk” pusselbit kanske inte alls ingår i vårt pussel, utan är en del av någonting annat. Och omvänt, en oansenlig pusselbit för bakgrundsbilden är kanske den som egentligen är förlösande för hela motivet. Det är inget lätt pussel vi har i vår ägo.

Toda ryu kodachijutsu

Det färdiga pusslet, världsbilden, visar sedan upp ett motiv, som består av tidlösa idéströmningar och om ligger till grund för både stridskonsten och livskonsten. Ett pussel utan heltäckande motiv som kanske saknar viktiga bitar, är inte stridskonst, utan troligen ett konstgjort kampsystem, byggd på grumliga föreställningar och modetrender.
För att motivet ska bli så klar och tydligt som möjligt, krävs att motivet är fullt av detaljer, att pusselbitarna passar ihop med varandra och slutligen att motivet är så stort som möjligt.

De mest funktionella pusslen/ryu går till historien för framtida krigare att analysera och vidareutveckla. Ibland måste man kanske ta bort en stor del av pusslet, eftersom man finner att en pusselbit inte passar in. Problemet är att motivet då förändras och måste målas om helt eller delvis.

Enligt kvantfysiken är det helhetens form som styr delarnas beteende, inte en mekanisk kontakt!…